söndag, januari 15, 2017

Intervjuad i Agenda om mer öppenhet om BRÅttslighet


(Tillagt 20.00:
Rapport hade just ett inslag inför kvällens Agenda. Jag har INTE krävt någon statistik på etniskt ursprung. Jag har sökt få fram statistik på brottslighet fördelad på nationalitet som Sverige för, och väl i stort sett alla länder, men som inte medborgarna, eller deras riksdagsledamöter, betros med att ta del av, det är förbehållet Sarniecki och andra forskare.)

Många, inte minst politiker, ser Agenda på söndagkvällen kl 21.15. 
Ikväll intervjuas jag där, en vanlig riksdagsledamot, en "backbencher".
Då har jag nog stuckit ut huvudet rejält i någon laddad fråga..
Och utanför partilinjen. Det är absolut inget jag strävar efter, jag tycker ju som mitt parti i nästan allt. Men i några viktiga frågor kan man ibland tycka annorlunda och jag menar att man som enskild riksdagsledamot ska kunna delta i samhällsdebatten även då.
Jodå. I augusti skrev jag på SvD Debatt att myndigheter och media borde rapportera och analysera mer öppet om brottsligheten, likt andra länder gör och Sverige tidigare gjorde.
Det är en mycket laddad fråga.
När intervjun på några minuter sänds hoppas jag att jag uttrycker mig precist. (Intervjutiden var mycket längre). Läs gärna debattartikeln som är noga genomtänkt och som väl speglar hur jag resonerar och vad jag vill säga.
Här är SVTs intro till Agenda.
Här är en artikel på DN Debatt som Folkpartiets integrationspolitiske talesperson Mauricio Rocas skrev 2005.

Och här berättar BRÅ, säkert under starkt inflytande från justitieministern, om varför det absolut inte behöver göras några nya sådana rapporter som man gjorde 1996 och 2005...: Dels är ju rapporten från 2005 fortfarande högaktuell så här 11 år efteråt.., och:

"Enligt Stina Holmberg skulle ännu en studie inte tillföra mycket. Hon tror att en sådan kan ta bort fokus från andra saker som Brå redan har väldigt svårt att nå ut med.
– Att brottsligheten minskar och att den också minskar i invandrartäta områden, säger hon.
Argumentet från Morgan Johansson, som inte vill bli intervjuad av SVT i denna fråga, övertygar inte Staffan Danielsson.
– Att inte analysera som man gjorde 2005 nu elva år efteråt tycker jag är tjänstefel av Brå och av Sveriges justitieminister, säger Staffan Danielsson."

Tillagt 22.20 den 15 januari. Synd att inte nationalekonomen Tino Sanandaji fick vara motpol till Sarniecki, här är Tinos FB-kommentar inför debatten. Det är faktiskt ytterst anmärkningsvärt i vår öppna demokrati att forskare, myndighet (BRÅ) och regering (justitieministern) tillsammans hemligstämplar den statistik som faktiskt finns och som andra länder för.

(Intresserad av vad jag tycker om migration mm? Patrik Engellau samtalar i DGS-TV med Johan Hakelius och andra intressanta personer där även jag kom med på ett hörn. 38 minuter och man får tala till punkt! Här är länken och gilla gärna om du vill följa programmen.
Lite jävig, men ändå. Patrik Engellau är en mkt aktiv borgerlig debattör mm sedan länge och driver bl.a. annat debattsajten Det Goda Samhället, för ökad självförståelse i samtiden, typ. Han testar nu DGS-TV, klicka i övre fliken på sajten. 10 38-minuters samtal med Johan Hakelius och många andra.
Jag tycker att Patrick, en ung äldre liksom jag, är en lysande samtalspart.
Har Ni tid så lyssna gärna på några program, och gilla att han fortsätter.
Finns det någon rättvisa här i världen så borde Public Service köpa in dem och sända, jag koppas lite naivt att så kan ske. Och media borde uppmärksamma och rescensera programmen! )




fredag, januari 06, 2017

Kyrkornas Julupprop glömmer de svagaste


Sveriges olika kyrkor samlade 2005 in ca 160.000 namnunderskrifter för en humanare flyktingpolitikpolitik i det s.k. Påskuppropet.

I november förra året startade man Juluppropet för att de som får asyl i Sverige snabbt ska kunna få hit sina anhöriga. Uppropet slutar sista januari, hittills har ca 33.000 personer undertecknat uppropet däribland 5 partiledare.

Jag tycker att Juluppropet bara är halvt och har inte undertecknat det, trots att jag är med i Svenska Kyrkan med över 6 miljoner medlemmar som ju är drivande i uppropet. Jag har mött kritik för detta i starka ord.

Migrationsdebatten de närmaste åren kommer att mycket handla om hur långt före Sverige kan ligga övriga EU-länder i sina asylregler, och hur Sverige bäst kan agera för att bistå flyktingar i flyktinglägren och som söker asyl i EU och Sverige. Eftersom resurserna är begränsade handlar det ofrånkomligen om avvägningar.

Därför har jag deltagit sedan 2012  i migrationsdebatten, och det enda jag har hävdat är att Sverige som litet land i EU ofrånkomligen måste anpassa sina asylregler i EU-riktning.

Och därför väljer jag att skriva detta blogginlägg, och en debattartikel i dagens GöteborgsPosten, för att utveckla hur jag anser att ett upprop, och Sveriges migrationspolitik, borde utformas för att se till flyktingars situation i sin helhet.



Nej, jag skriver inte under kyrkornas julupprop. Är jag då ond och förtappad?

DN, Aftonbladet och ledarna för V, FI, C, L och KD samt Maria Ferm, MP, och många andra, skriver på.

Tack vare att EU, inklusive Sverige, nu stoppar asylsökande och ekonomiska migranter vid gränsen mot t ex Turkiet kommer allt färre migranter till EU och till Sverige. 

Då, menar juluppropet, kan Sverige återgå till betydligt mer generösa asylregler än övriga EU-länder. Är det godhet eller handlar det också om lite hyckleri? 

Jag har svårt att få ihop ett ja till att EU stänger gränsen för migranter och flyktingar vid t ex Turkiet med att alla asylsökande som ändå lyckas ta sig till Sverige ska omgående kunna få hit sina familjer. 

Eftersom övriga EU-länder är mer restriktiva innebär detta en mycket kraftig signal till flyktingar som lyckas ta sig till EU att välja Sverige. 

Världens 65 miljoner flyktingar lever under erbarmliga förhållanden i krigens närområden och ofta i flyktingläger som FN har svårt att förse ens med mat och mediciner. Debatten i Sverige handlar i huvudsak om den lilla minoritet som har kraft och resurser att ta sig till EU och Sverige. 

Vi ömmar naturligtvis för dem som är här och som vi möter och ska naturligtvis göra allt för att de ska integreras bra och få arbete och bostäder osv. Alla Sveriges och civilsamhället insatser är berömvärda.

Tyvärr lyckas Sverige trots stora insatser dåligt med detta, antalet långtidsarbetslösa och antalet utanförskapsområden växer samtidigt som de initiala kostnaderna är mycket stora, t ex har ett ensamkommande flyktingbarn kostat ca 1 miljon per år fram till ca 20 år.

År 2015 valde hela 40 % av alla ensamkommande uppgivna barn till EU att ta sig till Sverige med 2 % av EUs befolkning. Det innebär tiotals miljarder i kostnader per år under många år, samtidigt som de som kom fram till slutet av november 2015 också har rätt att efter asylbeslut ta hit sina familjer.

Juluppropet koncentrerar sig helt på detta, att de flyktingar som lyckas ta sig till Sverige åter ska få ta hit sina familjer. Det säger inte ett ord om den överväldigande majoritet som är kvar i närområdena och i flyktinglägren, och där de allra svagaste utan några resurser alla finns.

SIDA anslog nyligen 40 miljoner kronor till människorna i Aleppo. Det motsvarar årskostnaden för 40 flyktingbarn som kommit till Sverige. Ändå ställde Sveriges radio den kritiska frågan om detta kommer att drabba biståndet till andra länder och ändamål i världen.

Den frågan är mer relevant kring hur Sverige prioriterar sitt stöd mellan människor på flykt i närområdet respektive de som lyckats ta sig till EU och Sverige. Sverige är ju en humanitär stormakt inte bara genom att ha tagit emot relativt sett flest flyktingar av alla EU-länder utan också genom att ge 1 % av sin BNI till utvecklings- och humanitärt bistånd.

När 163.000 asylsökande kom till Sverige så skars Sveriges bistånd till andra länder ner med över 8 miljarder kr både 2015 och 2016. OECDs biståndskommitté beräknar att närmare hälften av Sveriges bistånd år 2015 stannade kvar i Sverige, mest av alla länder. Men visst, Sverige ligger ändå högt upp i bistånd och flyktinghjälp.

Regeringen har sagt att pengar ur biståndsbudgeten till flyktingmottagning i Sverige max får bli 30 %, ca 13 miljarder kr.

Detta visar att det oundvikligen är en avvägning mellan hur Sverige ska hjälpa flyktingar, genom att de flyr till Sverige eller genom stora biståndsinsatser i närområdena.

Genom att juluppropet fokuserar endast på det lilla fåtal som tar sig till Sverige glömmer man den överväldigande delen som är kvar i flyktinglägren, de som är allra svagast men som vi inte kan se i ögonen eftersom de är en bit bort.

Ett upprop som är så ensidigt och som inte ser till de flyktingar som är de svagaste kan jag inte skriva under.

Visst borde alla flyktingar som vill ges asyl i Sverige och visst borde de som kommer hit omgående få ta hit sina familjer.

Men Sverige kan inte ge asyl till alla som skulle vilja söka skydd i Sverige, när det är 65 miljoner på flykt och när andra länder, och EU, sluter sina gränser. Tyvärr.

Därför har jag i flera år hävdat att Sverige som litet land i EU måste anpassa sina asylregler i EU-riktning. Jag har kritiserats för denna rätt självklara hållning, men kritiken har minskat sedan regeringen och alliansen gått lika långt eller längre.

Därför är det tyvärr inte självklart med omedelbar rätt till familjeåterförening för t ex de ensamkommande ungdomar som får asyl här, så länge som övriga EU-länder ställer krav som skjuter detta flera år framåt, eller mer.

Resultatet skulle oundvikligen bli att en stor del av de som söker asyl i något EU-land åter kommer att vilja göra det i Sverige.

Det är möjligt att vi klarar av detta så länge som EU, med Sveriges stöd, stänger sina gränser för asylsökande och ekonomiska migranter. Skulle flyktingströmmen åter växa kommer situationen dock snabbt att bli ohållbar.

Det världens länder, FN, EU och Sverige borde prioritera är att skapa fred och bekämpa terror, att kraftigt öka resurserna till flyktingar i närområdet och i flyktingläger och att ge flyktingar och flyktingfamiljer asyl som kvotflyktingar från flyktinglägren.

Detta, gärna tillsammans med att Europas och världens länder också bör ta emot fler flyktingar som kommer av egen kraft, är det Upprop jag skulle vilja underteckna.

Att som Sverige rätt ensidigt fokusera på att uppmuntra till flykt över hav och stängda gränser genom att lova snabb återförening till dem som har kraft, mod och resurser till detta är säkert vällovligt och humanistiskt. Men det bidrar också till att många familjer splittras och att många lider svårt och även dör under vägen.

Frågan är komplicerad och vi som också är varma humanister men som anser att frågan måste ses i ett helhetsperspektiv kan också ha starka poänger.

Jag har all respekt för den goda viljan hos Juluppropet och de som undertecknar det men jag är kritisk till dess ensidighet och när vi som inte undertecknar det ibland hängs ut som mindre goda eller ”onda”, typ.

Staffan Danielsson

Enskild riksdagsledamot, (C)

torsdag, januari 05, 2017

40 års arbete ger garantipension, typ...

Jag har sedan länge drivit på för att de som arbetat hela livet i lågavlönade yrken måste få ut mer netto av pensionen.

Christina Rogestam, ordförande i Seniorerna: " 40 års arbete ger ofta en pension som det knappt går att leva på, några hundralappar mer än för den som arbetat lite eller inte alls".

Regeringen vill endast se över och lyfta för dem med garantipension, inte för dem som arbetat hela livet med några hundralappar mer i netto. Jag begriper inte hur man tänker, båda grupperna borde höjas och de som arbetat snarast mer.

onsdag, januari 04, 2017

Framgång, åter bedöms ålder, rättskandalen är över

Jag har i många blogginlägg och tidningsartiklar (DN och SVD mm) diskuterat den rättskandal som pågått sedan 2011, då Socialstyrelsen och Migrationsverket underkastade sig diktat från barnläkarföreningen och advokatsamfundet. Härigenom godtogs nästan alla asylsökande som uppgav sig vara barn under 18 år för att vara det, de fick asyl som barn, personnummer som barn, förmåner som barn och placerades på boenden med barn.

På senare tid har Högsta Domstolen slagit fast att rättsväsendet inte får låta brottslingars ålder bedömas medicinskt, vilket är absurt och orimligt. Det är bra att regeringen ska ändra lagen men det tar tid och innan dess kommer att antal vuxna män att få straff som vore de barn, dvs mycket lägre straff.

Ett aktuellt fall är de uppgivna 17-åringar, asylsökande från Afghanistan, som begick en grov och planerad gruppvåldtäkt på en 15-årig pojke i Uppsala. Deras ålder torde med stor sannolikhet baseras på den ålder de själva uppgav när de sökte asyl, och som migrationsverket då regelmässigt godtog som sann. Trots detta bedömde migrationsverket att en av dem var över 18 år, vilket gör det mkt sannolikt att han var betydligt äldre. Även de andra kan vara vuxna män och givetvis måste en domstol som är ute efter rättvisa göra en medicinsk åldersbedömning om tvekan finns om åldern.

Efter HDs utslag får detta inte göras och domstolen dömer dem därför till straff som 17-åringar skulle fått, även den man som migrationsverket anser vara betydligt över 18 år. De döms nu alla till drygt ett års sluten ungdomsvård och inte till de mycket längre fängelsestraff de skulle fått om ålderskontrollen visat att de var över 18 år. Det är, anser jag, en rättskandal i sig att deras ålder, när de nu begått ett så allvarligt brott, inte kontrolleras.

Jag skriver nu på SvD Debatt en summering av den fullständiga framgång som bl a mitt trägna opinionsarbete har resulterat i, och jag hoppas att jag framöver inte alls, eller sällan, ska behöva återkomma till denna viktiga fråga.



söndag, januari 01, 2017

Centerpartiets historia -. vilken bok av Håkan Larsson! Läs den!

Äntligen har jag läst i sin helhet Håkan Larssons gedigna bok om Centerpartiets framväxt och ideologi under 100 år och med rötter i bondeståndet under flera 100 år dessförinnan.

Boken heter "Grön Politik för Det Goda Livet".

Jag tycker att Håkan har gjort ett storverk och rekommenderar den för alla som vill veta mer om Centerpartiet. Här länk till Håkans blogg, ni får boken för 150 kr inkl frakt om ni swishar till 070-2667262. Gör det!

Jag har alltid haft stor respekt för huskvarnasonen Håkans brinnande engagemang i kampen för ett bättre samhälle utifrån folkrörelsen Centerpartiet. Vi har landat lite olika i några sakfrågor genom åren, men så kan och ska det ju vara i politiken. (Sveriges EU-inträde, Euro-omröstningen, regionfrågan, kärnkraften och Maud Olofssons energiöverenskommelse).

Det allra mesta förenar oss dock, t ex i avvägningen mellan socialism och nyliberalism där Centerpartiets gröna tråd från början har varit  vaktslående om äganderätten och en marknadsekonomi på socialliberal grund. Centerpartiet har genomgående funnits i det politiska mittfältet  utifrån borgerliga (tänk om det funnits ett bättre samlingsbegrepp..) förtecken med ramar till skydd för de svaga i samhället. Vi har alltid kämpat för att hela Sverige ska leva, för företagsamhet med miljöhänsyn, för resurshushållning och kretsloppstänkande, för decentralisering samt för frihet och trygghet, med mera.

Boken skildrar väl hur Bondeförbundet snabbt bildades och växte till ett etablerat riksdagsparti i regeringsställning på bara några decennier under första hälften av 1900-talet, samt hur partiet sedan breddades och blev Centerpartiet med 25 % av rösterna på 1970-talet och med Thorbjörn Fälldin som den statsminister som bröt den socialdemokratiska eran 1976 och 1979. 

Den skildrar kanske inte lika väl hur nedgången sedan skedde ner till 5,1 % av rösterna i valet 1998.., och där har nog Håkan och jag lite olika uppfattning. Jag menar att, hur rätt vi än hade, så fastnade vi i en enda miljöfråga, kärnkraften, och smalnade av och uppfattades som ett enfrågeparti.

Jag tycker att Håkan verkligen söker vinnlägga sig om att skriva "objektivt" trots starka egna uppfattningar om t ex begreppet ekohumanism och om Centerpartiet borde vara med i den liberala eller gröna internationalen, typ. Även om bokens avslutning naturligtvis söker peka framåt i den riktning som Håkan vill se. 

Hans djupa kunskaper om bonde- och centerpartiernas framväxt i främst östra Europa under mellankrigstiden, och hur detta nu åter sker, är imponerande och det är tragiskt att se hur agrarpartierna brutalt krossades när kommunister och nazister gick över lik för sina extrema och förfärliga ståndpunkter och handlingar.

Håkan belyser också noga hur partier inklusive Bondeförbundet under 1920- och 1930-talen präglade av samhällsandan kom snett när rasbiologiska institutet bildades, och han exemplifierar med några ledande personers hemska antisemitiska uttalanden. 
Samtidigt lyfter Håkan Larsson fram vilken betydelse som samarbetet ("kohandeln") mellan arbetar- och bonderörelsen hade på 1930-talet när man gick samman i regeringsställning för att ta Sverige ur den djupa krisen vilket man också gjorde. Utan detta avgörande samarbete kunde Sverige ha kunnat komma väldigt snett både i arbetslöshet och spänningar och extremism. 

Jag delar Håkan uppfattning att idé- och annan debatt i Centerrörelsen borde aktiveras genom någon nättidskrift eller liknande. Har förresten Håkans bok lyfts fram och rescenserats i C-tidskrifter och tidningar?

Jag tycker att Håkans bok borde användas brett i Centerpartiet i alla relevanta sammanhang när vi utbildar nya medlemmar och diskuterar våra rötter och vår historia, samt även när vi utifrån den lagda grunden under det gångna seklet ser framåt. Håkan är kritisk mot att CUF under några decennier insprirerats för mycket av Timbro och vill mera anknyta till centerpartiets politik under förra seklet där t ex Gustav Jonnergård var en ledande partisekreterare och ideolog.

Kanske kunde boken vid dessa diskussioner kompletteras med en analys från dagens partiledningar om de senaste decenniernas utveckling i Centerpartiet. Detta skulle lägga en gedigen grund till diskussioner om var Centerpartiet står och hur vi bäst ska gå vidare!

Här länk till Håkans blogg med Bondeförbundets och Centerpartiets program från 1912 till 2013.








fredag, december 23, 2016

Intervjuad av Patrik Engellau i DGS-TV, med Finn Bengtsson

Patrik Engellau är nyfiken och engagerad och inte helt ung, liksom jag. Han har ett brinnande intresse för samhälle och politik och har startat och drivit tankesmedjor, ofta nära näringslivet.

Han driver nu Det Goda Samhället som enligt dem själva är en opinionsbildande sajt som består av olika röster som undersöker, avslöjar och borrar i de brännande samhällsfrågorna. Här skapas samtidens självförståelse, säger man. Man är en del av de röster som kritiserar Sveriges tidigare migrationspolitik.

Sajten testar nu 10 3/4-timmes intervjuprogram i DGS-TV för att kolla intresset för ev fortsättning. Jag har tittat på flera och tycker att det varit mycket intressant, t ex om islam med Mohamed Omar och Nima Dervish, med Johan Westerholm och Thomas Gur med mera.

Har ni tid under helgerna så kolla gärna.

Även jag blev tillfrågad om att vara med och intervjuas här med min bänkgranne i riksdagen Finn Bengtsson.

Det är inte var dag man får tala lite längre om sin syn på migration och hur Sverige kan styras efter valet med mera. Jag fick sagt det jag ville, har ni frågor så ställ dem gärna i kommentarer eller på FB-forumet Politisk Centerdebatt.

















Redaktionen, se nedan, består av personer Redaktionen består av Annika Borg och Patrik Engellau Skribenter: Thomas Gür, Widar Andersson, Kristina Jonäng, Nils Lundgren, Johanna Andersson, Lorentz Lyttkens, Bert Stålhammar, Mohamed Omar, Ulf Öfverberg, Hanna Gadban, Naomi Abramowicz m.fl 

torsdag, december 22, 2016

Om Trelleborg köper ekomat o ger de äldre gröt, illa..

SVT uppger att Trelleborgs kommun för att spara 3 miljoner ger de dementa gröt på kvällen.

Kommunen dementerar detta, och säger inget om något besparingskrav.

Stämmer kommunens version är det ingen skandal. Stämmer SVTs uppgift om att ett besparingsbeting drivit fram detta är det en skandal. Vi får väl se.

Kommunen skryter med att man prioriterar att köpa in 30 % av maten som ekomat från hela världen, vilket ger en inköpskostnad som är 25-60 % dyrare. Huvuddelen av ekomaten torde komma från Sverige men en del även från länder långt bortifrån.

Mitt mantra är att den som vill handla mat utifrån miljö-, djurskydds- och hållbarhetsperspektiv  ska välja närodlat från Sverige före konventionellt och ekologiskt från hela världen.

Skulle kommunen fråga de äldre på boendena vilken mat de vill ha skulle de säkert välja bra husmanskost, inklusive kött, från Sverige. Kravet på "ekologiskt"/organiskt kommer från politikerna som anser sig veta bättre än de äldre vad de vill ha.

Har kommunen råd med det är det en sak, men börjar de spara på sätt som SVT anger, eller genom mer vegetariskt trots protester från t ex de äldre, så är det anmärkningsvärt.





söndag, december 18, 2016

Julupprop och frågan om tiggeri

Jag har naturligtvis all respekt för de kyrkor, och de 5 partiledare från V, FI, C, L och KD som skrivit under ett julupprop att Sverige ska återgå till de mest generösa asylreglerna i EU, alla som får asyl i Sverige ska genast kunna återförenas med sina familjer.

I sak är det givetvis behjärtansvärt och riktigt, det som är bekymmersamt är det söktryck mot Sverige av de asylsökande som lyckas ta sig till EU som åter skulle uppstå. Och det sätter fokus på det som jag fört fram i flera år, ett litet land i norra Europa har svårt att vid stora flyktingströmmar ha asylregler som är betydligt mer gynnsamma än i alla övriga EU-länder.

Jag har skrivit om detta tidigare på denna blogg. Min kritik mot juluppropet utöver att många åter vill till just Sverige är att det är ensidigt, det fokuserar endast på den lilla minoritet av flyktingar som haft kraften och modet att ta sig till EU och Sverige och säger inget om den överväldigande majoritet inklusive de allra svagaste som är kvar i närområdet, många i flyktingläger där FN ibland inte har resurser ens för mat och mediciner. Därför skriver jag inte på.

Jag har också flera gånger öppnat för att kommunerna borde ha möjlighet att reglera, och också förbjuda om man så bedömer, tiggeri. Göran Persson anser detta, och Stefan Löfven vill nu antingen förbjuda det eller införa licenser/ tillstånd för de som vill tigga. Jag är djupt tveksam till att etablera tiggeri genom licenser.

Löfvens uttalande har mötts av stark kritik, bl a från Centerpartiet vars talesperson Johan Hedin istället vill skapa enklare jobb i Sverige åt de EU-medborgare som tigger.

Jag står givetvis helt bakom att öka pressen på, och hjälpen till, Rumänien och Bulgarien men klarar Sverige verkligen att både öka antalet asylsökande och de EU-medborgare som tigger och att skapa arbeten åt dem i Sverige?




fredag, december 16, 2016

Bra besked av justitieministern om ålderskontroll i riksdagen

Jag har sedan min artikel på DN debatt i april 2012 drivit på för vikten av att Sverige vid asylprövning och i t ex brottsmål inte bara aningslöst godtar den enskildes uppgifter om sin ålder utan  av rättssäkerhetsskäl kontrollerar den.

Jag ställde nyligen en interpellation till justitieminister Morgan Johansson som vi diskuterade i kammaren idag.

Tillagt 17 dec: Här är debatten på web-TV, vi var mycket överens. Här skriver en expert på SvD Debatt. Här skriver en barnläkare i Expressen. 

Tillagt 1 jan 2017. Under 4 år har Migrationsverket utan kritik från politiker godtagit uppgiven ålder från asylsökande. HD förbjuder rättsväsendet att göra medicinsk ålderskontroll, åklagaren måste acceptera den misstänktes egen uppgift om sin ålder, orimligt, sanslöst, absurt. Då, till slut, börjar politikerna, samfällt, byta åsikt, "visst går det att göra medicinska ålderskontroller, det har vi alltid varit för"..Jag antar att även barnläkarna och advokaterna, som orsakat rättsskandalen, nu oxå anser sig hela tiden ha varit för...Jag kan nu lägga ytterligare en framgång till handlingarna, och hoppas att jag framöver inte behöver skriva så mycket i denna fråga, eller inte alls!

Först, vad gäller vikten av att domstolar kan kontrollera ålder när en brottsling med oklar ålder uppger en tveksamt låg ålder. Idag har tingsrätt och hovrätt fastställt att domstolar ska lita på den enskildes uppgift om sin ålder även om inga identitetshandlingar styrker det, vilket är en fullständigt sanslös, absurd och rättsvidrig rättspraxis. Någon medicinsk åldersbedömning får inte göras eftersom brottslingens integritet och rätt att ljuga om sin ålder går före kontroll och straff.

Besluten är överklagade till Högsta Domstolen.

Tomas Tobé och Beatrice Ask delar min uppfattning i en färsk debattartikel på SvD Debatt.

Det är glädjande att justitieministern i sitt interpellationssvar tydligt säger att regeringen är beredd att föreslå lagändringar om Högsta Domstolen skulle anse att dagens lagar inte gör en ålderskontroll möjlig.

Jag visar i mina inlägg i IP-debatten att migrationsverkets upprörande underlåtenhet att av rättssäkerhetsskäl kontrollera asylsökandes ålder i tveksamma fall har gjort att tusentals ensamkommande som uppgivit sig vara barn under 18 istället har fått asyl som barn, personnummer som barn och placerats på boenden för barn mm.

Under 2014 skrev migrationsverket endast upp 1 av 20 som över 18 (5 %), medan hittills i år var tredje bedömts vara över 18 år. (2.500 av 7.000 beslut, dvs 35 %).

Jag anser migrationsverket inte fullgjort sina uppgifter som myndighet vilket är en rättsskandal. Det är endast tack vare regeringens ingripande genom att ålägga verket att bedöma ålder, som vuxna män inte längre ges asyl som barn i någon stor utsträckning. Det ska justitieminister Morgan Johansson ha cred för.

I debatten var justitieministern och jag mycket överens. Han lyfte fram socialstyrelsens ansvar, när man gav riktlinjer för åldersbestämning och menade att det lyfte en del ansvar från migrationsverket. Jag är oklar på hur migrationsverket är bunden av det socialstyrelsen säger, men ska kolla. Han kritiserade också regeringen för passivitet.

Jag står fast vid att det som skett är en rättsskandal och att ansvaret ligger på myndigheter och regering samt på organisationer för barnläkare och advokater.

Morgan Johansson frågade vad jag själv gjorde i denna fråga från 2012 och framåt och jag redovisade artikeln på DN debatt i april 2012 samt otaliga inlägg på min blogg och i sociala medier mm.

Alliansregeringens bästa försvar för att inget gjordes är kanske att ställa Morgan Johansson samma fråga; vad gjorde socialdemokraterna och Morgan Johansson själva? I den märkliga åsiktskorridor som rådde då var ju alla åtgärder för att säkerställa rimliga regelverk närmast främlingsfientliga, om de skärpte någonting. Och s och Morgan Johansson hade nog då snarast kritiserat regeringen om den gjort någonting...

Jag kritiserade också granskande journalistik och media för att inte ha ägna denna rättsskandal något som helst intresse, med några få undantag på senare tid, t ex dagens eko, studio ett, Anna Dahlberg, Alice Teodorescu m fl.


torsdag, december 15, 2016

Kyrkornas julupprop - ett slag i luften?

Sveriges kyrkor vill återgå till den tidigare asylpolitiken, liksom Vänsterpartiet, i en namninsamling kallad juluppropet. Vänsterpartiets ekonomiska politik för att klara  Sveriges ekonomi om flyktingströmmen till Sverige åter ökar har jag inget förtroende för (Höjda skatter och mer statliga företag och mer bidrag..).
Carolin Hanna Dahlman i Kristianstadsbladet kritiserar kyrkornas julkampanj som "ansvarslös gudfruktighet". Har hon någon poäng eller är hon fel ute?!

Den här texten lade jag ut på min facebooksida och på några debattforum där. Den har givit livliga debatter.

Jag förtydligar min egen inställning i några kommentarer:

Kyrkorna vill det bästa för de asylsökande som haft kraft och resurser för att ta sig till Sverige. Det jag problematiserar är om detta kan medföra att Sveriges resurser för att hjälpa den överväldigande majoriteten och de allra svagaste flyktingarna i närområdet minskar kraftigt. Jag försöker se till helheten, men jag har ju förståelse för att vårt engagemang lätt blir starkast för de som kommer hit och som vi ser i ögonen.

Jag tycker att juluppropet har en stor brist i att fokusera endast på de flyktingar som har kraft och resurser för att ta sig till EU och Sverige medan den överväldigande majoritet som lider i närområdet och i flyktinglägren inte nämns.

I vår globaliserade värld tolkar jag Bibelns budskap att den gäller både de flyktingar som lyckas ta sig till EU och Sverige, men också den överväldigande majoritet som är kvar i närområdet. Jag uppfattar att fokus i Sverige av mycket naturliga skäl ligger på de som lyckas ta sig till Sverige.  Om Sverige, som kyrkorna vill, återgår till regelverken från 2014 kommer åter en stor del av asylsökande till EU att välja Sverige. Klarar vi det på ett rimligt sätt, och hur kan det åter påverka våra resurser för humanitärt bistånd till FN och flyktinglägren?

Om Sverige som enda EU-land ger alla som får asyl omedelbar rätt till familjeåterförening i Sverige
så kommer detta att göra att en stor andel av asylsökande till EU åter kommer att ta sig till Sverige.

Klarar Sverige detta på ett rimligt sätt, och det har starkt stöd i folkopinionen, så är detta en bra väg. Klarar Sverige det dåligt och folkopinionen är svag, är vägen tyvärr sämre.

Jag har all respekt för att medborgare och organisationer och kyrkor osv driver på i ömmande och aktuella samhällsfrågor. Hur regering och riksdag sedan väljer att agera utifrån ett helhetsperspektiv är en balansgång. Skulle Kyrkornas linje bli svensk politik är jag starkt orolig för att resultatet skulle kunna bli ännu större svårigheter med bostäder och arbetslöshet och integration , och en stor risk för opinionsvängningar i negativ riktning.

Kyrkorna vill det bästa för de asylsökande som haft kraft och resurser för att ta sig till Sverige. Det jag problematiserar är om detta kan medföra att Sveriges resurser för att hjälpa den överväldigande majoriteten och de allra svagaste flyktingarna i närområdet minskar kraftigt. Jag försöker se till
helheten, men jag har ju förståelse för att vårt engagemang lätt blir starkast för de som kommer hit.

....................

Jag har fått väldig kritik från några engagerade i Svenska kyrkan. Jag är typ ond och borde lämna riksdagen.
Låt mig först säga att självfallet ska kyrkorna driva de frågor de vill, all respekt för det. Men gör de politiska ställningstaganden må de också tåla att kritiseras.

Sveriges resurser räcker inte till allt, inte till att både att ta emot flera 100.000 asylsökande per år samtidigt som vi ska betala 1 % av vår BNP i i utvecklings - och humanitärt biståndsinsatser t ex till de svagaste och mest utsatta flyktingarna i närområdet som ibland inte ens får mat och mediciner av FNs länder.

Om Sverige följer Kyrkornas linje att ha betydligt mer generösa asylregler än övriga EU-länder, och resultatet blir att alltfler asylsökande söker sig till Sverige, och vi klarar av
integration, att få i arbete och boende osv allt sämre samtidigt som vi kan betala allt mindre i
humanitärt bistånd och hjälpa allt färre på plats i närområdet, då kan resultatet bli sämre för både de
flyktingar som lyckas ta sig till Sverige och för den överväldigande majoritet som är kvar i
närområdet. I så fall kan vår vilja att främst hjälpa de som lyckas ta sig till EU och Sverige leda till sämre resurser för att hjälpa flyktingar samtidigt som spänningarna i Sverige kan stiga och opinionen svänga.

I ett sådant läge bär de som ville för mycket i Sverige ett tungt ansvar. Jag säger inte att de då är mindre goda än andra som insåg behovet av en mer balanserad politik, för vem är jag att döma vem som är ond eller god, det är det så många andra som gör.

Samhällsdebattören Josefin Utas är både medlem i Svenska Kyrkan och i Medborgerlig Samling (tidigare MP) och tar mycket allvarligt på kyrkornas kampanj.

Även medlemmen i Svenska Kyrkan Stefan Ohlsson ställer frågor till juluppropet och ber för de kyrkoledare som undertecknat det.



tisdag, december 13, 2016

Stoppa elbolagens monopolvinster på elnätet!

ATL skriver idag om elbolagens sannolikt för höga marginaler på sina elnät.

Jag skrev en motion i september att regeringen borde utreda detta och ge övervakande myndighet mer muskler för att hävda elkundernas intressen.

måndag, december 12, 2016

Tacksam för moderata ursäkter om migration

Åren i åsiktskorridoren när det var typ "rasistiskt" att hävda att Sveriges betydligt mer generösa asylregler borde anpassas i EU-riktning var naturligtvis tunga för oss som för vår samvetsfrids skull inte kunde göra annat än att att säga som vi sa.

Frågan var och är så pass viktig att t ex jag inte kunde hålla tyst, trots att detta uppfattades som "illojalt" av många inom mitt eget parti. Jag menar det motsatta, att inte driva det jag ansåg inom demokratins ramar i mitt eget parti, det hade varit illojalt av mig.

Ledande moderater nu och då och moderata tidningar ger nu oförbehållslösa ursäkter, t ex Anna Kinberg Batra och Mikael Sandström samt idag Daniel Persson på Svenska Nyhetsbyrån, t ex i NWT. 

Jag kan inte säga annat än att jag uppskattar dem och godtar dem.

Från andra partiföreträdare och partitidningar hörs ännu (?) inget sådant. Jag kan förstå det, delvis står man kanske fast vid samma migrationspolitik som för några år sedan, delvis uppfattades kanske "illojaliteten" som allvarligare eftersom partilinjen ansågs så väldigt rätt och viktig.

Jag gläds ändå över att nya vindar nu blåser i migrationsdebatten i de allra flesta partier. Inte för att det är oproblematiskt att Sverige skärper sina asylregler i EU-riktning, tvärtom, utan för att verkligheten beaktas och har gjort det nödvändigt.

Utan en sådan omprövning skulle Sverige idag ha stått inför mycket större utmaningar/problem är de vi redan har. Och väljaropinionen skulle sett betydligt mer oroande ut.

(denna närmast profetiska artikel som jag skrev på SvD Debatt i september 2013 var insiktsfull och balanserad, enligt min uppfattning. Ändå möttes den av stark kritik, vilket visar svårigheten att då kunna föra en nyanserad debatt).






söndag, december 11, 2016

Sveriges matimport gör att vi importerar 75 % av vårt vatten!

!!!!!!!!!!!!

Mitt mantra är ju att vill man handla mat miljövänligt ska man handla närodlat från Sverige före vanlig eller ekologisk mat från hela världen. 

Även många kommuner kallar sig miljökommuner ju mer ekologiskt man köper från hela världen, medan man inte har samma fokus på att köpa närodlat från Sverige. Men då är man faktiskt ingen miljökommun, anser jag.

Jag läser nu om FNs 2030-agenda där hållbar förvaltning och säkrande av tillgång till vatten är ett av de 17 målen. 

En rapport från UNESCO-IHE säger att länder med stor tillgång till vatten skulle kunna öka sin jordbruksproduktion för att minska beroendet av vatten från andra länder.

Detta gäller i mycket hög grad för Sverige som har Europas relativt sett största import av mat från länder och kontinenter långt bortifrån, hela 55 % av vår mat kommer därifrån.

Beaktar man det vatten som åtgått för att producera den importmaten så kommer faktiskt 75 % av Sveriges användning av yt- och grundvatten från andra länder. En helt sanslös siffra, menar jag.

Och jag begriper bara inte hur miljövänner kan förespråka ökad import av mat till Sverige, tvärtom måste allt göras så att konkurrenskraften i svensk jordbruk ökar så att vår miljövänliga produktion kan fördubblas eller mer! Och så att huvuddelen av Sveriges användning av yt- och grundvatten kommer från det vatten som regnar ner över landet och inte från länder och kontinenter långtbortifrån.

Vill man handla mat miljövänligt så ska man handla närodlad mat från Sverige före vanlig och ekologisk mat från andra länder och kontinenter.

!!!!!!!!!!!!

fredag, december 09, 2016

SMERs etikdag om dödshjälp mkt intressant!

Statens Medicinskt-Etiska Råd, SMER, valde i år att ha sin årliga Etikdag på Rosenbad med den högaktuella dödshjälpsfrågan i fokus. Den var välbesökt och programmet var högintressant, se min rapport nedan. SMER förtjänar stort beröm för sitt initiativ att belysa frågan där så mycket nu händer.

Ordförande Kjell Asplund hänvisade i sin inledning till beskedet från sjukvårdsminister Gabriel Wikström i våras - att SMER borde diskutera denna fråga djupare - vid den interpellationsdebatt som jag initierat.

I riksdagen bildades i november ett nätverk för att i öppen anda diskutera dessa svåra men viktiga frågor, med redan 18 medlemmar som öppet står bakom denna plattform.

Utöver att ca 8 stater i USA vid lika många folkomröstningar (en gång 2 stycken..) med bred majoritet från 1994 och framåt (först i Oregon) infört en rätt till dödshjälp vid svåra lidanden i livets slutskede, har nu också Kanada nyligen gjort det. Vid USA-valet nyligen folkomröstade Colorado med bred majoritet för.

Den modell som gäller i USA är "Oregonmodellen" där en människa som enligt 2 oberoende läkare har mindre än några månader kvar att leva ha rätt att få ut medel som kan avsluta livet. Av det fåtal som gör det använder oftast ca hälften det, medan övriga hälften inte gör det. Som belystes under dagen ger bara möjligheten och vetskapen om att själv kunna besluta om lidandet blir för stort en stor trygghet, vilket enligt samstämmiga uppgifter starkt ökat livskvaliteten den sista tiden.

Först talade professor Wayne Sumner från Toronto, som skrivit en bok om dödshjälp, om Kanadas beslut och hur det växte fram. Han är själv positiv till rätten att kunna begära dödshjälp, strängt reglerad.

För dödshjälp talar patientens lidande och rätt till självbestämmande.
Mot talar att skydda de sårbaraoch vikten av "safeguards".

För professor Sumner handlar det inte om att legalisera dödshjälp, utan hur.

Oregonmodellen innebär att läkaren skriver ut medel till de som har rätt att begära det, patienten intar det om han så beslutar.

Hollandsmodellen är både Oregon men också att läkaren injicerar, samt även att lidande människor med längre tid till döden kan ha rätt till dödshjälp.

I Kanada har dödshjälp varit förbjudet, och skulle frågan avgjorts i parlamentet hade det varit så än idag. (Jfr Sverige..).

Men till skillnad från Sverige så har Kanada en författningsdomstol. En kvinna som led svårt och dog i ALS, Gloria Taylor, hann innan döden kräva att enligt § 7 i grundlagen få rätt till dödshjälp, enligt paragrafen som garanterade medborgarna en rätt till liv och säkerhet, typ.

Efter hennes död slog en domstol år 2012 fast att ett absolut förbud mot dödshjälp behövdes inte för att skydda de sårbara/svaga.

Beslutet överklagades men i februari 2015 fastställde en enhällig Högsta domstol § 7 innebär att en medveten person som vill dö och har ett obotligt lidande som inte går att bära ska vara tillåten enligt typ hollandsmodellen.

Den nya lagen trädde sedan i kraft i juni 2016. Den gäller endast för kanadensare. Oberoende läkare ska intyga, en bevittnad skriftlig ansökan ska inlämnas, prövning inom minst 10 dagar. Minst 18 år. Inget livstestamente, beslut först efter ansökan i närtid.

99 procent som ansöker om dödshjälp är redan i hospice. Denna möjlighet som väldigt få ansöker om är alltså en del av den palliativa vården.

Professor Sumner förespråkar den holländska modellen men sa att den är svårare att få gehör för så bäst att föra fram Oregonmodellen.

Wayne Sumner har ändrat sig i denna fråga. Hade han haft svår Alzheimer vill han dö i värdighet i förtid. Han anser inte att en rätt till dödshjälp strider mot patienternas värdighet, tvärtom.

...................................................................

Nästa talare var Anthony Back från universitetet i Washington, en stat som nyligen infört en rätt till dödshjälp. Han har forskat kring palliativa frågor, arbetar nu som läkare (physician) med patienter i livets slutskede.

86 miljoner mänskor i världen har nu rätt till dödshjälp. Utomordentlig få använder denna möjlighet, i Washington, med drygt 7 miljoner invånare, dör årligen ca 54.000 mänskor , varav 166 (0,003 %) valde dödshjälp. I folkopinionen är 54 % för och 24 % emot, Oregonmodellen.

Mer välutbildade (tror jag det var) och stadsbor använder rätten. De som begär ut medel lever ofta ett mycket mer intensivt liv än andra i samma situation.
Anthony Back berättade om flera av sina patienter med t ex svår cancer som med frid i hjärtat fick dödshjälp, t ex ett par i 50-årsåldern där båda, hustrun lever ju än, var lyckliga över det.

Det är viktigt med stränga regelverk.

.......................................................................

Sedan talade Jameson Garland, Uppsala universitet, om vad svenska lagar säger och om Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Han talade på engelska och jag skriver det jag uppfattade, men kolla innan ni använder det..

I Sverige är självmord tillåtet.., liksom även att medhjälpa någon sim begå självmord. Sjukvårdspersonal får dock inte medhjälpa. Och ingen får ta liv, endast hjälpa den som själv sedan gör det.

Ingen svensk lag får gå emot Europakonventionen för mänskliga rättigheter.

I Sverige är det läkare som bestämmer i sjukvården. Inte individen eller familjen. Men man ska lyssna på dessa..

Vad gäller assisterad död finns det allvarliga luckor i svensk lagstiftning, som jag förstod honom. Det behövs en djupare analys.
(i så fall ett stark argument, utöver flera andra, för att regeringen borde utreda dessa frågor, vilket en arbetsgrupp inom SMER föreslog redan 2008).

Daniel Tarschys, riksdagsledamot emeritus och f.d ordförande för SMER i tio år, talade om ords valörer. Han tyckte illa om ordet själv-mord (self-murder) i dessa sammanhang, det handlar om att undslippa svårt lidande när döden ändå står för dörren. Daniel Tarschys är för dödshjälp, sa han enligt andra jag talade med men som jag inte själv uppfattade.

........................................................................................

Psykiater Anna Lindblad, Karolinska Institutet, redogjorde för de märkligt få studier som finns om medborgares och läkares inställning till "läkarassiterat suicid" som hon kallade Oregonmodellen, och där hon disputerat och gjort flera.

En studie i Stockholm 2007 om typ 1.200 medborgares, och 1.200 läkares inställning till typ Oregonmodellen, gav för medborgarna resultatet 72 % positiva, 16 % emot och 12 % tveksamma. För läkarna (som själva vill bestämma, min notering..) var resultatet 35 % för, 40 % emot och 25 5 tveksamma.

På frågan om medborgarnas förtroende för sjukvården skulle öka eller minska om rätt till dödshjälp infördes svarade 80 % oförändrateller högre förtroenden (!), medan 48 % av läkarna trodde på minskat förtroende. Särskilt för de med lägre förtroende för sjukvården skulle förtroende öka betydligt...

På en generell fråga om dödshjälp i en stor återkommande Europaundersökning i 23 länder har acceptansen för dödshjälp mellan 1981 och 2008 ökat i alla 23 länderna.

..................................................................................................

Pelle Kölhet, från Handikappförbunden med en halv miljon medlemmar, menade att livet inte är någon privatsak och ifrågasatte om det var en barnhärtighetsgärning att låta en svårt lidande människa få dödshjälp. Han ville istället för dödshjälp ha livshjälp och funktionshjälp.

................................................................................................

Inga-Lisa Sangregoria, 80 år och med en genomkämpad svår cancer som just nu låg lågt, talade 15 minuter om sin vrede över att inte få vara med och bestämma om sin död vid svåra lidanden i livets slutskede, det borde vara helt odramatiskt och en självklarhet att få sin yttersta vilja bejakad.
Jag hänvisar i övrigt den som vill veta mer vad hon sa att köpa hennes lysande bok Den sista friheten, eller googla på hennes artiklar och medverkan i media och etermedia.
Inga-Lisa slogs för rätten till abort, som hon alltjämt är för, men som är en mer problematisk fråga än dödshjälp. Varför ska modern få bestämma över ett ofött liv, men inte en gammal kvinna med döden (cancer) i sin mage som levt ett långt liv och strax ändå ska dö???
Inga-lisa har fått ett väldigt starkt stöd från väldigt många kända och okända efter son bok och sina framträdanden i media. Och inga som varit kritiska. Hon har fått höra alltför många uppskakande berättelser om många anhörigas uppslitande svåra och smärtsamma dödskamper.

........................................................................................................

Diskussion. En jurist som diskuterat dödshjälp sedan ca 1979 och som nu var 74 år ansåg sig ha haft rätt hela tiden och hade inte ändrat sig, Hon var emot dödshjälp och förstod att läkarna inte ville vara bödlar....Hon var dock för läkares rätt att vid svåra smärtor och svårt lidande kunna bestämma om terminal sedering (drömlös sömn) vilket leder till döden.

Läkaren Ingemar Engström som varit ordförande i läkaresällskapet i många år, begärde ordet. Han sa att detta är inte en läkarfråga utan en fråga för medborgarna. Han hade levt i dödens närhet i 5 år, hans perspektiv hade blivit bredare och han hade fått förståelse för vikten av kontroll i livets slutskede vid svåra lidanden, individen måste ha en rätt att bestämma när den stunden kommer. Ingemar respekterar de som är emot dödshjälp för sig själva, men frågade varför de vill förbjuda det för andra, vars vilja också borde respekteras.

Jag missade en timma om palliativ vård, som väl alla vill se en så bra sådan som möjligt, samt en slutdiskussion med några politiker i SMER.

Läkaren och moderaten Finns Bengtsson är emot dödshjälp liksom vice ordföranden i Socialutskottet Anna-Lena Sörenson (S) (hon hade förhinder) medan Barbro Westerholm (L) vill utreda frågan.

Det var säkert uppåt ett hundratal deltagare (70-100?) på Etikdagen som gav en god nulägesbild av hur frågan om dödshjälp alltmer diskuteras. Jag anser det ju självklart att frågan snarast behöver utreda i sin helhet, både vad gäller gråzoner av olika slag i lagar, i sjukvården och mellan olika sjukhus och olika läkare, t ex när man kan och ska tillgripa terminal sedering. Idag varierar praxis.

Jag anser att både läkare (som inte ska avgöra denna fråga, tycker jag) och politiker borde vara mer ödmjuka och ta till sig den stora folkopinion som finns, inte bara i principfast envishet bara säga blankt nej.

Jag är liksom Inga-Lisa Sangregorio helt övertygad om att Sverige inom 5-10 år, eller kanske tidigare, inför Oregonmodellen (sannolikt). De som fortsätter att av all kraft förhindra detta kommer inte, tror jag, att få några ovationer i framtiden.




















Nya vindar i migrationspolitiken - 2

Jag skrev nyligen två blogginlägg, om Reinfeldts statssekreterare Mikael Sandströms oförbehållssamma pudel och avbön om migrationspolitiken under regeringen Reinfeldt 2, samt om Nya vindar i migrationspolitiken.

Även Anders Borg ångrar att alliansen inte anpassade migrationspolitiken, med reservationen att hade vi vetat hur migrantströmmarna skulle öka..

Fredrik Johansson i SvD gör en intressant summering av svensk migrationsdebatt under några decennier, med kritik mot att tidigare politik med reglerad invandring och omfattande välfärdsstat under en tid gick mot friare och mindre reglerad invandring vilket påstods inte påverka välfärdsstaten.

Tillagt 11 dec; Forskaren Henrik Emilsson gör en intressant 30-årig tillbakablick över svensk migrationspolitik. Pull-faktorer är bl a ett rikt land, mer generösa asylregler främst för familjer och barn, upparbetade vägar hit för asylsökande och ekonomiska migranter, att myndigheter och domstol och inte regeringen tar mkt stora beslut.

Några röster från övriga partier som ser tillbaka på samarbetet med Miljöpartiet (som ju själva lagt om sin politik 180 grader i nuvarande regering) under alliansåren hörs knappt.

Centerpartiets talesperson Johanna Jönsson skriver i Expressen under den tillspetsade rubriken "Den gamla asylpolitiken var dålig". Det hedrar henne och Centerpartiet att man ändrat sin politik i en mer, som jag tycker, realistisk riktning.

Jag gläds naturligtvis åt att dagens migrationsdebatt är bredare och inte lika ensidig som när jag och andra skälldes ut för egentligen okontroversiella konstateranden att Sverige inte kan ligga långt före övriga EU-länder i sina asylregler.

Jag har hela tiden stått bakom Centerpartiets många goda förslag för att förbättra integration och få fler i arbete.

Resan för Centerpartiet från partistämman i september 2015 fram till migrationsöverenskommelsen med 5 andra partier i november samma år innebar att den östgötamotions 4 att-satser som avslogs på stämman i stor utsträckning blev partiets politik några månader senare.

Allt det som hänt gör naturligtvis att klyftan mellan mig och Centerpartiets linje i dessa frågor är betydligt mindre idag, vilket självfallet gläder mig. Jag tror också att den mer nyanserade centerlinjen och argumentationen idag är en orsak till att partiet stiger i opinionen.


tisdag, december 06, 2016

Misstänkt serievåldtäktsmans signalement mörkas av Sydsvenskan

Jag har skrivit debattartikel i SvD, motion och har bloggat om att svensk brottsstatistik borde redovisa nationalitet, samt när analyser görs bör även födelseland kunna ingå. Detta görs i övriga EU-länder och sannolikt globalt.

Jag har också förespråkat att polis och media bör vara öppnare med att redovisa signalement, nuvarande pressetiska linje att ofta undanhålla relevanta uppgifter anser jag kontraproduktiv. Här en genomarbetad artikel på SvD Debatt.

Ett som jag tycker klockrent exempel där både polis och media verkar ha felat rör en våldtäkt på ett barn i Malmö i somras. Det kan också vara så att det handlar om flera våldtäkter som inträffat senare.

Denna nyhetsartikel i Sydsvenskan redovisar att det är flera våldtäkter mot barn på dagtid som kan ha samband, och att det finns goda samstämmiga signalement. Men inget rimligt signalement redovisas eller har redovisats sedan sommaren 2016.

Min uppfattning är att detta gör det svårare att ringa in gärningsmannen och kan vara att svika både offret och medborgarna.
(Jämför med alla fantombilder och signalement på hagamannen i Umeå, vilket gav resultat)

Nu, i december, väljer Malmöpolisen att gå ut med ett detaljerat signalement på sin hemsida och vill ha allmänhetens hjälp att få tips.

Det är bra men, som sagt, det förefaller vara väldigt senkommet.

Självklart vill polisen nu ha medias hjälp med att få ut signalementet för att kunna få in tips.

Sydsvenskan anser dock inte att deras läsekrets är betrodd att få veta signalementet utan skriver inte om detta, istället har man med alla detaljer om gärningsmannens cykel. Detta är absurt.

Undra på att Sydsvenskans läsare i stor utsträckning säkert väljer att istället hämta sin information på sociala medier av blandad kvalitet, och kanske hos alternativmedia närstående t ex SD. Jag tycker att Sydsvenskan sviker både brottsoffret och sina läsare.

Nättidningen Nyheter Idag redovisar korrekt, vad jag kan förstå, hela bilden i en sansad nyhetsartikel.

Tillagt 15 dec; Till slut så redovisar Sydsvenskan motvilligt den misstänktes signalement, bra men väldigt sent. Brottsforskaren Sarniecki ifrågasätter detta, anmärkningsvärt nog....








måndag, december 05, 2016

IP - Vikten av korrekta åldersbedömningar

Ända sedan min artikel på DN debatt i april 2012 har jag drivit på för att Sverige som andra länder av rättssäkerhetsskäl och rättviseskäl måste bestämma ålder över eller under 18 år när ensamkommande asylsökande hävdar att de är under 18, när tveksamhet råder.

Jag har själv talat med HVB-hem och de som vårdar unga brottslingar och det är glasklart att många som Migrationsverket godtar som barn egentligen är vuxna män vilket givit ibland stora problem.

Jag har flera gånger JO-anmält Migrationsverkets ledning, senast för några månader sedan. Trots att det är uppenbart att Migrationsverket genom sin passivitet att godta egna åldersuppgifter från asylsökande bär ansvar för att sannolikt 10.000 och fler vuxna män mellan 20 och 30 fått asyl som barn under 18 år, fått förmåner som det och placerats på boenden som det, så anser JO att Migrationsverket ledning inte gjort något fel. Jag anser denna bedömning från JO vara utan sans och reson.

Nenad Zeba, specialist på bl a åldersbedömningar, skriver på SvD Debatt att åldersbedömningar har hög säkerhet och riktar  förödande kritik mot Socialstyrelsen.

Jag har nyligen lämnat in följande interpellation till justitieministern; Vikten av korrekta åldersbedömningar.

Den ska besvaras fredagen den 16 december.

Utöver vikten av att staten bedömer ålder vid asylinvandring i tveksamma fall tar jag oxå upp det märkliga faktum att domstolar tydligen måste acceptera den ålder en brottsling uppger, även om inga dokument bestyrker den och trots att straffet kan bli mycket lägre om man påstår sig vara under 18 eller 15.

Här är mina frågor till justitieministern:

Är ministern beredd att vidta någon åtgärd för att säkerställa att Migrationsverket, när skäl föreligger, ska bedöma ålder till över 18 år?

Är justitieministern beredd att ta något initiativ för att göra det möjligt för åklagare och domstol att göra medicinska åldersbestämningar, när skäl föreligger att inte godta den enskildes uppgifter?

Är det justitieministerns ställningstagande att ett domstolsbeslut inte ska kunna tas upp på nytt om nya uppgifter kommer fram om en brottslings ålder, vilket skulle ha gett ett strängare straff, och om så av vilka skäl?

Avser justitieministern, oavsett Högsta domstolens kommande utslag, att låta utreda dessa viktiga frågeställningar så att nuvarande oklarheter för myndigheter och domstolar klaras ut?



söndag, december 04, 2016

E22 förbi Söderköping får ej försenas mer


Förbifart Söderköping (E22) får inte försenas mer

Någon mil söder om Norrköping passerar Europaväg 22 genom Söderköping och över Göta Kanal.
Vägen är starkt trafikerad. På grund av många trafikljus genom staden och de många broöppningarna sommartid uppstår ofta mycket långa köer och trafikproblem, till stort förfång för alla trafikanter och lokalbefolkning och turister och butiksägare m fl.
Stora delar av östra Östergötland påverkas starkt negativt av den ohållbara trafiksituationen i Söderköping. E22 utan trafikstörningar kommer att gynna näringsliv och sysselsättning i regionen och göra Söderköpings och Valdemarsviks kommuner än mer attraktiva för pendlare och turister.
Samhällsnyttan för vägprojektet är stor. Den s k nettonuvärdeskvoten är +2,3 vilket är bra.
Redan för 20 år sedan började planeringen för att leda E22 förbi Söderköping. Efter många turer inbegripande ett båtlyft har projektet nu landat i en akvedukt under Göta Kanal.
I transportplanen för 2014-25 skulle byggstarten, med ett båtlyft, ske 2017 och vägen vara klar 2020.
Vid ett informationsmöte i Söderköping nyligen var bedömningen från de som projekterar från Trafikverket att byggstart kan bli 2021 och att vägen kan vara klar 2023/2024.
Med en viktig reservation. Att detta kommer att bekräftas i den nya transportplanen för åren 2018-29.
Förhoppningsvis kommer Trafikverket att ge Förbifart Söderköping hög prioritet så att det som faktiskt är möjligt också tas in i transportplanen.

I sista hand är det dock regeringen som äger frågan.
Det finns en oro i regionen för att konkurrensen med andra stora infrastrukturprojekt kan riskera att försena Förbifart Söderköping ytterligare. Detta skulle vara mycket olyckligt.
Därför ställer jag denna interpellation till trafikminister Anna Johansson, så att ministern förhoppningsvis kan stilla denna oro. Söderköpingsborna och regionen har redan väntat länge nog.
Är det trafikministerns bedömning att Trafikverket och sedan regeringen kommer att med hög prioritet ta in Förbifart Söderköping i transportplan 2018-29 så att den nu vid samrådsmöten presenterade tidsplanen kommer att kunna hållas?

Staffan Danielsson

Riksdagsledamot (C

Jag har arbeteta för att ställa en interpellation en tid. Edvard Hollertz ledare i Norrköpings Tidningar  fick fart på mig

Söderköpingscentern med Magnus Berge i spetsen arbetade mycket hårt med denna fråga när man ledde kommunen. Grunden till min interpellation är löpande kontakter med Magnus. Även Jenny Ek (C) från Valdemarsvik har legat på m fl. 

Tillagt 13 dec; Edvard Hollertz skriver ytterligare en tänkvärd ledare i NT idag.


fredag, december 02, 2016

Reinfeldts statssekreterare ber om ursäkt - Tack!

Jag skrev ett blogginlägg nyligen om "Nya vindar i migrationspolitiken". Anna Kinberg Batra gjorde bla avbön för sin motion om fri invandring för 15 år sedan och framförde en ursäkt till de som i hård motvind kritiserat Reinfeldtsuppgörelsen med Miljöpartiet, där de godas "Öppna hjärtan" ofta ställdes mot de "ondas" uppfattning att det finns gränser för Sveriges förmåga att ge asyl och integrera.
Några centertidningar står obekymrat fast vid att Centerpartiet ska ha den mest generösa asylpolitiken och att det inte finns något att be om ursäkt om, typ.

Mikael Sandström var Fredrik Reinfeldts statssekreterare under hela allianstiden. Han skriver en lång artikel i nättidskriften Kvartal, där han oförbehållslöst säger att humaniteten i Sveriges migrationspolitik har brutit ihop och att ansvaret för det är "vårt eget". Det är mycket starka ord som skakar om, i alla fall mig.

Han skriver: "I högtidstalen hyllas fortfarande ”den humana migrationspolitiken”. Sanningen är att den humana svenska migrationspolitiken är död. Den dog inte på grund av avsiktligt fattade beslut utan på grund av välvilja mot människor som lider och ovilja att se de problem som stor invandring på kort tid för med sig. Humanismen i migrationspolitiken har gradvis förtvinat under många år, men dog slutgiltigt förra hösten när 10 000 människor per vecka sökte asyl i Sverige. Det finns inget vi kan göra för att återskapa den. Många människor kommer att fara illa, oavsett vad vi gör".

Mikael Sandström tar på sig ansvaret, tillsammans med alla andra som haft maktpositioner, för att migrationspolitiken har havererat och skäms för att ha medverkat till riksmobbing av ett fåtal insiktsfulla och modiga debattörer som vågade gå mot strömmen och varna för de konsekvenser som vi nu ser. 

Jag känner mig träffad och tackar för denna upprättelse, även om den kommer från en annan  partiföreträdare. 

Mikael Sandström: "Alternativet till den åtstramning som genomfördes förra hösten var sämre. Hade åtstramningen inte genomförts hade migrationsströmmen till Sverige fortsatt. Situationen för migranterna hade blivit än sämre och påfrestningarna på det svenska samhället än allvarligare.
Det är svårt att erkänna att man gjort fel, särskilt om konsekvenserna blivit allvarliga. För att kunna hantera dessa konsekvenser är det dock nödvändigt att jag och alla andra som haft ansvarspositioner i dåvarande regering, i nuvarande regering, i tidigare regeringar och i nuvarande och tidigare opposition, liksom opinionsbildare i media och intresseorganisationer, inser att det är vår skuld och vårt ansvar att migrationspolitiken havererat.
De fanns ett fåtal insiktsfulla och modiga debattörer som vågade gå mot strömmen och som varnade för de konsekvenser vi nu ser. Vi avfärdade dem. Många av dem som på ett högst rimligt vis kritiserade migrationspolitiken buntades ihop med rasister, populister och mörkermän. Jag skäms för att jag medverkat i riksmobbning av dessa debattörer."
Jag inser att jag nog aldrig kommer att få samma upprättelse inom mitt eget parti, där verklighetsuppfattningen, ännu idag, nog bäst speglas av denna ledare i Hallands Nyheter (C), där Maria Haldesten inte har något till övers för de som Kinberg Batra ger sin erkänsla åt, hon ställer dem istället i motsats till "vanligt hederligt folk" som kavlar upp ärmarna och jobbar med integrationen istället för att "ynkligt och ansvarslöst blunda och hissa upp vindbryggan när människor flyr för sina liv". 
Hennes syn på Kinberg Batras och nu Mikael Sandströms "avbön" är att den är "ynklig".

tisdag, november 29, 2016

"Importerat eko är bäst – jag föredrar fjärr-KRAV framför närbesprutat."

"Importerat eko är bäst – jag föredrar fjärr-KRAV framför närbesprutat."

Kravs marknadschef Johan Ceije är en trevlig person men det han säger ovan i denna intervju i matbranschens nyheter är förskräckligt, jag lägger in några citat till nedan.

Många ekomatsvänner kritiserar mig och andra när vi försvarar det svenska miljövänliga moderna jordbruket när det ibland totalsågas som Johan Ceije gör här, som naturskyddsföreningen brukar göra och som politiker, journalister och handel också kan göra.

Jag vet ingen som respekterar det moderna miljövänliga jordbruket i Sverige lika mycket som det svenska ekojordbruket som har sagt att man bör handla importmat före svensk ekomat.

Mitt mantra är ju att vill man handla miljö- och djurskyddsvänligt så ska man köpa svensk mat - modern miljövänlig mat eller ekomat - före importmat och ekomat från hela världen.

Att som Johan Ceije uppmana Sveriges matkonsumenter att handla importmat före "närbesprutat" från Sverige är liksom Naturskyddsföreningens förkastelse av "det svenska giftjordbruket" en krigsförklaring mot världens kanske mest miljö- och djurskyddsvänliga moderna jordbruk, det svenska.

Skadorna på marknaden av dessa knivhugg i ryggen är omätbart stora och förklarar till en del att importmaten ökat kraftigt i flera decennier samtidigt som den svenska livsmedelsproduktionen backat med ca 25 %.

Jag respekterar de två goda svenska jordbrukskoncept som finns och som är rätt likvärdiga med lite olika för- och nackdelar. Jag skulle aldrig rekommendera någon att köpa importerad mat före svenskproducerad.

Att företrädare för ekojordbruket, och andra,  rekommenderar konsumenterna att köpa importeko före närodlat från Sverige är ett svek mot det svenska jordbruket och mot biologisk mångfald och kretslopp i Sverige.

Accepterar Sveriges bönder och ekobönder och LRF och konsumenter och handel och politiker argumentionen från Krav? Kommentera gärna!

Fler citat av Johan Ceije utan kommentarer från mig:

"Vi kan inte ha ett jordbruk som slår ihjäl arter på det här sättet"...

"Jag menar att det inte är sant att det inte skulle gå att försörja världen med enbart ekologiskt jordbruk."

"I tropikerna är skillnaderna mycket mindre – där kan eko ge en högre avkastning än konventionell, besprutad odling."

" Om jag som konsument bara tänker på att köpa lokalt, då skickar jag samtidigt en signal till bönderna om att det är okej att de sprutar i ån som rinner genom ”mitt” naturreservat."