torsdag, juli 31, 2008

Några nya signal-länkar

Debatten fortsätter om den svåra avvägningen mellan signalspaning även i kabel contra det integritetsintrång detta innebär.

Expressens PM Nilsson "kommer ut" som en accepterare av spaning. I början på juli svarade it-experten Per Hellqvist - som accepterar signalspaning men som tycker att lagen går för långt - på Expressens läsarfrågor.

Som motvikt...länkar jag till piratpartiets Rick Falkvinges två inlägg i Östgöta Corren och till min egen replik därimellan.

RF hävdar att: "Det enda som betyder något är att staten får en kopia på all privat kommunikation och på allt vi gör på nätet."

Detta ger bilden av att staten samlar på sig all information och kan gå igenom den när man så finner lämpligt. Detta är inte någon korrekt bild - menar jag - av den inhämtning av bråkdelar av promillen av trafikflödet som kan kartlägga allvarliga yttre hot mot Sverige som FRA efter tillstånd av kontrollmyndigheten utför. På samma vis som sker i andra länder begränsar ju FRA signalspaningen till vissa delar av trafikströmmen i de enskilda sökningsfallen, men ska man signalspana i kabel vid trafik över landsgränsen förutsätter ju detta oundvikligen tillgång till kabeln.

Det är en sak att diskutera hur signalspaningen ska bedrivas och kontrolleras, och där har jag en stor lyhördhet för den viktiga debatt som förs. Men att helt avvisa signalspaning i kabel - eller att kräva brottsmisstanke för att den ska få bedrivas -innebär att Sverige som militärt alliansfritt land skulle avstå från den underrättelseinhämtning som länderna i vår omvärld bedriver. Jag kan inte överblicka konsekvenserna om Sverige skulle välja att gå den vägen, och det finns ju en mycket bred enighet i riksdagen om vårt försvars-och säkerhetspolitiska behov av en noga kontrollerad teknikneutral signalspaning.

tisdag, juli 29, 2008

fortsatt signaldebatt

Debatten i denna fråga är angelägen och viktig och fortsätter att rasa, och jag försöker följa den väl. Det är också ostridigt att inläggen på bloggar och ledarsidor i mycket hög utsträckning domineras av argument för att lagen ska rivas upp, varför jag inte behöver länka till dessa.

Ett och annat inlägg försvarar också varför Sverige tyvärr behöver signalspana mot allvarliga yttre hot även i kabel likt länderna i vår omvärld. Försvarsminister Tolgfors hade ett inlägg i SvD igår, och jag har svarat på en debattartikel i Corren idag.

Några citat från Tolgfors om varför signalspaning behövs och behovet av att den regleras i både etern och kabel:

"Informationen från signalspaning behövs för att bedöma och bemöta yttre hot mot Sverige samt ge underlag för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken.

Som exemplen visar rör det sig inte om spaning mot enskilda svenskars kommunikation, utan om stater och organisationer med intressen mot Sverige.

Endast om en person i Sverige har direkt koppling till yttre hot mot landet, som internationell terrorism eller annan stats agerande mot Sverige, blir den relevant för FRA:s signalspaning.

Det går inte att ha skilda lagar och regler för signalspaning i etern respektive i kabel. När du lyfter telefonluren eller mobilen där hemma så kan signalen utan din vetskap röra sig både i etern och i kabel.

Den fasta telefonens signal kan kopplas via satellit till annat land. Datanätverket därhemma är kanske trådlöst, för att signalen sedan går via kabel. I vissa delar av landet går telefonsignalen delvis först via radiolänk och sedan i kabel.

Likaså rör sig signaler från vår kommunikation ofta över landets gränser. Inte sällan via länder som själva bedriver signalspaning, i kabel och i etern."

Sanna Rayman på SvDs ledarredaktion skriver i går på SvDs ledarblogg om signalspaning och om andra länders underrättelsetjänster har tillgång till signaler över landsgränsen. Några länder har ju öppet reglerat detta likt nu Sverige genom parlamentsbeslut. Men på de flesta håll är nog parlamentsförankringen rätt översiktlig och ger regering och/eller försvarsmakt stora befogenheter att själva utforma underrättelseinhämtningen. Rayman verkar mena att vi borde veta hur detta sker i dessa länder, vilket är lätt att instämma i. Tyvärr är det svårt eftersom det handlar om ländernas säkerhet och sker under hög sekretess.
Jag menar ju att det är rätt som Sverige gör att öppet och noga reglera detta, men visst är det en komplikation att det ibland uppfattas som att vi går längre än länderna i vår omvärld.

torsdag, juli 24, 2008

Mer adoptionsgenerositet, Linköping kommun!

Människorna i Linköping – och Sverige – lever allt längre, medellivslängden är väl över 80 år nu. Många arbetar efter 65-årsåldern och lever ett rikt liv även efter 80 år.

Samtidigt finns det i världen miljoner av föräldralösa och fattiga barn som lever torftigt och får små chanser att få det bra i livet.

Det ligger i människans natur att vilja fortplanta sig och att fostra och ge kärlek till och leva med barn. En del familjer välsignas inte med egna barn trots att man så gärna vill.

Då finns möjligheten att adoptera barn som behöver bättre förutsättningar i livet, och man ansöker om detta.

I Sverige regleras adoptionen mycket noga av kommun och stat. Endast av samhället godkända föräldrar med ordnad ekonomi och goda förhållanden kommer ifråga. Och så får de absolut inte vara för gamla, det vore tydligen ett fruktansvärt slag för de barn som föräldrarna så hett vill leva med och ge bra livsförutsättningar.

Storebror – eller farbror – staten har funderat mycket på det här med hur snävt men ska sätta gränsen så att inte barn får för gamla föräldrar, vilket tydligen anser förfärligt.

Jag blir väldigt fundersam. Här finns det massor av barn i världen med mycket begränsade förutsättningar för ett bra liv, utan det som väntar är föräldralöshet, barnhem och ingen kärleksfull uppväxtmiljö. Och så finns i Linköping familjen Ulrika och Jan Siesjö i Ljungsbro. De är 42 och 44 år gamla, har varit tillsammans i 8 år och bestämde sig för 2,5 år att ansöka om att få adoptera ett barn ifrån Kina. De blev godkända, har skaffat ett större hus med tanke på detta och har betalat alla de kostnader som adoptionen medför.

Adoptionsansökningar tar tid, och makarna Siesjös tillstånd från kommunen gäller bara i två år, så de var nu tvungna att ansöka om ett förnyat tillstånd.

Då säger kommunens socialnämnd nej! Punkt och slut! Med ungefär detta resonemang: Visserligen vill ni gärna och har fått tillstånd och visst har det dragit ut på tiden utan Er förskyllan. Men storebror staten i Stockholm har skickat ut nya rekommendationer till kommunerna som möjligen kan tolkas som att dessa borde införa någon åldersgräns. Och vi i Linköpings kommun har därför bestämt att är man över 42 år då är man gammal och då bör man inte få adoptera barn. Så därför får ni inget fortsatt tillstånd utan glöm allt detta som ni har satsat på och så hett önskat.

Ordföranden Niklas Borg, som jag ska ringa och prata med i alla fall, uttalar sig så här i sann liberal anda (?), och jag ska inte kommentera det han säger utan låta det stå för sig själv…:

”Jag har jättestor förståelse för dem”…

”Jag hade en kompis vars pappa var 65 år. Han skämdes jättemycket för att han hade så gamla föräldrar”.

”45-åringar kan nog t o m vara bättre föräldrar än 42-åringar. Men har vi ändrat åldersregler måste vi vara bestämda och inte glida på det här…”

Jag uppmanar Linköpings socialnämnd dels att tänka om snarast i just makarna Siesjös fall – visst måste man kunna ge undantag om synnerliga skäl finns vilket ju är glasklart i detta fall -, dels visa självständighet och inte för framtiden tillämpa någon stenhård 42-årsgräns, även om storebror i Stockholm lite vagt funderat kring detta.

Som ni förstår är jag upprörd på makarna Siesjös vägnar, de har drabbats av ett mycket fyrkantigt kommunalt godtycke som jag tycker är fullständigt orimligt. Så Linköpings socialnämnd, visa storhet och ta snarast upp ärendet på nytt så att deras pågående adoption kan fullföljas

Länkar här, och snart här.

http://www.corren.se/archive/2008/7/18/jt357n0sge68h2k.xml

tisdag, juli 22, 2008

Fidel Castro kommenterar Sveriges signalspaning

Tja, rubriken är lite tillspetsad, det ska erkännas. Men nästan sann. Och kanske leder det någon besökare djupare in i denna bloggkommentar…

Cubas ambassad skickar ut regelbundna nyhetsbrev där Castro (som det påstås och som jag nog tycker det verkar) skriver analyser om ditt och datt. Och där citerar han nyligen belåtet DN och SvD om signalspaning och om svensk proteststorm tillsammans med andra belägg – enligt honom - för att västvärlden har problem. Jag tycker i grunden tvärtom, öppenhet och diskussion är demokratins styrka och grundpelare. I Sverige vill vi öppet lagreglera hur vår underrättelseinhämtning genom signalspaning ska ske, och just nu rasar en stark debatt om detta, vilket hör till demokratins innersta väsen.( I andra länder sker signalspaningen ofta under sekretess inom försvarsmakten, och i Cuba ska för övrigt enligt uppgifter från i mars först nu medborgarna – om de har råd – kunna inhandla egna datorer, mobiltelefoner lär fortfarande vara förbjudna att äga).

Jag är omtumlad – det medges villigt – efter den väldiga debatt som närmast exploderat strax före, under och efter riksdagens andra beslut om att reglera Sveriges underrättelseinhämtning via signalspaning. Och debatt och engagemang är ju själva livsnerven i en demokrati, och alltså av största värde.

Jag följer självfallet debatten noga och tar den på mycket stort allvar, och när jag läser ledarsidor, tidningsartiklar och bloggar upprepas i olika variationer argumenten mot det integritetsintrång som signalspaningen ofrånkomligen innebär. Detta stämmer, det är det som gör frågan så svår, och det är därför så många element successivt byggts in för att förstärka skyddet för integriteten. Och som jag sagt tidigare, jag har stor respekt för den mycket svåra avvägning mellan graden av integritetsintrång – låt vara i öppna och lagreglerade former - och det ansvar för att skydda landet och medborgarna mot allvarliga yttre hot som regering och riksdag måste göra .

Jag bedömer att kanske 90 procent av debatten eller mer behandlar den viktiga integritetsaspekten. Ibland spetsas argumenten väl kraftigt, och fortfarande förs som jag ser det en del överdrifter ut som enligt min mening är mera påstådda än sanningar (se några exempel nedan). Det finns också många tvärsäkra uttalanden om det ringa värdet av underrättelseinhämtning genom signalspaning för Sveriges utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. Senast idag i SvD argumenterar folkpartiets utrikespolitiska talesperson Birgitta Ohlsson mycket detaljerat om detta. (Och det plötsliga kravet från 6 folkpartikvinnor i riksdagen att signalspaning endast ska få ske efter först konstaterad brottsmisstanke skulle väl närmast omöjliggöra den signalspaning mot yttre hot mot landets säkerhet som länderna i vår omvärld bedriver och som sex (eller kanske sju som det verkar inklusive mp) av riksdagens 7 partier bejakat.)

Jag har tidigare sagt att detta – de säkerhetspolitiska motiven - gärna bör analyseras djupare på lämpligt sätt, mot bakgrund av den engagerade debatt som uppenbarligen inte accepterar detta helt avgörande argument för att bedriva signalspaning, mot bakgrund av denna frågas vikt och känslighet och för att vid kontrollstationen år 2011 i ett framtidsperspektiv åter kunna värdera integritetsaspekterna mot de försvars- och säkerhetspolitiska motiven.

Däremot har ju regeringen och riksdagens majoritet vid sina beslut 2007 och 2008 gjort bedömningen att denna så viktiga fråga efter så många år av utredningar nu var tvungen att regleras, efter betydande förstärkningar för integritetsskyddet i flera omgångar, varav flera återkommer till riksdagen i höst.

Jag lägger några länkar till några av de inlägg som lyfter fram argumenten för signalspaning, eftersom de ju närmast drunknat i debatten. Utrikesminister Bildt har på sin blogg vid några tillfällen kommenterat signalspaningsfrågan (rolla bakåt), Wilhelm Agrell (känd samhällsdebattör och professor i underrättelseanalys vid Lunds Universitete) har gjort det i några inlägg med ris och ros, FRAs GD har skrivit några debattartiklar i SvD och försvarsminister Tolgfors har uttalat sig. Jag har försökt diskutera en del på denna blogg och en – bland flera - moderata kollegor har också diskuterat frågan på sina bloggar.

Även jag kan tycka att vi som två gånger beslutat om och bejakar den nya lagen kunde varit bättre och aktivare i debatten, men det ska också sägas att det varit svårt att nå ut i den media - och debattstorm som varit. Så fungerar ju mediablåst. Jag har t ex refuserats av både Expressen och SvD för replik- och debattinlägg, eftersom dessa ungefär ”inte tillförde något”. (OK, inte första gången, det erkännes villigt).

Och så några exempel på, som jag tycker, överdrifter som ofta återkommer. I en SvT-soffa nyligen med ordförandena för Advokatsamfundet (Anne Ramberg) och Journalistförbundet (Agneta Lindblom-Hulthén) och Clarence Crafoord från Centrum för rättvisa fanns flera sådana med i 15-minutersinslaget (Vidtalade förespråkare för lagen uppgavs ha förhinder, självfallet beklagligt).

• Ramberg påstod att signalspaning kommer att ske mot väldigt mycket och exemplifierade med ”valutaspekulation och oljeutsläpp” och Crafoord mot ”miljöhot”. Det stämmer att propositionen nämner en mängd olika hotbilder i världen. Riksdagen har dock i sitt beslut tydligt preciserat de allvarliga yttre hot som signalspaning får ske emot (militära hot, internationell terrorism och några till, se tidigare inlägg på denna blogg) och givit detta regeringen till känna. Det är riksdagens beslut som gäller och jag tycker att inläggen ovan är desinformation.
• Ramberg sa att 5 och en halv miljon människor skickat mejl till riksdagen, säkert en felsägning. Men även så många mejl från tusentals personer är självfallet en stark opinionsyttring.
• ”allt går över gränsen” och riskerar att avlyssnas, hävdades det också. Signalspaningen får endast ske mot signaler som passerar landsgränsen och avser meddelanden till eller från utlandet och som avser utländska förhållanden och allvarliga yttre hot. Skulle meddelanden inom Sverige fastna ska dessa omedelbart förstöras.

Debattören Carl Rudbeck har i panelen i P1:s ”God morgon, Världen” flera gånger påstått att Sverige går längst i världen i signalspaning bland demokratier och jag uppfattade att han i söndags sa att mitt och andras beslut i frågan handlade om ”ondska”. Hörde jag rätt är detta senare en sanslös och kränkande och orimlig anklagelse, som gör mig fullständigt bestört. Låter detta seriösa P1-program i så fall sådant bara passera?

Vilket belägg har Carl Rudbeck för sitt som en sanning upprepade första påstående? Det är sant att Sverige väljer att öppet lagreglera hur signalspaning för att skydda landet ska få ske, vilket flera andra länder också gjort vilket redovisas i propositionen (USA, Storbritannien, Tyskland m fl). Många länder överlåter dock mycket av signalspaningen till sina försvarsmakter och/eller regeringar under hög sekretess – som även Sverige tidigare – och där vet vi att signalspaning ofta sker i både etern och i kabel.

Vid diskussioner om just detta med några mediaprofiler har jag till min förvåning förstått att de motsätter sig lagen, men samtidigt närmast menat att ska nu signalspaning absolut behövas är det nog bättre att den som tidigare sker i det fördolda än att den öppet lagregleras.

Här är jag av helt motsatt mening. Som världen ser ut behövs tyvärr signalspaning under noga reglerade former för att skydda landets säkerhet, men formerna för dess bedrivande bör som Sverige nu har gjort öppet beslutas av riksdagen, även om debatten kan bli känslig och svår eftersom det handlar om allvarliga frågor där sekretess delvis råder.

Det är sommar och juli nu och sommaren behöver i vanlig ordning ägnas åt sedvanlig eftertanke och uppladdning inför hösten. Jag övervägde att inte göra detta kommenterande inlägg utan avvakta till senare, men jag har ju valt att följa och diskutera denna viktiga fråga fortlöpande och trycker därför nu än en gång på publicera-knappen.

fredag, juli 18, 2008

Lagtvång att kor i lösdrift ska gå på sommarbete?

Efter mycket "försvar och signal" så åter till ett inlägg om lantbruk, min "gamla" bransch efter många år som bonde och LRF-engagerad.

Land Lantbruk har i dagens tidning en interju med mig enligt rubriken ovan. (Länken hänvisar till tidningen, artikeln är inte tillgänglig just nu).

Artikeln är lite kortfattad så jag förtydligar mig här. Mjölkkor stod under många århundraden uppbundna i bås under vintertid, fick insamlat foder under sommaren att äta och mjölkades varje dag. På våren/sommaren när gräset började växa släpptes korna ut och fick beta, i gamla tider oftast i skogs- och ängsmarkerna.

Idag minskar båsladugårdarna successivt, och i nya lagårdar dominerar lösdriften nästan helt; dvs korna är inte uppbundna i bås utan rör sig fritt mellan ät-, sov-, mjölknings- och rastställen.

Att korna i båsladugårdar ska vara ute på bete under sommarperioden är givet.

Det jag ifrågasätter är om det är lika självklart att kor i moderna lösdriftsladugårdar med tillgång till stora rasthagar också behöver några månader på betesmarker under sommaren. Självklart kan den enskilde lantbrukaren, eller mejeriföreningen (Arla, Milko osv) bestämma att korna ska åka upp till fäboden (mycket ovanligt!), eller gå ute på bete i 3 månader per år eller mer.

Men om korna i moderna lösdriftslagårdar går fritt i lösdrift under hela året, och har tillgång till rymliga rasthagar, och trivs och mår bra med det, är det då givet att staten med lagstiftning ska bestämma att;

"mjölkkor ska vara på bete varje dygn minst 6 timmar under perioden 1 maj till 15 oktober och minst 4 månader sammanhängande i Skåne, 3 månader i Östergötland och minst 2 månader i norra Sverige".

Så är de statliga beteslagarna idag. Utrymmet för den enskilde mjölkbonden med lösdriftskor att själv bedöma och avgöra om korna mår bra utan att varje dag under några månader motionera ut på en betesmark är i princip noll.

Självfallet ska djurskyddslagens krav på god djuromsorg ligga fullständigt fast, där är vi alla helt överens. Det jag ifrågasätter är om inte mjölkkor i väl utformade lösdriftsladugårdar med rymliga rasthagar mår väl så bra i dessa under några korta sommarmånader som under minst sex timmar på bete. Många kunniga mjölkbönder vittnar om att korna ofta lika gärna stannar kvar i rasthagen som att ströva iväg till betet, de har ju tillgång till mat, foder och blir mjölkade och de rör sig fritt.

Företrädare för Arla lyfter gärna fram vikten av att kor går ut på sommarbete som en konsumentfråga, som ett konsumentkrav. Jag undrar hur starkt och medvetet detta är, det viktiga för konsumenterna borde ju vara att korna mår bra och trivs och har en god djuoromsorg, inte att de till varje pris under några månader ska gå ut på bete vare sig korna vill det eller ej.

Och är det så att Arla vill att medlemmarnas lösdriftskor kor ska vara på bete är det självfallet upp till Arla och andra mejeriföreningar att själva bestämma om regler för detta. Men inte borde detta motivera långtgående statliga regelkrav som idag?

Min poäng är alltså att staten självfallet ska kräva en god djuromsorg för mjölkkorna, och kontrollera detta. Men ska man verkligen lagreglera "beteskraven" i detalj för moderna lösdriftskor som sker idag, det tycker inte jag!

Vad som oroat mig sedan länge är istället att den förnämliga svenska mjölkproduktionen med en djuromsorg i världsklass stadigt minskar sedan decennier, där vi ligger i EUs bottenskikt. Detta måste vända, lönsamhet och konkurrenskraft behöver öka och ett led i detta är att som på andra områden göra lagar och regelverk mindre tillkrånglade.

torsdag, juli 17, 2008

"Enligt uppgift från en blogg..." = sant?!

Jag har stor respekt för det intensiva engagemanget från många människor med egna bloggar, vilket är en växande och viktig kraft i samhällsdebatten. I signalspaningsdebatten har bloggarna i god samverkan med tunga chefredaktörer och många journalister verkligen satt agendan under den senaste tiden. Fakta och rykten har blandats om vartannat på ett inte alltid så källkritiskt sätt, vilket hör till intensiva och engagerade debatter, givetvis.

På media måste ändå ställas krav på just källkritik och att granska ryktens tillförlitlighet och ursprung. Med all respekt för ”bloggosfären” så behöver inte en uppgift från en blogg vara detsamma som ett konstaterat faktum, utan även sådana rykten måste liksom alla andra rykten kritiskt granskas.

Intressant är att granska Svenska Dagbladets journalistiska bedömningar i denna fråga, där man ligger rätt nära att vara en drivande part genom entydiga ställningstaganden på ledarsida och ledarbloggar.

Låt mig ta en aktuell nyhet med ursprung i Svenska Dagbladet.

Stefan Swärd från Evangeliska Frikyrkan hävdar i en debattartikel den 15 juli i SvD att Livets Ords Ulf Ekman har avlyssnats av Försvarets radioanstalt (FRA). I en nyhetsartikel dagen efter i SvD – liksom i rader av andra media - hänvisas till debattartikeln; ”I går namngav ordföranden för Evangeliska frikyrkan på Brännpunkt Ulf Ekman som en av de personer som finns med på den lista med ett hundratal namn som kommit in till Datainspektionen. Uppgifterna var en bilaga till en anmälan mot FRA:s sätt att hantera personuppgifter.”

Den intressanta frågan är ju vilket belägg Stefan Swärd uppvisar för sitt påstående, vilket han formulerar så här i sin debattartikel:
”På en blogg läste jag nyligen att en svensk pastor och missionär har varit hemligt avlyssnad av Försvarets Radioanstalt under en del av 90-talet. Det handlar om Livets Ords pastor Ulf Ekman.”

I SvD:s och medias raportering är det alltså inte längre den omnämnda bloggen som är uppgiftslämnare utan den som citerat den utan ens angivande av källa (vilken blogg och vilket belägg).

Frågan är om Swärds debattartikel fått publiceras om han skrivit att ”jag hörde nyligen ett rykte att” osv. Men är egentligen inte en uppgift på en blogg mest ett påstående eller ett rykte, om den inte belägger sitt påstående på ett tillfredsställande sätt?

Anmälan till datainspektionen är allvarlig och måste självfallet granskas på djupet. Jag anser också att en kommission bör tillsättas för att granska hur FRAs verksamhet bedrivits innan den noggranna reglering som nu har beslutats.

Men min fråga till Svenska Dagbladet är om man granskat vilket belägg som den åberopade bloggen – som jag inte har hittat – har för sin anmärkningsvärda uppgift, eller om det numera räcker att hänvisa till ”en uppgift från bloggosfären”.

(Även Rapport har hänvisat till en lista – förmodligen samma – vilket torde öka sannolikheten att det finns en grund för dessa rykten, eftersom jag utgår ifrån att Rapport bedömt trovärdigheten hos uppgiftslämnaren. Jag är som sagt mer tveksam till SvDs granskning.)

Vad säger ”vi bloggare”? Ska våra uppgifter kritiskt granskas eller tas för givna?

måndag, juli 14, 2008

"Illavarslande", sa Bildt om Ryssland

Jag kollar naturligtvis ibland på vår utrikesministers suveräna blogg. För några dagar sedan kommentarade han Rysslands besked att landets stridsflyg trängt in på georgiskt område, i Abchasien.

Utrikesministern använder starka ordval; "mycket anmärkningsvärt", "oförenligt med grundläggande regler för umgänget mellan suveräna stater", "ett Ryssland som agerar så mot ett grannland kommer att få leva med misstanken att man är beredd att agera på samma sätt mot andra grannstater", "och detta kommer ofrånkomligen att leda till ett politiskt klimat i Europa annorlunda än det vi skulle önska"...

Försvarsberedningen har i de två senaste rapporterna sagt att Rysslands agerande i Kaukasus blir ett lackmuspapper på vart landet är på väg. Bildts analys och starka ord visar på lägets allvar just nu.

söndag, juli 13, 2008

Wilhelm Agrell och spionen Bergling...Och några svar

Wilhelm Agrell har intervjuats om sin syn på värdet av signalspaning mot allvarliga yttre hot i bl a Sydsvenskan.

Och denne spionen/förrädaren Bergling som väl egentligen bytt namn (?) har publicerat sig i Expressen i ett krångligt inlägg. Lite intressant att det anses tillförlitligt (?) och publiceras av Expressen. (Skriver spionen utifrån svenska eller ryska intressen, t ex? Eller anses hans inlägg gagna någon Expressenkampanj?)Jag ger det ingen som helst vikt.

På hemväg från Almedalen verkade "makterna" - vilka de nu var - straffa mig för jag vet inte vad...genom att det tidigare tåget jag tog från Stockholm blev stående 4 timmar en mil från Linköping, i en bastukupé (40 grader) utan ac och med stängda fönster och dörrar. Friheten hägrade utanför i form av en närbelägen väg vilken förvägrades oss att uppsöka, samtidigt som fagra löften om felets åtgärdande hela tiden sköts framåt.

Magnus - med uppbackning av "Krig är fred"... oroas över att hans oskyldiga kommunikation kan fastna i FRAs automatiserade sökbegrepp. Risken är som sagt i princip obefintlig. Endast meddelanden över landsgränsen som avser utländska förhållande och ett fåtal väl definierade allvarliga hot mot Sverige - internationell terrorism, militära hot och några till - eftersöks. Vid Fores-seminariet i Almedalen gjorde förre överdirektören på FRA klart att trafik i utlandet och i mycket hög utsträckning på andra språk än svenska är måltavlor.

Anonym... med påstötning från "Winston Smith" har ställt ett antal frågor, som jag ska försöka att besvara så gott jag kan. Flera inlägg hävdar att jag inte är någon teknisk expert i dessa frågor, och det har jag aldrig heller påstått.

* Hur ska FRAs infoutbyte med andra länder bättre regleras? Detta kommer att ske som hitills, men förtjänar att diskuteras djupare inför kontrollstationen, tycker jag.

* Kommer FRA att kunna lagra trafikdata för sin metodutveckling? Ja.

* Blir det tidsbegränsade tillstånd för specifika trafikstråk? Svaret är nog både ja och nej. Försvarets Underrättelsenämnds tillstånd gäller upp till sex månader för den inriktning som en myndighet ansökt om tillstånd för. I praktiken - också enligt Fores-seminariet - begränsar sedan FRA spaningen till vissa delar av det gränsöverskridande nätet där sannolikheten för träffar är störst. Dock gäller rätten till spaning mot de allvarliga hoten osv hela det gränsöverskridande nätet.

* Får vi en sanningskommission som granskar FRAs verksamhet? Ja, det utgår jag ifrån. Jag anser detta och tunga centerpartister - Anders Flanking, Annie Johansson, Lars Weinehall - har uttalat sig för detta bl a i en debattartikel i GP.

* Ska FRA kunna signalspana efter allvarliga yttre hot även vad gäller meddelandens innehåll? Ja, det har man gjort sedan andra världskriget i etern och liksom i andra länder görs som bekant nu spaningen teknikneutral.

* Kommer integritetsombudet att förhandspröva samtliga sökbegrepp som gäller enskild person? Nej, det tror jag inte. Däremot ska Försvarets Underrättelsenämnd efter den senaste skärpningen inför riksdagsbeslutet ge tillstånd till sådan spaning i synnerliga fall.

* Vilka remissinstanser väger tyngre än SÄPO m fl? Som jag sagt i bla riksdagsdebatten finns det starka revirstrider i denna fråga där bl a SÄPO är en part. De allra flesta remissinstanser tillstyrkte lagförslaget, och lagrådet ansåg avvägningen mellan landets säkerhet och de integritetsintrång lagen medför acceptabel.

torsdag, juli 10, 2008

Almedalen onsdag - fossil gas och FRA

Sol, värme och Visby, och politikens egen "Hultsfredsfestival" fortsätter.

På förmiddagen lyssnade jag till ett intressant seminarium ordnat av Nordstream. En kalmarprofessor resonerade kring miljöhoten i Östersjön och graderade dem i tre nivåer, där övergödning var bland de största och ledningsdragningar på botten var bland de mindre. Vi får väl se vad regeringens miljöprövning kommer att visa. Min egen bedömning är att det torde vara möjligt att dra en gasledning på botten med begränsade miljökonsekvenser på samma sätt som skett världen över i t ex Nordsjön och Svarta havet.

Min namne från Green Peace medverkade och lyfta givetvis argumenten emot en gasledning på havsbottnen. Däremot var det OK att forsla gas från gasfälten i Ryssland och till kunderna på kontinenten - vilket jag instämmer i. Ledningarna skulle dock dras på land.

Centerpartiets nya tankesmedja Fores ordnade en mycket välbesökt debatt om FRA - Vad händer nu? Mycket bra initiativ. Jag uppskattade att det för en gångs skull gavs utrymme för både de viktiga integritetsaspekterna och det som tyvärr motiverar signalspaningen, de utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska aspekterna. Avvägningen mellan dessa är mycket svår och grannlaga.

Jag har som ni vet stor respekt för de som principiellt anser att Försvarets Radioanstalt inte ska få signalspana i kabeltrafiken över landsgränsen. Funnes inte starka säkerhetspolitiska motiv för en sådan strängt reglerad underrättelseinhämtning skulle den givetvis inte få förekomma. Intressant och lite oväntat att även miljöpartiet nu gör bedömningen att den här typen av signalspaning behövs.

Debatten visade tydligt - tycker jag - att signalspaningen endast ska riktas mot preciserade yttre allvarliga hot som rör utländska förhållanden och trafik över landsgränsen, och ska noga regleras och kontrolleras enligt de olika regelverk för integritetsskydd som byggts in.
I debatten har nu också utöver Carl Bildt - som skrivit flera inlägg på sin blogg i frågan - Wilhelm Agrell - idag på ekot - redovisat att signalspaning i länderna i vår omvärld inte skiljer på eter- eller trådburen trafik utan att både där omfattas av spaning.

Mot denna verklighet - att världen ser ut som den gör och att Sverige är ett militärt alliansfritt land som behöver försvarsunderrättelser även genom signalspaning - stod i Foresdebatten bla Anna Pettersson, som tydligt stod fast vid uppfattningen att integritetsintrånget uppstår vid inkopplingen och att någon sådan därför är oacceptabel, och att de säkerhetspolitiska motiven enligt ovan inte motiverar någon signalspaning alls. Jag läser också på piratpartiets blog - Rick Falkvinge - att det är just det som man kräver.

(Övriga debattörer på "nej-sidan" var kritiska men accepterar ändå signalspaning fast än mer reglerad än i den nya lagen, som jag förstod det. Tydliga och tänkvärda inlägg gjordes av Henrik Sjöholm, Clarence Crafoord och Pär Ström.)

Intressant är att Piratpartiet nu gör gemensam sak med Vänsterpartiet om att avskaffa lagen, samtidigt som vänsterpartiet med all önskvärd tydlighet redovisat sin uppfattning att signalspaning som underrättelsemetod för Sverige behövs. Jag citerar Rick Falkvinge, och det går inte att klaga på tydligheten: "Just därför ska FRA avvecklas, bommas igen, läggas ner och ersättas med ingenting alls."

(Jag har slitit med denna fråga, men kommer som sagt inte runt att riksdagens ansvar för landets och medborgarnas säkerhet gör att Sverige i dagens värld behöver både ett försvar och en försvarsunderrättelseverksamhet som inkluderar en strängt reglerad signalspaning).


Annie Johansson, som har betytt så mycket för de många integritetsskyddsförstärkningar som regering och riksdag under resans gång byggt in, betecknade dessa som ett golv, och betonade vikten av lyhördhet för att föra in ytterligare sådana både under hösten (regeringen återkommer ju med ytterligare förslag) och senare vid kontrollstationen.

Maria Abrahamsson, Svenska Dagbladets nu tjänstlediga ledarskribent, engagerar sig allmer i denna fråga även som privatperson. Jag tolkade ett inlägg av henne under debatten som en djup misstro mot att regeringen ska utforma de förslag som riksdagen nu har beställt. Men hur skulle det annars gå till?

Maria skriver också en engagerad debattartikel idag i Aftonbladet där hon sågar en replik från mig i riksdagens debatt så här: "Alliansbrodern Staffan Danielsson (c) stod för en parodisk höjdpunkt i debatten när han lovordade visheten i att låta regeringen utreda om signalspaningslagen behövs."

Bra att hon lyssnade för debatten gav en god bild av frågan och dess olika dimensioner, tycker jag.

Vad menade jag då? Antingen kan man ju tycka att den nya lagen ska bort (som kanske Maria). Eller kan man tycka att den är perfekt och inte behöver granskas igen på länge.

Eller som faktiskt riksdagen har beslutat, att bl a Datainspektionen och en parlamentarisk grupp noga ska följa FRAs verksamhet och återkomma med förslag på hur integritetsskyddet ytterligare kan förstärkas till kontrollstationen år 2011.

Jag tycker därutöver att vi måste ha stor respekt för den intensiva debatt som pågår, och för den opinion som inte accepterar eller inte har kunskap om de motiv som motiverar försvarsunderrättelseverkssamheten. Och det gör att jag tycker att det vore bra om djupgående analyser kunde göras om detta och redovisas - kanske också vid kontrollstationen - och därigenom ge både den offentliga debatten och regeringen och riksdag en god grund för att bedöma hur signalspaningen ska bedrivas och regleras i ett längre framtidsperspektiv.

Nu får jag ris för denna öppenhet och ödmjukhet i en svår och viktig avvägningsfråga, och det får jag leva med.

Men det gick inte längre att som socialdemokraterna bara skjuta den helt nödvändiga regleringen av signalspaningen framåt i ständigt nya utredningar. Regeringens uppfattning - som jag delar - är att signalspaningen behövs, att vi rejält har stärkt integritetsskyddet jämfört med vad s orkade med under 8 års utredningsarbete och att det var nödvändigt att nu fatta beslut i frågan.

Jag beklagar att det i denna viktiga försvars- och säkerhetsfråga med viktiga integritetsaspekter inte gick att få en samsyn även med socialdemokraterna, trots att vi i princip var överens för ett år sedan. Men oppositionens privilegium är att kunna vara emot även om skillnaderna är små, och det har s nu verkligen utnyttjat.

Jag ser ändå framåt, denna viktiga diskussion ska fortsätta och viktiga frågor bör fortlöpande prövas av regering och riksdag. I den fortsätta debatten välkomnar jag fördjupade analyser av både integritetsaspekterna och de säkerhetspolitiska aspekterna.

tisdag, juli 08, 2008

upphovsmannarätt contra medborgarrätt

Deltog i ett intressant seminarium i en Visbyträdgård i förmiddags, som Piratpartiet ordnade.

Rick Falkvinge, Oscar Swartz och Mattias Lövkvist inledde med var sina intressanta och tänkvärda inlägg. Rick härledde upphovsmannarätten till 1500-talets mitt och till Queen Mary i England, och till upphovsrätt för katoliker men inte för "protestanter" (ungefär). Och han ställde upphovsmannarätten mot medborgarrätten på ett som jag tycker relevant sätt.

Oscar Swartz gjorde bland mycket annat jämförelsen med äganderätten till mark, som först i USA ansågs gälla obegränsat högt upp i luften. Utan förändring hade då flygrörelser inneburit intrång, som kanske borde kompenserats med ersättning..?

Mattias Lövkvist vad VD för ett litet skivbolag, också med intressanta tankar kring framväxten av helt nya system för att kunna ersätta upphovsmän för sina verk, och där musikdelning mellan personer är OK, t ex via en enorm hemsida för världens musik.

Den här frågan måste diskuteras djupare, och det är bra att centerpartiet har öppnat för detta. Om frågan är av sådan dignitet att den räcker som bas för ett politiskt parti tror jag nog inte, men engagemanget och opinionsbildningen har självfallet betydelse för att driva på för en förändring så att dagens ohållbara kriminalisering av vanliga ungdomar avbryts, och gärna så att en djupgående analys görs över just avgränsningen mellan upphovsmannarätt och var fildelat material blir allmängods.

SVT:s VD Eva Hamilton lyssnade också till seminariet, vilket jag uppskattade, och vilket ju visar på Almedalens möjligheter.

almedalen måndag

Varmt hällregn mitt på dagen. Strålande sol och massor av åhörare till Mauds tal på kvällen.

Massor av mycket intressanta seminarier, trist att välja bort så många intressanta.

Signalspaningen fortsatt aktuell. ÖB och även experten Wilhelm Agrell understryker det säkerhetspolitiska behovet av signalspaning.

Jag har uttalat mig till TT enligt följande:

Centerns ledamot Staffan Danielsson tycker att man bör göra nya försök att nå en bred samsyn.
– Om det är möjligt vet jag inte men den inriktningen bör man ha. Det kunde vara bra att göra en mer djupgående analys av argumenten för. Efter en sådan omskakande debatt som vi har haft, så tror jag att det är nödvändigt, säger han.

söndag, juli 06, 2008

mobil i bil utan handsfree - nej

En veckas mässfall på bloggen, ursäkta. Längsta uppehållet sedan jag började, var det 2006. Ska inte upprepas...

Har semestrat på Gotland i soligt och fint väder (och torrt, noterar man lätt).

Ska försöka beta av utestående blogfrågor om signalspaning snart, medger att jag inte komménterat alls alla.

Och jag vill till alla er som önskat mer av min argumentation i denna allvarliga och faktiskt komplexa fråga med två bottnar, ändå säga att vi är säkert mer överens i fildelningsfrågan, där jag delar uppfattningen att den nya tekniken - då rullbandspelaren, nu fildelning mm - rimligen inte kan kriminalisera användning för i vart fall privat bruk.

Men till saken enligt rubriken; jag har skrivit motion om att mobiltelefon utan handsfree inte bör vara tillåten vid bilkörning. Mitt sunda förnuft säger mig att det är klart trafikfarligt att köra bil med en hand och med den andra prata i telefon.
Som andra länder i Europa borde därför Sverige införa en lämplig regel om detta, tycker jag.

OK att samtala med föraren under bilkörning som hitills, alltså, och att föraren även kan samtala i en mobiltelefon givet att detta sker via handsfree.

Jag har haft svårt att förstå att svensk expertis på bilsäkerhetsområdet ständigt hävdar att man kör ungefär lika bra om man med handen för örat pratar i mobil som om man inte gjorde det. Intressanr därför med den nu aktuella undersökningen som i - låt vara ett enda - test visar en klart ökad olycksrisk i nivå med onykterhet på en viss nivå.