lördag, februari 24, 2007

svåra livsfrågor

En replik till Corren i vår debatt om dödshjälp, ej ännu (?) publicerad.


Svåra livsfrågor!

Jag har lyft den svåra frågan om ”rätt till dödshjälp” om man är t ex mycket gammal, okontaktbar och med svåra smärtor samt själv tidigare har uttryckt en stark vilja i frågan.
Corren har i en balanserad ledarkommentar argumenterat emot.
Nästa dag har Corren en ledare om rätten till abort, att släcka ett liv som blivit 18 veckor gammalt. En rätt som Corren anser mycket viktig. Idag räddas tidigt födda barn som är mindre än en månad äldre än så.

Jag vill understryka att det här är mycket svåra frågor. Men hur är Correns logik när man dels förbjuder varje möjlighet att efter egen bestämd vilja kunna få dö/somna in i mycket svåra livssituationer då livet rinner ut och har mist sin mening, dels samtidigt argumenterar för rätten till abort upp till vecka 18?

Jag tänker inte nu lägga någon riksdagsmotion i frågan om abort, som också tål att diskuteras. Men blir jag efter ett långt liv 90 år eller mer, lider svårt och är helt okontaktbar, varför kan jag då inte efter egen uttalad vilja få dö/somna in något tidigare än vad den moderna sjukvården möjliggör.
Staffan Danielsson
En människa från Bankekind

fredag, februari 23, 2007

3 MILJARDER KRONOR

* Först om etanol. Dagens Industri och kommerskollegium m fl hyllar att tullarna ska tas bort. Tror man att Brasiliens etanol räcker till hela världen?

* Sedan om JAS Gripen till Afghanistan. Ja, varför inte. Men både kostnad och behov måste ställas och vägas mot de samlade insatser som Sverige gör och ska göra.

* Så om matchen Carl Bildt versus Drevet. Som fått en värdig motståndare, måste man säga. Men nog är det kvällstidningsjournalistik i dess sämre bemärkelse när media rakt av och den samlade oppositionen kopplar ihop Bildts uppdrag i en mycket stor kapitalförvaltare ("som innehar krigsindustrier i sina placeringar"), och ett innehav på 16.000 kr i en framgångsrik svensk Balkanfond (East Capital). Överfört till svenska förhållanden skulle alltså det vara diskvalificerande att ha varit styrelseledamot i Robur Fonder, där någon fond har en del SAAB-aktier...

* Jag har bloggat om SPIRA/Kronfågel tidigare. LRF som gjort nästan allt annat rätt i sin förvaltning de senaste 20 åren gör tillsammans med Lantmännen allt - eller väldigt mycket - fel i kött- och kycklingföretaget. Det känns bedrövligt och förfärligt, och jag kryper i stoftet, har ju som f.d LRF-styrelseledamot ett ansvar i frågan. Jag kom in i LRF-styrelsen 1996 (18 personer) då det mäktiga arbetsutskottet (6 pers) var bolagsstyrelse (LEAB)och skötte LRF-bolagen. Någon gång kom de till hela styrelsen med något enhälligt förslag - "vi köper ut Spira från börsen" eller "vi gör ett sista kapitaltillskott på 300 mkr". Och styrelsen och jag följde vår inre cirkels maning.
När förlusterna fortsatte breddades beslutsansvaret ca 2000 till hela styrelsen, vilket jag hade drivit sedan jag kom in i styrelsen. Och vi tog några "absolut sista kapitaltillskott till". Vi var några som ville utreda alternativet konkurs, men det var otänkbart, och är det tydligen fortfarande. Och vi reserverade oss inte och är fullt delaktiga.
När jag kom in i styrelsen var kanske de upparbetade förlusterna 0,5 till 1 miljard (?) och när jag lämnade den 2004 var de kanske uppåt 2 miljarder.
Nu är de över 3.000 miljoner kr, och lantmännens förklaringar hur blodflödet ska stoppas är precis desamma som 2004 och som LRFs fram till 2004. Det känns inte betryggande.

LRFs egna kapital har trots dessa oerhört stora förluster flerdubblats från nivån knappt en halv miljard i slutet på 1980-talet, vilket visar hur offensivt och väl man lyckats i sin övriga affärs- och kapitalförvaltningsverksamhet, tex på försäkringsområdet, satsningen på att rädda Föreningsbanken, Östeuropasatningarna m.m. Tragiskt att Spira/Kronfågel så sargar den den framgångssagan....

onsdag, februari 21, 2007

endast passiv dödshjälp?

Jag bloggade i december om dödshjälp, med anledning av en italienares situation, död och begravning. I Linköping har en diskussion blossat upp efter att en 82-årig man anhållits för att ha hjälpt - eller inte hejdat - sin svårt sjuka makas död. Jag är citerad i Östgöta Corren, som också skrivit en ledarkommentar igår.

Jag har all respekt för vad tidningen skriver, men redan idag är det en betydande gråzon i verkligheten om och när och hur "passiv" dödshjälp ska "beviljas" eller ej, läkare och anhöriga tvingas till svåra ställningstaganden. Och om vi tar exemplet att jag blir över 90 år och har drabbast av Alzheimers och är okontaktbar sedan flera år och har svåra smärtor, kunde då inte läkare och släkt och stat ha nytta av en bevittnad viljeförklaring att jag i det läget är öppen för stt dö/somna in...?

Det blir en motion i höst, jag tar gärna emot synpunkter i frågan hur den ska formuleras...eller ej....

Nej till blågul etanol....tycker Tommy

Det finns mycket gott att säga om miljökämpen Tommy Hammarström, men i frågan om den blågula etanolen och behovet av fortsatt tull en tid framåt, där tycker vi olika. Här hans krönika i expressen med hopp om att de svenska etanolfabrikerna läggs ner
Jag anser att Sverige - och EU - har ett ansvar för att inte bara förlita sig till import av olja eller av etanol från Brasilien, utan också har ett ansvar för att i sina egna länder öka produktionen av förnybara drivmedel. De närmaste åren är det etanol producerad från åkrar som är möjlig att ta fram, och därför är det viktigt att ge sådan etanoltillverkning förutsättningar^

fredag, februari 16, 2007

Sverige och drivmedelsetanolen

Först några rätt ostridiga - som jag ser det... - utgångspunkter:

1. Det är bra att åkermarksbaserad etanol under 10-20 år framåt ersätter fossil olja som drivmedel. På längre sikt än så kommer sannolikt andra förnybara drivmedel med basen i t ex skogsprodukter att successivt ta över, samtidigt som likaledes sannolikt åkermarkens produktionsförmåga behöver prioriteras för livsmedel.

2. På längre sikt erfordras sannolikt varken tullar på mat eller etanol, däremot behövs de en del år framåt för att trygga en svensk produktion av både mat och drivmedelsetanol.

Sverige har kommit långt med att ersätta bensin med etanol, i stort sett i all bensin ersätts 5 procent bensin med etanol i s.k. låginblandning. Ca 80 procent av denna etanol importeras från Brasilien medan 20 procent produceras inom landet, framför allt i etanolfabriken i Norrköping.

Etanolproduktionen i Brasilien är otroligt konkurrenskraftig, och produktionskostnaden är tack vare ett drivhusklimat mm mycket lägre än i USA och i Europa. Den tropiska produktionen räcker dock inte så långt när nu efterfrågan växer kraftigt över hela världen, och även miljöaspekter som bevarandet av regnskogar m.m. sätter gränser för dess möjligheter.

I takt med att efterfrågan på etanol växer kommer Sveriges stora import från Brasilien säkert att reduceras.

USA och några europeiska länder – Frankrike, Tyskland, Österrike – har gått före och kommit igång med en betydande egen etanolproduktion. En förutsättning för detta har varit de tullar som har skapat möjligheter för att kunna räkna hem satsningar på etanolfabriker, utan det skyddet är fortfarande världsmarknadspriserna alltför låga för att motivera en inhemsk produktion.

Den svenska etanolfabriken kom till slut till stånd för ca 5 år sedan Sverige medgivit skattebefrielse för etanolen, och den utbyggnad till tredubblad produktion och förhoppningsvis mycket mer som nu ska ske bygger på detta samt det tullskydd som EU har för etanolen. För ca ett år sedan tätade Sverige ett kryphål i just det svenska regelverket, som hotade att knäcka vår inhemska etanol. Jag har i många år aktivt drivit på för att tillskapa förutsättningar för en svensk etanolproduktion.

Jag är liksom centerpartiet för marknadsekonomi och frihandel. Ibland kan dock det behöva sättas gränser för den fulla frihandeln av t ex resurshushållnings- och miljöskäl. Ett exempel på detta är de regleringar och tullar som i mer än 100 år har givit utrymme för en fortsatt inhemsk matproduktion i t ex USA och i Europa, trots de låga överskottsprissatta världsmarknadspriserna som annars skulle ha krossat huvuddelen av jordbruksproduktion och livsmedelsindustri.

Hade vi under förra seklet haft resonemanget att matproduktionen skulle stått på egna ben utan tullskydd, hade alltså stora delar slagits ut och ersatts med import samtidigt som de fattiga i världen fått ännu hårdare konkurrens om maten.

När det om 10-20 år – eller tidigare, vad vet jag - blir brist på mat och energi kommer självfallet priserna att stiga och WTO-tullarna kommer att fortsätta neråt och så småningom bort. I samma takt kan också etanoltullarna reduceras.

Tre svenska ministrar – Tolgfors, Carlgren, Erlandsson – har nu i affärstidningen Dagens Industri deklarerat att Sverige ska se till att EUs etanoltull avvecklas. Etanolimportörerna och Dagens Industri är nog glada, i vart fall så länge det finns något att importera.

Däremot är de som investerar i inhemsk etanolproduktion bekymrade, liksom de som ska producera råvaran till etanolen. Om Sverige lyckas i sina ambitioner, måste då planerade investeringar avbrytas och befintliga fabriker läggas i malpåse? Risken är uppenbar om tullsänkningen sker snabbare än vad världsmarknadspriserna på etanol stiger.

Ett bekymmer är också de signaler som detta ger till alla de som uppfattat att samhället stöder en snabb expansion av förnybara drivmedel inte bara genom import utan även genom produktion i Sverige. Jag har träffat många lantbrukare som ställer frågor och är bekymrade.

På lång sikt har säkert ministrarna rätt, men jag hoppas inte att de får några snabba resultat nere i Bryssel, det skulle kunna leda till att etanolproduktionen i EU börjar sjunka och att unionens stolta målsättningar om att ersätta fossila drivmedel med förnybara inte nås.

tisdag, februari 13, 2007

Swecon -svenska fredsstyrkan i Kosovo

Jag och 7 kollegor från försvarsutskottet hade alltså förmånen att i 4 dagar besöka de svenska soldaterna i Pristina, Kosovo. Vackert land i stort men slitet och skräpigt på nära håll. Världens tredje största brunkolsfyndigheter som lär räcka i trehundra år. En sliten jätteskorsten med dålig rening och låg effektivitet som spred rök över den kuperade högplatån.
Elström som kom och gick beroende på tillgång, elledningar i härvor längs gatorna. Hög arbetslöshet, varierande uppgifter mellan 35 och 60 procent.

Men också hus i hyggligt skick och rätt många under uppförande.

Men såren över ömsesidiga oförräter sedan sekler och sedan striderna 1999 har förpestat relationerna mellan kosovoalbaner - 95 % - och serber - 4 %. Serberna bor i vissa sammanhängande byar söder om stan och dominerar i nordvästra Kosovo. Där albaner och serber fortfarande är grannar har många flytt, en del bor kvar. Vi besökte några hyreshus med serber i en albansk tätort, där ständigt en patrull höll vakt.

För att bevara säkerheten finns alltså 16.000 soldater från 36 länder. Sverige deltar med 500 och en svensk brigadgeneral -Grundevik - för nu befäl över styrkorna i centrala Kosovo.
För mig var det mycket positivt att vara med och träffa soldater och befäl, se deras professionalitet som rönte bred uppskattning och se det nära samarbete mellan många länders styrkor som gav effekt och gav positiva spinoff effekter i flera avseenden.

Jag är glad över att Sverige tar sitt ansvar och deltar med trupp för att bevara fred och säkerhet i oroliga konfliktområden, och likaså över att alliansregeringen vill öka vårt ansvarstagande.

Det är bra att Natoländerna tagit ett stort ansvar de senaste decennierna, och det är bra att EU alltmer börjar skaffa en beredskap för att kunna göra insatser när det behövs. När det hemska inbördeskriget i Bosnien startade spelade EU länge en lam roll.

Sverige ska nu koncentrera sina insatser till några konflikter; vi finns med hundratals soldater i Kosovo och Afghanistan och Sudan (Darfur) och kanske Somalia kan bli aktuella. Den svenskdominerade Nordic Battle Group (Nordiska Stridsstyrkan) på ca 2.000 personer står beredd att rycka ut från nästa år.

Med ett allt personmässigt mindre insatsförsvar med hög teknologi kräver vår säkerhet bla signalspaning - aktuellt - men även nära samarbete med andra länder. Natomedlemskap är inte aktuellt men det är bra att vi har ett nära samarbete både inom EU och med Nato

måndag, februari 12, 2007

besök i Kosovo - urgammal dramatik

Besök i Kosovo – dramatik sedan folkvandringarna

I veckan har ledamöter från försvarsutskottet inklusive mig besökt den svenska truppstyrkan – ca 500 soldater – i Kosovo. Mycket givande. Två inlägg om detta, här det första:

Balkan lär betyda berg och det stämmer verkligen. Kosovo är en högplatå på 900 m omgivet av höga bergskedjor, stort som Östergötland med ca 2 milj invånare, 95 procent kosovoalbaner och ca 4 procent serber. Ingår i Serbien. Gränsar till Monte Negro i nordväst (tidigare del av Serbien), Albanien i väst, Serbien i nordöst och Makedonien i syd (som sedan gränsar till Grekkland).

Klimat som i södra norrland, fast hetare på sommaren och varmare vår och höst.

För mig var Balkan fram till 1990-talet lika med Jugoslavien och Grekland. Serbien och Bosnien mm var mycket luddiga begrepp. Eftersom detta område har sådana laddningar mellan folkslag idag och sedan urminnes tid ett försök till historiebeskrivning….

Under folkvandringarna för flera tusen år sedan kom illyrierna till kosovo. Albanerna hävdar att de härstammar från dem. Slaverna (serberna) trängde ut dem mot adriatiska havet, och hävdar sedan dess Kosovo som sitt urhem. Sedan trängde turkarna ut serberna mot norr. Under romartidens senare del låg detta område under det östromerska riket. Serbernas Poltava var slaget vid trastfälten år 1389, 5 km utanför Kosovos huvudstad Pristina. 35.000 serber under prins Lazar stod mot kanske 65.000 turkar under en sultan. Striden varade från morgon till kväll, serberna lyckades fm döda sultanen men förlorade till slut och prinsen blev avrättad. 1/3 av turkarna dog. Slaget gjorde att turkarna och islam trängde fram upp i serbien och bosnien och befäste dagens olyckliga mix av folkslag och religioner. Olyckliga genom att någon större assimilering inte verkar ha skett under alla år, man är serb eller alban, kristen eller muslim.

Efter andra världskriget tog socialisterna/kommunisterna under Tito makten och bildade Jugoslavien bestående av Serbien med Kosovo och Monte Negro, Bosnien, Kroatien och Slovenien – från nästan Grekland och till alperna och pustan.

Sedan Tito dött började de gamla spänningarna mellan områdena att skärpas, Slobodan Milosevic försökte bevarar både ideologin och området men när frigörelsen bröt ut i Östeuropa gick den inte att hejda i Jugoslavien. Vi minns alla det fruktansvärda inbördeskriget och de etniska motsättningarna i främst Bosnien, som slutade med avrättningen av 8.000 män och pojkar i Srebrenica utförd av bosnienserbiska armén under Ratko Mladic. Massor av ”mindre” krigsförbrytelser skedde under flera år.

1999 på 600-årsdagen av slaget vid trastfältet valde Milosevic att försöka rädda sin regim genom att på slagfältet hålla ett tal som blåste liv i motsättningarna mellan serber och albaner. Serberna förtryckte albanerna sedan länge som t ex inte fick studera vid universiteten. Albanerna tog till gerillakrig under UCK.

USA attackerade serbiska armén med flyg- och robotanfall och drev ut den ur Kosovo. USA och Bill Clinton är sedan dess hjältar för albanerna. EU spelade som bekant en mindre roll i både Bosnien- och Kosovokonflikterna p g av oklara mandat och dålig samordning, det var främst Nato som till sist agerade. Internationella fredsstyrkor sattes in i Kosovo, som mest 40.000 som sedan minskat till ca 16.000 varav ca 4.000 från icke Natoländer.

Kosovoalbanerna har idag ett självstyre efter val på olika nivåer 2004, som bojkottades av den serbiska minoriteten. Under gerillastriderna och den serbiska offensiven minskade de blandade byarna och idag dominerar endera albaner eller serber dessa. Många serber har flytt till Serbien.

Ahtisaari har just lagt fram en fredsplan med förslag om långtgående självständighet för Kosovo, och med en uppdelning av kommunerna i ”albanska resp serbiska”. Nato vill minska sin närvaro och manar EU att ta över.

Fortsättning följer

lördag, februari 03, 2007

Förenkla EUs tvärvillkor!

Några rader från jordbrukets verklighet, och byråkratin, utifrån mitt lantbruksföretag.

Företaget omfattar över 100 ha åker, som brukas av goda grannar. Vi har ett häststall med ca 30 boxar och ca 9 ha betesbackar.

I november förra året kontrollerades betesmarkerna. Ena betet fick OK, det andra fick kritik på några punkter; dåligt betestryck och slyuppslag på kanske 5 procent av ytan (som jag skulle, men inte blivit av, röjsågat,görs i vår).

Det lägre betestrycket beror på att det de två senaste åren varit färre hästar som valt bete, de allra flesta har stått i stallet med rastbeten, eller åkt iväg på sommarbete annorstädes. Detta är svårt att förutsäga, och det är heller inte så enkelt att snabbt hitta andra betesdjur, tillgången är ju begränsad. Så jag har istället kompletterat med röjning - låt vara med försening - och med att slå av en del med gammal åker med betesputsare.

Länsstyrelsens kontrollant redovisar bristerna enligt ovan, och man drar av erhållna EU-stöd för åren 2001-2006 på runt 5.000 kr. OK, det kan diskuteras att gå tillbaka till 2001, när bristerna härrör från 2006, men OK. Bötesstraffet är knappt ett halvt års betesstöd.

Men inte nog med det. Det ska bli ett straff till. EU har beslutat om s.k "tvärvillkor", där Sverige i vanlig ordning kräver allra mest av sina bönder. Vilket självfallet då också ger högst böter för just de svenska bönderna.

Att jag följt alla andra regelverk för åkrar och grödor, och för 90 procent av betet, betyder inget. Utöver återkrävda betesstöd slår tvärvillkoren till, och 5 procent av alla erhållna EU-stöd för 2006 ska återbetalas, ca 20.000 kr. Totalt straff för bristerna enligt ovan blir då två års betesstöd ungefär. Hade jag - eller någon annan- endast brukat betesmarken och några ha åker, hade tvärvillkorsstraffet varit kanske 500 kr. Straffet drabbar alltså inte lika utan slår till hårdare ju större företaget är. Hade jag också haft mjölkkor eller köttdjur hade straffet blivit kanske 30 eller 40.000 kr.

EU har nu på några andra länders initiativ tagit upp en diskussion om regelverket för tvärvillkoren. Jordbruksministern har också begärt ett underlag hur den svenska utformningen är, och det är bra.

Min uppfattning, utifrån min egen verklighet, är att det självfallet ska kontrolleras att EU-ersättningarnas krav uppfylls på gårdarna. Lantbruk är samtidigt en biologisk produktion och just betes- och miljöersättningarna är delvis en bedömningssport hur precist varje del ska uppfyllas varje enskilt år. Väderlek och djurtillgång varierar oundvikligen. Betet ska bestå över tid och inte växa igen, självklart. Men hur långt kan och ska man gå i krav för det enskilda året.

Jag accepterar självklart återkrav på rimlig nivå för förseningar i åtgärder o dyl. Men dubbla straff för samma misstag, och straff som slår olika beroende på gårdens förutsättningar, det förefaller inte rätt.

I kampen för lika villkor med andra EU-länder, och för enklare regelverk och mindre byråkrati, är det angeläget att se över den nya tvärvillkoren, både i EU och inom Sverige, enligt min uppfattning.

Det förs en debatt i Sverige att man som riksdagsledamot bara ska deltaga i den politiska debatten inom områden där man själv inte har någon erfarenhet. Jag tror i grunden det är bra att riksdagen består av människor med bred erfarenhet av verkligheten som löntagare och företagare, och som kan diskutera politiken utifrån sina egna erfarenheter och politiska värderingar.