tisdag, september 16, 2008

riksdag och kor på grönbete

Lite skruvad rubrik, erkännes. Riksdagen samlas nu efter en sommar på "grönbete". Många engagerade i debatten om signalspaning kommer att demonstrera i våra tre stora städer idag, jag ska lyssna och diskutera så klart.

Rick Falkvinge listar arrangörerna i Gbg och Malmö, och jag vidarebefordrar: "Kredd till Grön Ungdom, Kommunistiska Partiet, Miljöpartiet, Piratpartiet (våra aktivister), Proletärens FF, Revolutionär Kommunistisk Ungdom (RKU), Ung Pirat, Ung Vänster och Vänsterpartiet som ordnar en demonstration i Göteborg. Samling på Gustaf Adolfs Torg klockan 1800.

Kredd till Grön Ungdom, Miljöpartiet de Gröna, Piratpartiet (våra aktivister), SSU, Ung vänster, Centeruppropet, Ung Pirat, Svart Måndag och Liberala studenter som fixar en demonstration i Malmö. Samling på Möllevångstorget klockan 1730."

Den mindre uppmärksammade sommardebatt som jag har varit inblandad i - utöver signalspaning - handlar om mjölkkor på lagligt reglerat sommarbete, eller ej. I min sista krönika i tidningen Världen idag skriver jag så här:

Kor på grönbete – och människor

Människor är människor och kor är kor. Och lagar är lagar. Äldre människor i servicehus och demensboenden behöver komma ut och få frisk luft. Detta brister i dag, här och där. Det finns ingen generell lagstiftning för hur detta ska uppfyllas, det är upp till kommuner och huvudmän att utforma sina riktlinjer och regler.
För mjölkkor finns det däremot detaljerade och mycket specifika lagkrav på utevistelse. De är generella och bindande. Staten ålägger varje svensk mjölkko – genom dess ägare – att sommartid vara på bete minst sex timm­ar per dag under två månader (i Norrland) och under tre månader (Norra Götaland och Svealand). Men under huvuddelen av dygnet sommartid och under nio eller tio månader av året vistas korna i sitt kostall.
Under många århundraden har korna i Sverige vintertid stått uppbundna på båspallar i ladugårdar, fått foder och mjölkats. När gräset började växa släpptes de ut på bete, oftast i skogsmark. Fortfarande står de flesta kor på båspallar och de behöver gå ut på bete sommartid. Så var det i Astrid Lindgrens värld och så är det än i dag.

Men behöver precis alla mjölkkor ut på bete i dag? Nya kostallar byggs i stort sett enbart för lösdrift, mjölkkorna rör sig fritt mellan foderplats, mjölkning och viloplats och man har oftast tillgång året runt till rymliga rasthagar. Kon producerar mycket mjölk varje dag och har det bra och trivs i sitt kostall. Ofta är besättningarna allt större med flera hundra kor. Är sommardagarna varma, regnar det mycket eller finns det mycket insekter avstår korna ofta från att gå ut på bete även om de har möjlighet till det. Och betesperioden är kort.
Det stora bekymret för den svenska mjölkproduktionen där djurmiljön är i världsklass, är att både antal kor och mjölkproduktion minskat i flera decennier medan produktionen upprätthållits i de allra flesta EU-länder. Och där finns inga lagar om betestider.

Många av kobönderna upplever att den fyrkantiga beteslagen är för detaljerad och ibland svår att uppfylla. Kontroller visar att kanske flera tiotals procent av besättningarna inte alltid klarar lagen. Kraven ökar på fler kontrollanter och strängare straff.
En annan väg vore att ge mer utrymme för den enskilde lantbruksföretagaren att i dialog med djurskyddsinspektören utforma en bra djuromsorg för sina kor. Lagkravet skulle vara en bra djuromsorg. Har en lösdriftsladugård en sådan med rymliga rasthagar borde inte beteskravet vara tvingande. Vill mejeriet eller till exempel Kravkonceptet ladda sin mjölk med mervärdet ”betesdrift”, kan man själva uppställa regler om detta.
Jag tror på enklare regelverk och mer frihet under ansvar för den enskilde lantbrukaren, där kontrollerna kan ha en flexibilitet utifrån grundkravet ”en bra djuromsorg”. Och där finns ingen prutmån.

För att byta spår, hur detaljerade ska de statliga lagkraven vara inom äldreomsorgen? De äldre ska ges förutsättningar för ett värdigt liv i dialog med vårdgivare, anhöriga och kommunerna. Men vore det bra med ett statligt krav på till exempel två timmars utevistelse fem dagar i veckan? För alla? Även här tror jag på ett generellt grundkrav – värdigt liv – som sedan får utformas i lokal dialog.

Staffan Danielsson
riksdagsledamot (c)