onsdag, januari 28, 2009

Genombrott i Regionfrågan! Äntligen!

Jag uttryckte för några dagar sedan min frustration över att moderaterna hittills lyckats blockera regeringen i regionfrågan.

Idag utropar jag Äntligen!

Alliansregeringen har åter bevisat sin förmåga att lösa frågor och regera!

Heder åt statsminister Reinfeldt som ärligt säger att han och (M) fick ge vika eftersom man var för ensamma (både i regeringen och riksdagen). Och att man gjorde det!

En mycket stor framgång för alla oss i centerpartiet som i decennier har slagits för tre beslutsnivåer, och för färre och starkare regioner med beskattningsrätt.

För oss i Östergötland gäller det nu att utifrån vår egen stora samstämdhet mellan alla partier fortsätta dialogen med främst länen söder om oss för att bilda en Östra Götalandsregion (eller vad den nu bör kallas).


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag, januari 27, 2009

känslostyrd Mona Sahlin om Nato....

Jag gillar Mona Sahlin en del, och trodde hon skulle lyckas bra som partiledare. Men många gillar henne mindre och hennes ledarskap har ju inte imponerat än.

Hon gör idag för andra gången ett väldigt konstigt uttalande om svenskt Natomedlemskap, tycker jag, som indikerar att hon i denna viktiga fråga styrs av känslor mera än rationell analys.

Först sakfrågan. Mona Sahlin och jag är ju överens om Sveriges militära alliansfrihet och att frågan om medlemskap inte är aktuell idag. Medan däremot det uppenbarligen är rätt okontroversiellt att Sverige samarbetar mycket nära med Atlantpakten/Nato i Partnerskap för fred, både under socialdemokraternas regeringstid och under alliansens.

Däremot får vi ju se hur verkligheten och Nato och alla möjliga faktorer utvecklas i framtiden. Skulle t ex Finland gå med kan jag inte utesluta att även diskussionen i Sverige tar fart och så får vi se var den diskussionen slutar. Och skulle alla länder i Europa gå med inklusive Ryssland kanske även Sverige borde överväga ett medlemskap i detta bredare Nato.

Men det tycker inte socialdemokraterna under Mona Sahlins ledning.

I somras lovade Mona Sahlin att socialdemokraterna aldrig skulle acceptera att Sverige anslöt sig till Nato. Ett oerhört märkligt uttalande. Ett politiskt löfte med evighetsgaranti, faktiskt, och de är ju inte så vanliga.

Jag har uppmärksammat detta märkliga politiska löfte i några riksdagsdebatter och här på bloggen. Det är ju faktiskt alldeles sanslöst att lova något sådant som tydligen gäller alldeles oavsett hur världen och verkligheten och Nato utvecklas över tiden.

Jag trodde kanske att tungan hade sluntit på socialdemokraternas partiledare, men jag hade säkert fel.

För så här uttalar sig Mona Sahlin till TT idag i samband med en försvarskommentar:

"Hon beredd att diskutera allt utom Natomedlemskap. Ett svenskt medlemskap är inte aktuellt under hennes livstid.

- Så länge jag lever ser jag inte att Sverige ska vara medlem i Nato, säger hon."

Löftet är således inte längre evigt, och det är ju ett steg framåt. Men istället kopplar hon sin utfästelse att Natomedlemskap är otänkbart för henne och - antar jag - därmed socialdemokraterna till att detta är otänkbart under Mona Sahlins livstid.

Återigen har det ingen betydelse hur verkligheten kan förändras, Sverige ska bara inte bli medlem Nato så länge Mona Sahlin lever.

Tyvärr känns detta uttalande omoget och oöverlagt, och det torde inte öka förtroendet för Mona Sahlins ledarskap utan istället ifrågasätta detta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

söndag, januari 25, 2009

m måste vika i regionfrågan!

Jag surnar till alltmer på moderaternas som jag tycker obstruktion i frågan om Sveriges regioner. De var ensamma i regionkommittén, en bred majoritet i alliansen och i riksdagen är överens om att gå mot fortsatta regioner och färre och större regioner. Trycket ifrån landsting och regioner är starkt. Skåne och Västra Götaland kör nu ifrån övriga regioner med sin etablerade modell, medan vi andra får stå och stampa med sämre beslutsmöjligheter och sämre organisation.

Min kollega Stefan Tornberg är centerpartiets mycket sakkunnige i denna fråga, och bloggar ofta om den med mitt helhjärtade stöd.

Moderaterna verkar tro att de kan inlägga veto i denna fråga mot övriga allianspartier och mot en bred riksdagsmajoritet och mot ett starkt och entydigt tryck hos Sveriges kommuner och landsting.

I så fall - om nu detta ska vara regeringens arbetsmodell - är det gåtfullt att kd kunde köras över i äktenskapsfrågan, trots ett riktigt bra kompromissförslag.

I regionfrågan finns inget kompromissförslag, endast moderaternas isolerade uppfattning om storkommuner och ingen regionnivå.

Denna fråga brådskar. Regeringen bör besluta om att ge OK till nya större regioner enligt de ansökningar underifrån som föreligger. Annars får väl frågan lämnas till riksdagen med möjlighet för tre allianspartier att motionera...


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

fredag, januari 23, 2009

Citerad i TV4 - den långa versionen!

TV4 - Niklas Svensson - ringde upp mig i förmiddags på stan i Linköping.
Så här citeras jag:

"I dag säger den centerpartistiske riksdagsledamoten Staffan Danielsson, som sitter i försvarsutskottet, så här om undersökningen:
- Resultatet är allvarligt och skickar verkligen signaler att man tar i frågan, och jag utgår från att man gör detta."

Här är min minnesbild av denna del av samtalet, och vad jag ville uttrycka:

Försvarsministern med stab har arbetat i drygt 1 och ett kvarts år, det har varit fortsatt betydande förändringar vad gäller t ex budgetbesparingar, omfördelningar och en rad frågor att bereda och arbeta fram förslag till riksdagen. Säkert en hård arbetspress.
Jag har tagit del av mediauppgifterna i denna fråga. Är det misstämning bland medarbetare är det självfallet inte bra. Det är bra att man gör en sådan här undersökning, och man har uppenbarligen redan agerat för att ta tag i detta vilket också är bra.
Vid någon ytterligare fråga uttryckte jag uppenbarligen detta lite skarpare enligt det sända.

Så många bloggar i bloggosfären som diskuterar försvarsfrågor har jag inte upptäckt, men det finns ju en och annan. Jag länkar ju redan till en kunnig miljöpartist, vars givande blog "Falköpingsskvaller" utvecklats till "Försvarsbloggen". Jag lägger ju till Försvarsministerns "monoblog" nu, och jag lägger också faktiskt till en anonym intressant blogg av god kvalitet!

Nämligen Wisemans Wisdoms. Jag vet inte riktigt vem som döljer sig där även om jag hört några rykten. Sak samma, Wiseman finns uppenbarligen i verkligheten, har erfarenhet och är kunnig och balanserad och han (eller hon?) läggs nu till. Wiseman har också just kommenterat medarbetarundersökningen och breddar frågan en del.

Jag avser att lägga till ytterligare försvarsbloggar av bl a allianskollegor och även dito från oppositionen, men inte ikväll.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Turbulent försvarsdebatt efter soloutspel

Jan Björklund är en skicklig och tydlig politiker, tidigare major i försvaret. Och nu folkpartiledare. Efter hans och folkpartiets plötsliga utspel - inte det första - i tisdags att det svenska försvaret behöver fler brigader och fler soldater och andra delvis nya krav har det utbrutit en livlig diskussion.
Även jag har uttalat mig för TT och rapport, bl a, se t ex här.
Jag tycker självfallet i grunden att det är bra med en konstruktiv diskussion kring vårt viktiga svenska försvar. Sverige är ju ett militärt alliansfritt land som ju i enlighet med FN-stadgan vill ta sitt ansvar för fred och säkerhet i världen, genom en tillräckligt stark försvarsmakt och genom dess deltagande i internationella fredsbevarande insatser.

Jag anser också att det har ett stort värde med en bred samsyn i riksdagen i just försvars- och säkerhetsfrågorna. Till exempel när riksdagen beslutar att skicka svenska soldater - killar och tjejer - utomlands i krävande och självfallet farliga uppdrag i t ex Afghanistan liksom i frågan om försvarets långsiktiga inriktning.

Därför har tidigare försvarskommittéer och sedan 1994 försvarsberedningen verkat för att med representanter för alla riksdagspartier analysera omvärldsutvecklingen och försvarets inriktning.

Försvarsberedningen redovisade i sina senaste rapporter en global och regional omvärldsanalys i stor samsyn, och likaså riktlinjer för försvarets inriktning. Folkpartiet reserverade sig för Natomedlemskap men stod i övrigt bakom rapporten (från juni 2008).

Efter georgienkriget har en förnyad säkerhetsanalys gjorts i försvarsdepartementet och efter en lång beredningsprocess enades regeringen inklusive folkpartiet om riktlinjer (planeringsanvisningar)till ÖB som grund för ÖBs förslag om försvarets inriktning. ÖBs förslag kommer nästa vecka, och regeringens proposition i frågan kommer sedan i mitten på mars.

Regeringen och försvarsministern har hela tiden varit noga med att understryka att arbetet med inriktningspropositionen sker på den grund som sex av sju riksdagspartier står bakom. (Vänsterpartiet är ju mer isolationistiskt och vill minska försvaret kraftigt vilket även miljöpartiet på sikt strävar efter).

Att då ett ett av allianspartierna plötsligt en vecka innan ÖBs förslag kommer - utifrån de novemberanvisningar som också folkpartiet står bakom och bara några månader innan propositionens lämnande - går ut i media med krav på fler brigader och soldater och en del andra nya krav är anmärkningsvärt.

Några signaler inom regeringen om denna plötsliga kursförändring - som kan försena och försvåra den proposition som är planerad - har vad jag vet inte kommit från folkpartiet förrän i samband med presskonferensen på Folk och Försvar i Sälen.

Skulle alla allianspartier ta sig de friheter som folkpartiet nu gjort - och ibland gör - skulle det goda allianssamarbetet kunna riskera att börja gnissla och kanske gå i stå. Det är bättre att förtroendefullt resonera i regeringens beredning och komma överens än att förhandla via mediautspel.

Centerpartiet är en drivande kraft i alliansen och lägger stor vikt vid att påverka regeringens förslag i det gemensamma beredningsarbetet. Vi vill ha en stark och samlad regering där partierna i ömsesidig respekt för varandra och för beredningsprocessen verkligen kan regera och ta ansvar.

Arbetet i alliansregeringen och i riksdagen går bra och bättre än i några tidigare borgerliga regeringar. Jag är övertygad om att så kommer att fortsätta, men just därför är det viktigt att kunna diskutera och även reagera när samarbetet någon gång går dåligt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Civilrättsligt giftermål - lika för alla par!

I förrgår lämnade de tre allianspartierna in sin motion om att alla par ska kunna ingå äktenskap borgerligt och i kyrkan. Statsminister Reinfeldt har ett starkt engagemang i frågan sedan länge, han var ju en av de två moderater som i mitten på 1990-talet var för partnerskapslagen. Idag ser han liksom RFSL och de allra flesta i regeringen och riksdagen det som självklart att politikerna ska bestämma att "bröllopsklockorna ska ringa i kyrkorna även för samkönade par redan i sommar".

Ett argument för varför detta är så självklart är att hävda att det handlar om alla människors lika rätt och värde. Punkt. Det vill säga, vill man likställa samkönades rättighet att gifta sig helt och hållet i en civilrättslig lagstiftning men ge kyrkorna fortsattt frihet att själva utforma sina välsignelseceremonier, då är man tydligen inte för alla människors lika rätt och värde. Jag blir ledsen över den argumentationen.

Jag tycker istället att det faktiskt är rimligt att respektera ordet äktenskaps faktiska betydelse sedan många sekler - giftermål mellan man och kvinna - och de människor för vilka begreppet lever och har stor betydelse. På samma sätt som vi fullt ut respekterar de samkönades rätt att gifta sig med varandra i en och samma giftermålsbalk som gäller för alla. Jag vet att det finns många homosexuella som tycker att detta är en bra lösning, och jag har tidigare uppmanat RFSL att i segerns stund visa generositet.

Jagv tycker att kristdemokraterna har rört sig rejält för att möjliggöra en rimlig kompromiss, när man nu föreslår en giftermålsbalk lika för alla par. Jag tycker det är ett modernt och framåtsyftande och konstruktivt förslag, jag beklagar att regeringen inte kunde enats om detta och jag tror liksom de flesta ledarsidor, kyrkor och många andra att detta kommer att förverkligas inom inte alls så många år.

Jag stod som en av 4 inbjudare från varje alliansparti till en mycket givande diskussion kring detta för några dagar sedan i riksdagen och med en bred och bra panel; Barbro Hedwall (DN), Sten-Gunnar Hedin (Pingstkyrkan), Christer Sturmark (Humanisterna), Anders Arborelius (Katolska Kyrkan) och några till.

Här inbjudan:
Seminarium om civilrättslig lösning av äktenskapsfrågan
Sverige | 21 jan 2009

I dag hålls ett seminarium omkring en civilrättslig lösning av äktenskapsfrågan. Inbjudare till seminariet, där pastor Sten-Gunnar Hedin är en av de medverkande, är fyra riksdagsman från vart och ett av allianspartierna.

Seminariet är framför allt till för att informera alla intresserade i riksdagen om hur en civilrättslig lagstiftning kring äktenskap skulle kunna se ut.
En sådan lösning har i debatten fått stöd och förespråkats av humanister, liberaler, kyrkor och samfund.
Till dagens seminarium som hålls i Skandiasalen i Riksdagen är Madeleine Leijonhufvud, professor, Anders Arborelius, biskop Katolska kyrkan, Christer Sturmark, ordförande Humanisterna, Barbro Hedwall, ledarskribent Dagens Nyheter, Sten-Gunnar Hedin, pastor i Pingströrelsen, Karin Wiborn, missionsföreståndare Svenska Baptistsamfundet och Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen inbjudna att medverka.
Seminariet hålls mellan klockan 14.00 och 15.30 i eftermiddag. Inbjudande riksdagsmän är Stefan Attefall, kd, Lars-Arne Staxäng, m, Staffan Danielsson, c, och Cecilia Wikström, fp.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

torsdag, januari 22, 2009

Självbestämmande (dödshjälp) eller ej...

Förra veckan den 14 januari ordnade kristdemokraterna i riksdagen - Alf Svensson och Mikael Oscarsson - ett seminarium på temat "Livshjälp - inte dödshjälp". Kunniga experter som motsätter sig en möjlighet för svårt sjuka och lidande personer att få somna in/dö lite tidigare om de själva starkt och uthålligt önskar det som sin yttersta vilja. Det är ju just det som jag tycker ska utredas, i dessa få fall tycker jag det svårt att argumentera för att staten/läkarkåren vänligt avböjer med orden; "du inser inte ditt eget bästa, riksdagen har beslutat att svenska sjukhus aldrig aktivt får hjälpa någon svårt lidande att dö om denna uppenbart och entydigt så önskar".
Istället - i dessa få fall - tvingas dessa åka till t ex Schweiz.

Nåväl, frågan är mycket svår och kd-seminariet var intressat, särskilt intryck på mig gjorde cancerläkaren och chefen för Ersta palliativ vård.

Dagen efter diskuterade jag denna samma fråga i riksdagen med socialminister Göran Hägglund och några kollegor. Jag tyckte att det blev en förhållandevis saklig och värdig debatt, läs den gärna här (scrolla ner tills ni hittar debatten).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag, januari 20, 2009

Von Sydow och Jan Björklund: Ett starkare försvar!

Den sympatiske Björn von Sydow (s) gjorde ett engagerat framträdande på Folk och försvar i Sälen. Han opererade med bravur i den kamp om försvarsvänlighet och mer pengar till försvaret som brutit ut här uppe i Sälen.

"Världens bästa flygplan och stridsvagnar i våra bästa förband måste behållas och inte reduceras. Samarbete i Norden istället för medlemskap i Nato. Vi kan ej lita på Nato eller EU. Öka inte de internationella fredsinsatserna. 7-partiöverenskommelse finns det möjlighet till, skjut proppen framåt. Mona Sahlin bör utse en förhandlingsperson för s i dessa frågor."

Det sista vore tacknämligt, givetvis, och skulle underlätta dialogen med det största partiet från regeringens sida, nu varierar beskeden från olika s-krafter inklusive förre försvarsministern von Sydow.

Samtidigt som von Sydow talar med Mona Sahlin i sin roll som "fri debattör" kritiserade han Håkan Juholt som i försvarsberedningen öppnat för en vilande värnplikt och rekrytering på frivillighetens grund. Tillsammans med oss andra. Säkert förankrat på högsta nivå i partiet. Men inte i riksdagsgrupp och gruppstyrelse, enligt von Sydow, och då gäller det inte. Jan Björklund argumenterade effektivt för en rekrytering på frivillighetens grund.

Major Jan Björklund, folkpartiets ledare, ville ha ett starkare försvar, eventuellt med mer pengar men inte säkert. Trots uppslutning bakom regeringens planeringsanvisningar till ÖB i november, som ÖB inom någon vecka lägger sina förslag utifrån, ville han nu ha fler brigader och soldater, behålla alla nuvarande vapenslag och förmågor inklusive det höghöjdsluftvärn som en enig försvarsberedning ifrågasatte, samt på något sätt öka den miltära närvaron på Gotland.

Inriktningsproposition ska läggas fram om bara 6-8 veckor, så de nya förslagen måste behandlas i rekordfart...Kostnadsberäkningen av de nya ambitiösare förslagen blir säkert komplicerad, och det kan nog handla om betydande summor. Eller kanske det klarar sig inom nuvarande ramar, vilket Björklund optimistiskt inte uteslöt...

Centerpartiet står bakom regeringens arbete med den kommande inriktningspropositionen och ger självfallet löpande sina synpunkter och förslag i det arbetet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

måndag, januari 19, 2009

Försvarsminister Sten "kulsprutan" Tolgfors

Smeknamn är mycket vanligare på elitidrottare än på ministrar. Efter att ha lyssnat på försvarsministerns sedvanligt intensiva och faktaspäckade anförande på årets Folk och Försvarskonferens i Sälen slår det mig att han talar som en kulspruta, i intensiva ordkärvar.

Jag tycker - opartisk som just jag ju alltid är - att ministern talade väl och även var övertygande i samtalet med Lars Adaktusson efteråt.
Och även jag gläds med försvarsministern - och säkert även med förre försvarsministern Mikael Odenberg - att besparingarna på försvarsmateriel blev betydande - 2,3 miljarder kr - men dock inte de nivåer på 3-4 miljarder som tidigare nämnts. Samt att inte endast en mindre del har återförts till förbandsverksamheten utan faktiskt nästan allt, 2, 2 mdr.

Det var en intressant söndageftermiddag här uppe i Sälen med många deltagare med Kungen i spetsen. ÖB markerade starkt att Sveriges försvar förutsätter nära samarbete med andra länder och allianser.

Mot den bakgrunden är det lite alarmerande - tycker jag - att det förr så internationellt inriktade socialdemokratiska partiet dels kraftigt vill minska försvarsbudgeten, dels är det parti i riksdagen som vill anslå minst pengar till Sveriges internationella insatser för fred och säkerhet i världen. Mycket trist om det nya rödgröna samarbetet får socialdemokraterna att lägga förslag som gläder det rätt isolationistiskt inriktade vänsterpartiet och inte många andra.

Vid en paneldebatt sågade fredsforskaren Wilhelm Agrell försvarsberedningens rappporter sedan tio år ungefär lika drastiskt som norrmännen sågade Gripen. Georgienkriget visar Rysslands krigiska böjelser, Sverige bör öka sitt försvarsanslag och liksom Finland delvis återgå till ett invasionsförsvar och vi bör nog behålla värnplikten, menade nog Agrell.

Socialdemokraten Anders Karlsson, ordf i försvarsutskottet, slog också en lans för fortsatt värnplikt föreföll det, liksom även Bo Pellnäs.

Inriktningen i pliktutredningen är ju annars en vilande plikt med en rekrytering på frivillig grund, som utvecklingen är i många andra länder. Jag har svårt att se en utvidgad plikt för både kvinnor och män som sedan ger en inkallelse kanske bara på 5-10 procent av en årskull. Är det rimligt att med plikt tvinga dessa procent samtidigt som 90-95 procent direkt går vidare i studier eller arbete? Jag tycker det känns riktigare att attrahera de män och kvinnor som behövs i det svenska försvaret med engagemang och frivillighet istället för med tvång. Det sätter press på Försvaret att erbjuda ett bra koncept och alternativ, och motiverade och engagerade människor som själva valt sin väg blir nog också goda soldater.

Förre försvarsministern Björn von Sydow vill ha fler flygplan och stridsvagnar till försvaret enligt vad som kanske kan kallas "Von Sydows princip". 100-principen. 100 stridsflygplan och 100 stridsvagnar behövs. Jag tror inte den avses innefatta även t ex ubåtar eller helikoptrar...

Det här rimmar lite dåligt med socialdemokraternas samtidiga budgetnedskärningar och nära samarbete med två än mer försvarskostnadsminimerande partier. Jag ställde en fråga till Anders Karlsson - detta kommer att sändas i SvT24 - om försvarskostnadernas storlek.

Sverige bör bidra till fred och säkerhet i världen på ett jämbördigt sätt som andra länder. Vi är militärt alliansfria, vilket kanske ställer särskilda krav?! Nato har som mål att länderna bör ha försvarskostnader på två procent av BNP, i EU ligger genomsnittet på 1.75 procent. För några decennier sedan låg Sverige i topp bland de nordiska länderna tillsammans med Norge med 2.5 procent av BNP till försvaret, nu ligger vi lägst på väg ner mot 1.2 procent. Ligger vi precis rätt efter kloka beslut av riksdagen, eller bör andelen höjas eller sänkas? Hans svar var knappast klargörande, om jag säger så.

Försvarsministern ska börja blogga, i början på en "monoblog" utan kommentarsmöjlighet. Bra, tycker jag, och ska snarast lägga till honom på mina länkar.

Etiketter: , , , , , , ,

fredag, januari 16, 2009

Vett och etikett i riksdagen - det du Astudillo och Bodström!

Jag förstår statsrådet Littorin, han har tålt mycket och någonstans går gränsen.

Jag vill uppmärksamma två saker till i anslutning till riksdagens debatter.

För det första: Vi riksdagsledamöter har i vår kontroll av regeringen bl a rätt att interpellera obegränsat antal gånger till statsråden, och varje gång ska ministern inom ett antal dagar skriva ett tydligt svar samt infinna sig till en interpellationsdebatt. I den debatten har t ex Luciano Astudillo - om det är han som ställt interpellationen - 4 plus 4 plus 2 minuter på sig att debattera. Varje riksdagsledamot i övrigt har rätt att också delta i debatten med 4 plus 2 minuters inlägg.
Som alla förstår skulle oppositionen om den ville kunna låta ett statsråd tillbringa hur mycket tid som helst i kammaren. Efter en lite seg start har socialdemokraterna börjat utnyttja den möjligheten och har skickat fram ett antal debattörer som ständigt interpellerar om oftast samma saker; Luciano Astudillo, Patrik Björck, Monica Green, Peter Hultkvist, Sven-Erik Österberg och flera till. Favoritmålet är just arbetsmarknadsministern som säkert - skulle jag tro - får lägga mer tid i sitt parlament än någon annan minister i vår omvärld. Oftast tröskas ständigt samma frågor om och om igen.
Interpellationsinstrumentet är en utmärkt rättighet för oss i riksdagen, men det bör självfallet utnyttjas med omdöme...., nog sagt om detta.

För det andra: I riksdagens debatter debatterar av hävd ledamöterna med varandra genom att rikta sig till talmannen, och i många decennier har ledamöterna benämnts med sina hela namn och statsråden har kallats statsråd eller minístern, ofta åtföljt av namnet. Motivet som jag har förstått det har varit att visa respekt för Sveriges Riksdag och för det uppdrag som de som valts in där eller som blivit statsråd har.

Thomas Bodström och andra s-statsråd uppskattade den titulaturen på s-regeringens tid, och dåvarande oppositionen visade - vill jag minnas - respekt för kammaren och statsråden genom att använda språkbruket enligt ovan.

Nu har situationen förändrats. Många tidigare statsråd med Thomas Bodström i spetsen har väldigt svårt med att få ordet statsråd eller minister över sina läppar när de debatterar. Förre justitieministerns härskartekniker mot statsrådet Ask skulle faktiskt kunna bilda skola, enligt min uppfattning. Istället duar man gärna fritt och använder inte ens hela namnet utan bara efternamnet. Det är klart att nya talanger som Astudillo (för att använda samma teknik) tar efter, han benämner vanligen statsrådet Sven-Otto Littorin för Littorin, på ett nästan föraktfullt sätt. Tex "Det siffertricksande som Littorin ägnar sig åt lämnar ingen trygg." Och idag tror jag att han sa ungefär att "Littorin är ju känd för att använda kreativ bokföring både i det privata och i politiken".

Det är möjligt att vi ska alla börja debattera på detta modernare sätt, men jag är tveksam. Det är möjligt att jag redan efter 4 riksdagsår blivit för debattkonservativ, men jag tror faktiskt att det har ett värde att i riksdagsdebatterna respektera varandra och de viktiga uppdrag som jag menar att både riksdagsledamöter och statsråd har.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

S - svar om A-kassan, skyll dig själv...

Socialdemokraterna tvingar ju arbetsmarknadsminister Littorin till ständigt nya långa interpellationsdebatter i riksdagen. Jag skulle tro att han toppar listan över hur stor del av sin arbetstid som han lägger på debatter i riksdagen jämfört med ministrar i andra länder.

Idag hade Patrik Björck (s) åter frågat om det inte var dags för kraftiga ökningar av statens inbetalningar till arbetslöshetsförsäkringen, för att höja takbeloppet kraftigt och kanske göra A-kassan evig, vad vet jag.

Jag passade på att föra fram resonemanget från min och Jörgen Johansson artikel på DN Debatt, och anklagade s och Björck för att svika de 500.000 och fler människor som i många decennier stått utanför a-kassan och inte fått del av de många miljarder som staten årligen betalar till a-kassorna. Och jag talade för solidaritet med alla arbetslösa och för en allmän arbetslöshetsförsäkring i likhet med sjukförsäkringen.

Sven-Otto Littorin var helt överens om detta, och hänvisade till den kommande socialförsäkringsutredningen.

Vad svarade Eva-Lena Jansson (s) med starka fackliga rötter? Ja, inget förbarmande med de som står utanför, i alla fall.

Och Patrik Björck? Hans argument var att alla ju hade frihet att ansluta sig till a-kassan och därmed få del av statens helt dominerande inbetalningar (90 % på s-tiden). Och gick men inte med (i facket eller alfakassan) så fick man ju skylla sig själv...

Littorin ställde den givna motfrågan. Om denna princip är den rätta i arbetslöshetsförsäkringen så borde den ju vara intressant även för sjukförsäkring och pension. Den som inte betalar en medlemsavgift ur egen plånbok förvägras en rättmätig del av skattebetalarnas årliga mångmiljardbidrag till både arbetslöshets- och sjukförsäkring...
Vart tog solidariteten med de svagaste på arbetsmarknaden vägen från socialdemokraternas sida?

"Det är bara Littorin och Danielsson som vill ha en allmän arbetslöshetsförsäkringen", menade Björck. Jag hänvisade till att centerpartiet drivit denna fråga mycket länge, och att de utsatta grupper som förvägras del av statens insatser för a-kassorna säkert stöder en allmän solidarisk arbetslöshetsförsäkring.

Det är ju lite upp- och nervända världen i den här frågan. Hade inte socialdemokraternas och fackens egenintresse fått bestämma så hade man ju kämpat för en allmän arbetslöshetsförsäkring. Och det hade kanske varit frestande att utifrån en borgerlig utgångspunkt förorda frivillighet...

Men det som är avgörande i denna fråga är att fördela skattebetalarnas pengar - statsbudgeten - rättvist. Det är uppenbart orimligt att staten årligen satsar många miljarder för de arbetslösas inkomster, och låter 700.000 människor inte få rimlig del av detta (siffran år 2006).

Etiketter: , , , , , ,







































tisdag, januari 13, 2009

Bagdad Bob svarar Bloggen Bent...m fl

Sverige har för få människor som engagerar sig i samhällsutvecklingen genom de politiska partierna. Alla har väl synpunkter på hur samhället borde utvecklas i olika frågor, de allra flesta röstar vart fjärde år, men i arbetet med de konkreta besluten i fullmäktigeförsamlingar på olika nivåer är det alldeles för få som deltar som medlemmar eller förtroendevalda.

De allra flesta står på åskådarläktaren och buar, brukar jag säga, medan ett alltmer decimerat gäng på planen brottas med själva spelet och besluten.

Det finns inga perfekta partier som tycker som jag själv, givetvis. Därför är det alltid oftast ett rätt stort steg att lämna köksbords- eller kvällsdiskussionerna om det bättre samhället och ta steget in i något av de ofullkomliga partierna. Jag gjorde detta i 20-25-årsåldern, efter att ha insett att mina lösningar på stora och små problem inte nådde så långt. Jag går med och försöker påverka partiet där det ligger fel, och i övrigt understödja det där det ligger rätt, så ungefär var mitt stridsrop.

Jag valde centerpartiet som det ”minst dåliga” eller ”bästa” partiet utifrån mina värderingar och uppfattningar. Både partiet och jag själv har utvecklats under vårt numera långvariga förhållande, men vi har lyckats hålla ihop under många år och centerpartiets utveckling idag känns mycket dynamisk och spännande!

Det är roligt och glädjande med alla som engagerar sig i dagens moderna centerparti, och jag följer med intresse debatten på nätet och t ex engagemanget hos Erik och Björn enligt mitt förra inlägg.

Genom Högforsöverenskommelsen och alliansens bildande – där ju centerpartiet och Maud varit drivande – har vi nu en stark borgerlig regering i Sverige som genomför en rad nödvändiga reformer. Oppositionen kritiserar ju det mesta – som en opposition ofta gör – och vill att det mesta ska förbli vid det gamla socialdemokratiska. Men utan alliansens förändringar och satsningar på liberala reformer och på fler i arbete hade Sverige stått mycket svagare i den lågkonjunktur som nu slår till.

Nåväl, centerpartiet är alltså just nu där vi vill vara, ett regeringsbärande parti som tar ansvar för landet i både stora och små frågor, i både lätta och svåra frågor.

En svår fråga är Sveriges underrättelseinhämtning genom signalspaning. Den diskuterade jag i mitt förra inlägg, och där har partiet i hög grad kunnat påverka den nya lagen och står alltså bakom denna.

Tillståndsgivning och kontroll av verksamheten ska skärpas, och bl a har en signalspaningsnämnd tillsatts som ska besluta om tillstånd för de spaningsinriktningar som myndigheterna bedömer nödvändiga. Denna nämnd ersätts i höst av den nya försvarsunderrättelsedomstolen, med domare och experter.

Signalspaningsnämnden ska bestå av 7 ledamöter, varav 2 domare eller med domarbakgrund och i övrigt efter förslag från riksdagens partier. Centerpartiet ska föreslå en av ledamöterna, jag tillfrågades om uppdraget och tackade ja.

Gjorde centerpartiet fel när man i kraft av sin storlek fick representation i denna viktiga nämnd? Och gjorde jag fel som accepterade detta uppdrag?

Skulle centerpartiet nöjt sig med att ta ansvar för den nya signalspaningslagens utformning, men avstått från att ha inflytande över dess tillämpning i t ex signalspaningsnämnden? Och alltså istället överlåtit sin plats där till något annat parti.

Magnus Andersson verkar hellre se att andra än centerpartister ska ha inflytande över tillståndsprövningen, och Björn Pedersen och Erik Hultin instämmer och föredrar moderater istället.

Mitt resonemang är precis tvärtom, faktiskt. Har nu det statsbärande centerpartiet – jo, faktiskt – i hög grad påverkat och beslutat om signalspaningen och dess regelverk med prövande och kontrollerade organ, då är det väl i rimlighetens namn också vårt ansvar att i förhållande till vår storlek vara med och påverka och ha insyn i hur t ex den nya signalspaningsnämnden ska verka och vilka beslut den ska ta.

Visst skulle väl partiet kunna överlåta åt andra att vara med och ta ansvar för de beslut som vi varit med och fattat, men det är ärligt talat inte i linje med min syn på politik och ansvarstagande!

Jag går in i detta känsliga uppdrag med stort allvar, och jag tror att det tillför både mig och partiet djupare insikter och erfarenheter om hur signalspaningen i de nya noga reglerade formerna kommer att fungera och tillämpas. Det kan säkert komma att påverkan min egen uppfattning om hur den nya lagen ska utvärderas vid den kontrollstation om några år som vi lyckades få igenom.

Jag tror väl att kritiken mot att jag accepterat detta temporära uppdrag bottnar i en kritik mot den nya lagen i sig, och att centerpartiet står bakom den. Detta diskuterade jag också i mitt förra blogginlägg, och det är en sak.

Men införs en ny lag och centerpartiet har möjlighet att vara med och påverka i tillståndsgivande och kontrollerande organ, nog sjutton ska vi ta det ansvaret och inte överlåta det åt andra!

Etiketter: , , , , , ,

Centerpartiets Öppenhetsmanifest! Och signalspaning

En arbetsgrupp inom centerpartiet lade i maj 2006 fram ett öppenhetsmanifest, som sedan antogs av partiets förtroenderåd. Det är ett bra manifest som understryker vikten av öppenhet och integritet, lyfter fram viktiga frågor och föreslår åtgärder.

”Sammantaget kan Centerpartiets syn på det öppna samhället sammanfattas i tre punkter:
• Öppenhet mot de egna medborgarna. Varje medborgare är tillförsäkrad personlig integritet, yttrandefrihet och möjlighet att granska den offentliga makten.
• Öppenhet mot omvärlden. De som vill bo och arbeta i landet ska ges möjlighet att göra så. En generös flyktingpolitik utgår från individens skyddsbehov.
• En öppen ekonomi. Handelshinder och tullar avvecklas. I den nationella ekonomin eftersträvas en liberal ekonomi med näringsfrihet ”

Manifestet ger exempel på områden där förslag finns som är problematiska från integritetssynpunkt:
” Vi ser idag ett tilltagande övervakningssamhälle. Det gäller exempelvis förslag om trafikdatalagring, rätt för Försvarets radioanstalt att signalspana på trådbunden kommunikation samt rätten att använda hemliga tvångsmedel i förebyggande syfte. Samtidigt ökar kameraövervakningen och registreringen av medborgarna. Vi blir alltmer övervakade i vardagen, vad vi handlar, vem vi ringer och var vi befinner oss registreras på olika sätt. Vänskapskretsar, matvanor och andra preferenser som borde vara privata blir mer eller mindre allmän egendom. ”

Och manifestet lägger en rad förslag, t ex:
” Centerpartiet föreslår för att stärka skyddet för den personliga integriteten en lösning där varje ny reglering som innebär en kränkning av integriteten i någon form skall föregås av en integritetskonsekvensbeskrivning i analogi med de regler om miljökonsekvensbeskrivning som finns på miljörättens område.”
” En proportionalitetsprincip skall införas för att skydda mot offentliggörande av privat information där ett svagt allmänintresse inte kan motivera kränkningen av den personliga integriteten. ”

I den svåra och laddade frågan om underrättelseinhämtning genom signalspaning för att skydda landets säkerhet kom ju regeringen – och centerpartiet i regeringen – till slutsatsen att trots det integritetsintrång som signalspaning innebär vägde landets intresse av säkerhet och skydd mot allvarliga yttra hot så starkt att signalspaning i strängt kontrollerade former tyvärr måste accepteras. Centerpartiet koncenterade sig givet denna slutsats på att förstärka integritetsskyddet och fick gehör för ett antal förstärkningar.

Under processen i riksdagen våren 2007 fördes ytterligare förslag fram från socialdemokraterna, som i stort sett samtliga tillgodosågs. Socialdemokraterna valde trots detta att kräva förnyade utredningar – trots att frågan under deras ledning utretts i omgångar under många år och nu behövde avgöras. Efter votering bordlades frågan. I juni 2008 togs frågan upp till förnyad behandling , flera borgerliga riksdagsledamöter ville ha ytterligare integritetsförstärkningar med Fredrick Federley och Annie Johansson i spetsen. Även denna gång lyssnade alliansen och inte minst centerpartiet och flera förslag tillfogades.

Den s.k. bloggbävningen utlöstes under denna process, och debatten fortsatte att rasa även efter riksdagens beslut. Centerpartiet valde att öppna upp en dialog med ledande kritiker vilket födde ytterligare idéer till hur integriteten kunde hävdas och risken för missbruk minimeras, bl a att kontrollmyndigheten och inte FRA skulle avskilja de signaler som enligt regelverket skulle få avlyssnas och att FRA endast skulle få tillgång till de signalströmmar som var relevanta för den godkända inriktningen. Tankarna om en försvarsunderrättelsedomstol istället för en domstolsliknande nämnd diskuterades också. Även inom folkpartiet fanns kritiska röster. Sammantaget ledde detta till den uppgörelse mellan allianspartierna som nu gäller och som ska föreläggas riksdagen för beslut i vår.

Jag och centerpartiet har en ärligt ödmjuk inställning till den mycket svåra avvägning som vi tvingats till mellan den integritet som vi verkligen vill värna å ena sidan, och samtidigt det ansvar för landets säkerhet som varje regering och riksdag också har. En regering måste kunna regera och den här frågan behövda verkligen regleras.

Lösningen har alltså blivit att stå fast vid behovet av en signalspaning under strängt reglerade former, men att i en kontinuerlig dialog med kritiker inom och utom riksdagen i en intensiv process vara lyhörd för de ytterligare möjligheter till förstärkningar av integriteten som denna resulterade i.

”Bloggbävningen” och dess väldiga engagemang har alltså verkligen lyckats få igenom väsentliga integritetsförstärkningar i en dialog med bl a ett lyssnande centerparti, och kan alltså inteckna betydande framgångar. Delvis görs nog detta, men oftast betonas en fortsatt kritik och det faktum att man inte ”nådde ända fram”, dvs signalspaningen skulle begränsats ännu långt mer eller helt förhindrats.

Inom centerpartiet fortsätter diskussionen, och ”centeruppropet” med bl a Erik Hultin och Björn Pedersen tar nya tag. Jag noterar en viss erkänsla för att centerpartiet lyssnat och drivit på för att tillgodose de ytterligare integritetsförstärkningar som processen resulterat i.

Men samtidigt är kritiken fortsatt stark mot att centerpartiet trots sitt öppenhetsmanifest accepterat signalspaning.
Erik Hultin skriver på sin blogg: ” Jag stöder både partiprogrammet, de olika manifesten som har antagits samt även i allmänhet stöder de demokratiskt fattade stämmobesluten.Vän av ordning kan därmed kanske tänka att jag egentligen är för FRA, IPRED o.s.v., eftersom partiledningen och riksdagsledamöterna ju har valt att stödja dessa påfund från den djupaste avgrunden.”
Men Erik är ju mot ”FRA, Ipred, Acta med mera”, och jag har full respekt för det.

Björn Pedersen på Bloggen Bent skriver så här: ” Det största, roten till allt det onda, som har hänt med Centerpartiet under de senaste åren kan stavas till ”organisationsproblem”. Alltså, Centerpartiets riksledning tycker sig ha mandat att köra över stämmobeslut och partiets styrdokument som medlemmar har bestämt”.
Jag gillar öppen dialog och debatt, och dessa frågeställningar kommer att fortsatt diskuteras inom och utom centerpartiet. Det är bra. Och det kan nog vara så att vi som representerar partiet i regering och riksdag tvingas till svåra avvägningar som gör att vi får intern kritik. Detta får vi reda ut tillsammans och vårt högsta beslutande organ är ju partistämman.
Men jag skulle vilja argumentera emot centeruppropet och andra kritiker på en central punkt, att jag och riksdagsgrupp skulle ha brutit mot och ”kört över stämmobeslut och partiets styrdokument”.
Vi skulle alltså inte ha respekterat det fina öppenhetsmanifest som Förtroenderådet antog den 29 maj 2006. Där tycker jag att kritikerna skjuter över målet, liksom även i ordval som ”djupaste avgrunden” och ”roten till det onda”. Öppenhetsmanifestet lyfter fram integritetsfrågornas vikt enligt ovan, visar på t ex signalspaningens integritetsintrång och lägger fram ett antal goda övergripande förslag.

Däremot har ju inte öppenhetsmanifestet behandlat den svåra avvägningen mellan integritetsintrång och landets säkerhet som hela FRA-debatten handlat om, och där centerpartiet i regering och riksdag landat i att förstärka integritetsskyddet så långt möjligt, i en lyhörd process med successiva förstärkningar. Men där vi också bejakar att det tyvärr finns ett starkt allmänintresse för Sveriges säkerhet som väger så pass tungt att signalspaning i strängt reglerade former får accepteras.

Jag menar alltså att jag och andra visst kan kritiseras för att vi borde kunnat nå längre i olika avseenden, och även för att vi borde begränsat signalspaningen ännu mycket mer. Min verklighetsbild är ju i motsats till detta att vi i linje med öppenhetsmanifestet drivit på för en rad åtgärder i dess anda och inte minst tack vare kritiken kommit riktigt långt.

Och jag vänder mig alltså mot påståenden om att Öppenhetsmanifestet säger nej till signalspaning i de kontrollerade former som riksdagen har beslutat och kommer att besluta om. Manifestet betonar integriteten mycket starkt, men det tar inte ställning till hur avvägningen mellan integritet och säkerhet ska göras i signalspaningsfrågan.
Denna avvägning har vi i regering och riksdagsgrupp jobbat hårt med och landat i de beslut som tagits. Kritisera oss för att vi borde ha nått ändå längre, om ni tycker det, men jag anser att vi verkat och drivit på i öppenhetsmanifestets anda och inte emot det.

I nästa blogginlägg ska jag diskutera signalspaningsnämnden och mitt temporära uppdrag där, rätt eller fel!

Etiketter: , , , , , ,

måndag, januari 12, 2009

LAS och A-kassa och ungdomsarbetslöshet

Sverige har ständigt haft en hög ungdomsarbetslöshet relativt andra EU-länder. I decennier. Trots vår svenska modell med lag om anställningsskydd, internationellt sett hög a-kassa om man kvalificerat sig in genom något års jobb och är med i facket eller alfakassan...(Eller tack vare, hemska tanke..)

Många centerbloggar skriver nu om intressanta debattartiklar i dessa frågor den senaste tiden. Utmärkt. Centerpartiet har vågat utmana och lägga relevanta förslag i dessa frågor, med verkligheten och ungdomars och arbetslösas och sysselsattas bästa för ögonen.

Det är uppenbart att den svenska arbetsmarknaden behöver reformeras en del, för att fungera bättre för både anställda och arbetsgivare och så att Sveriges konkurrenskraft i världen ökar. Vi har inte råd med stela system som låser in människor och konserverar istället för att utveckla och stimulera. Vi har inte råd med nedslitna människor som fastnat på en arbetsplats varifrån man borde gått vidare för länge sedan, vi har inte råd med ungdomar som slits ner genom svårigheterna att få sina första jobb. Och är det verkligen entydigt bäst att facket avgör "turordningen"..?

LAS behöver reformeras, och vi behöver t ex en allmän arbetslivsförsäkring som ersätter sjukförsäkring och A-kassa, som Stefan Tornberg skriver. Centerpartiet har vågat och behöver fortsätta att våga och driva på i regeringen! Det nya centerpartiet är i flera avseenden modigare och tuffare än en ny stor allianskollega.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

lördag, januari 10, 2009

Linköpings Stadsmission

Ett givande studisbesök igår på Linköpings Stadsmission och dess drivande och engagerade chef Lars Linebäck. Tillsammans med 4 goda allianskollegor från riksdagens östgötabänk.

37 olika kyrkoförsamlingar står bakom stadsmissionen som på kristen grund gör ett stort och viktigt arbete med att förebygga och hjälpa människor som har det svårt och i många fall är drogberoende. Starten i Linköping var 1972, i Stockholm på 1800-talet och flera stora kommuner har fått sin Stadsmission rätt nyligen, snart 7 stadsmissioner samarbetar i ett riksnätverk.

100 anställda och 70 volontärer, en verksamhet som växt kontinuerligt och som även klarat Linköpings sedan 15 år införda upphandlingssystem i konkurrens.

Vi hade en intressant diskussion om äldreboende där stadsmissionens offerter blir väsentligt dyrare än t ex Carema och Attendo, de privata företag som arbetar med stordriftsfördelar och som uppenbarligen utför sina uppdrag åt kommunen med effektivitet och konkurrenskraft. Kommunen beställer ju och skräddarsyr hur äldreboende ska drivas, och i Linköping börjar man nu att pröva att ha kostnaden given och låta konkurrensen bero av vem som får in mest kvalitet av den givna kostnaden.

En ytterligare valfrihetsreform vore naturligtvis att ha en Äldrepeng som medborgarna själva kan använda för den boendeform med assistens de vill ha, och där en del nog skulle välja stadsmissionen även om det blir lite dyrare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag, januari 07, 2009

Gas- och elnätverk i Europa, bra eller...

Det finns alltid saker att kommentera.., jag avstår här från Gaza och signalspaning för att istället diskutera energi mot bakgrund av Rysslands gaskransavstängning till Ukraina, och även till kontinenten som det visar sig.

Ukraina har vad jag förstått i alla år haft ett lågt pris på sin gas, först inom ramen för sovjetekonomin och sedan har det delvis fortsatt i den postsovjetiska period som Ryssland nu är inne i. Även om Rysslands både politiska och marknadsmässiga utveckling lämnar mycket övrigt att önska har det ändå gått starkt åt rätt håll jämfört med sovjetdiktaturen. Och även försäljningen av gas till grannländer börjar alltmer ske efter moderna marknadsmekanismer, dvs ett förhandlat pris där världsmarknadspriserna spelar en viktig roll.

Ryssland vill nu höja priset upp mot världsmarknadsprisnivåer, Ukraina vill behålla den långvariga lägre prisnivån, därtill påstås Ukraina häfta i skuld till Ryssland; ja dvs deras gasbolag häftar i skuld till Gazprom.

Min uppfattning är att Ukraina ska betala den gas man använder. Likaså är det inte självklart att Ukraina kan kräva billigare gas än vad andra länder betalar till Gazprom, och kan inte parterna enas om kommande priser löper Ukraina den nog största risken.

Men även Rysslands förtroende som stabil och bra gasleverantör kan riskeras. Borde mot bakgrund av konflikten EUs länder söka göra sig oberoende av rysk gas?

Ja. det är lätt att säga men mycket svårt att göra. Min grundläggande uppfattning är att handel mellan länder - även med gas, och nog även med dåliga demokratier.. - i grunden främjar både välstånd och tillväxt och fred. Motsatsen är värre, att stänga gränser och sluta handla. Om Ryssland har väldiga reserver av fossil gas, och Europa i övrigt törstar efter energi för att ersätta kol och kanske kärnkraft (...), då tjänar faktiskt alla parter och kanske även miljön på handeln. Och ju mer Ryssland integreras i handeln, ju större sannolikhet att man utvecklas till en allt pålitigare leverantör. Självklart ska EU som en person förhandla fram bra spelregler med Ryssland.

Allra bäst vore givetvis att EUs länder snabbt utvecklade förnybar energi och dito drivmedel i enorma volymer som ersätter kol, gas, olja och kärnkraft. Typ som miljöpartiet och möjligen hela oppositionen tror på.... Jag är glad att centerpartiet och alliansen driver en mer realistisk linje, det underlättar faktisk på sikt att behålla människors stöd och att kunna regera.

EU stöder TEN-nätverk över Europa, som binder samman vår världsdel genom t ex vägar, järnvägar, gas- och elnätverk. Jag är i grunden mycket positiv till detta.

Därför är det bra med en eller flera elkablar genom Östersjön till Lettland och/eller Litauen.

Men en ny gasledning då, om t ex ryska och kontinentala intressen bedömer detta angeläget och riktigt (nordstream)? Den måste självfallet klara en sträng miljöprövning. Gör den det har jag principiellt sett - enligt ovan - svårt att kategoriskt säga nej, särskilt som internationella konventioner gör detta möjligt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

måndag, januari 05, 2009

(M)issnöje med Högkvarteret

SvD ger åter utrymme för m-kritik mot försvaret. I en sifferexercis visas att dess Högkvarter i Stockholm består rätt oförändrat de senaste åren. Och jag kan instämma i att det utifrån förefaller att ligga en del i detta, vilket Försvarsmakten och Försvarsdepartementet i så fall har det enligt den svenska modellen tudelade ansvaret att åtgärda. Det vill säga, regeringen anslår pengar och anger inriktningen, men den oberoende myndigheten bestämmer sedan själv inom de ramarna. Glasklart? Nej, inte alls.

Är denna den svenska modellen överlägsen omvärlden, som genomgående har sammanhållna ministerier istället. Jag är inte alls säker på det, och har lagt flera motioner om att att vårt svenska styrsystem behöver analyseras och utredas. Andra länder begriper sig inte på den, och alldeles för ofta hamnar ansvaret mellan stolarna och verkledningar och ministrar kan lätt hänvisa till varandra.

Åter till Högkvarteret. Den anonyme men saklige och intressanta försvarsbloggaren Wisemans wisdoms har kommenterat m-sågningen av den högsta försvarsmyndigheten så här.

Jag kan helt instämma med mina tre moderata kollegor vad gäller hemvärnets/de nationella skyddsstyrkornas storlek. Centerpartiet lägger stor vikt vid hemvärnet, vi oroas över att signalerna ifrån försvarsmakten ofta tar halveringar eller mer för givet. Ett enigt försvarsutskott har nyligen understrukit vikten av att hemvärnet stärks liksom tidgare försvarsberedningen. Jag har tidigare föreslagit att hemvärnet kanske borde ha ett eget anslag i försvarsbudgeten, och alltmer talar för att detta borde prövas noga. Även försvarsministern har lagt stor vikt vid hemvärnet, och regeringens kommande försvarsproposition blir givetvis intressant bl a på denna punkt.

Etiketter: , , , , , ,

Läs även andra bloggares åsikter om

söndag, januari 04, 2009

Möte regeringen - LO

Efter ett tips på Håkan Larssons blogg hittar jag denna tänkvärda analys av den kloke ledarskribenten i Skånska Dagbladet Lars Joel Eriksson.

Apropå dialogen mellan Statsministern och LOs Ordförande om hur och var och varför man ska träffas eller ej.
Det är ett uppenbart bekymmer att LO har så nära band med socialdemokratin, liksom att LOs ordförande faktiskt inte bara "råkar vara" socialdemokrat utan därtill sitter med i partiets högsta verkställande ledning. Och det imponerar inte när LO-Wanja försöker smita ifrån sin s-VU-roll. Och det är trist att LO vill organisera 100.000-tals borgerliga sympatisörer samtidigt som de tvingas kollektivt stå bakom ett enstämmigt stöd till s-politik liksom betala stora pengar till socialdemokratin.

Men trots detta har Lars Joel en poäng, regeringen och de fackliga organisationerna behöver upprätthålla en anständig dialog.

Etiketter: , , , ,

- 20 ute - små marginaler!

Ju äldre jag blir ju mindre gillar jag stark kyla. Skulle något krisa eller krångla är marginalerna så små. Är man ute förfryser man snabbt om man får något problem vid gång eller bilfärd t ex. Den sunda landsbygdsbon Karin Jonsson - oppositionsråd (c)- i Norrköping vet ju hur man gör till skillnad mot t ex en brevbärare från staden.

I städerna upplever man ofta inte alls kylans risker, och staden uppfattas ofta som osårbar och inte berörd av t ex elavbrott och uppvärmningsproblem. Orsaken är given, i vårt ordnade samhället så fungerar ju sedan länge det allra mesta oavsett kyla och stormar med mera. Detta gör nog också att många klär sig tunt i trygg förvissning om att man alltid kan dyka in i värmen någonstans om man blir för kall. Och få kalylerar med att något oväntat kan göra behovet av kläder snabbt och tydligt.

Kan det vara så att det krigas mer i varmare klimat, funderar jag och tankarna går till eländet i Israel-Palestina-konflikten...Men så dyker Afghanistan upp och bromsar analysen, även om striderna ju lär lugna ner sig under vintertid.

fredag, januari 02, 2009

Liberalt (??) fp-förslag om friskolor

Vårt kära liberala systerparti har i en av sina många arbetsgrupper föreslagit att friskolor som har avtal med kommunen om utbildning ska förbjudas att redovisa vinst om de sköts dåligt....

Är det ett bra förslag? Är det ett liberalt förslag? Eller är det ett kryptosocialdemokratiskt förslag som återigen visar hur fast även fp i detta fall sitter i det socialdemokratiska tankemonopolet.

Skolor som bedriver dålig verksamhet ska kunna ådömas vite, finns det förslag om. Det kan diskuteras. Men, säger fp nu, skulle en friskola ådömas ett vite kan detta kanske fördubblas om det visat sig att skolan redovisat vinst...??!

Låt oss bena ut det här. Först kan vi fullfölja resonemanget utanför skolans värld till t ex annan kommunal verksamhet som läggs ut på entreprenad, t ex sophantering eller snöröjning. Vinst här borde rimligen vara lika fult som det tydligen är för en friskola? Om en snöröjningsfirma vunnit en kommunal upphandling och åtagit sig ett uppdrag enligt bestämda kravspecifikationer, och sedan missköter dessa, vad händer då? Rimligen förlorar man entreprenaden, avtalet bryts och man kan bli återbetalningsansvarig.
Med fps recept skulle detta alltså inte räcka, utöver detta skulle man drabbas av ytterligare sanktioner om man haft fräckheten att gå med vinst något tidigare år....??

Varför inskränka detta till bara kommunal verksamhet? Kanske nästa fp-arbetsgrupp kan tänkas föreslå att bilverkstäder som ibland gör dåliga jobb ska kompensera drabbade kunder med dubbelt så mycket pengar, om man haft fräckheten att redovisa vinst...?

Tror FPs arbetsgrupp egentligen så mycket på kommunal upphandling och på kommunernas förmåga att teckna avtal som garanterar kvalitet för de tjänster man upphandlar? För det är ju här ansvaret för våra skattepengar ligger; att öka kvaliteten i skolan genom olika utförare och genom en konkurrens mellan skolor som befrämjar kvalitet och mångfald!

Vinner en friskola - eller en snöröjningsfirma - en upphandling har man åtagit sig att genomföra sitt åtagande. Sedan är det upp till kommunen att kontrollera att verksamheten sköts enligt avtalet. Sköter sig inte en friskola - eller en kommunal skola för den delen - och/eller tar man inte rättelse ska självfallet avtalet brytas eller inte förlängas, beroende på situation och avtalstext.

Jag tycker att hela diskussionen om att närmast kriminalisera vinstbegreppet just när det handlar om friskolor är märklig, och mycket socialistisk. Kommunal verksamhet som inte sköts av kommunen själv är kapitalistisk och bör inte tillåtas. Eller i vart fall inte gå med vinst. Eller i vart fall inte gå med vinst om den sköts lite sämre än den borde...

Det är ju konkurrensen och mångfalden som i alla andra näringslivssammanhang garanterar effektivitet och kvalitet. Detta förhållande gäller självfallet även i den kommunala ekonomin. Det är ju därför som även socialdemokraterna successivt tvingats bejaka privata entreprenörer i allt högre grad i de kommunala skattefinansierade verksamheterna.
Hade inte denna utveckling skett så hade t ex skolor och snöröjning kostat kommunerna mer och skötts mindre effektivt.

Hela diskussionen om det påstått "fula" i att just kommunalt upphandlade tjänster kan drivas effektivt och ge vinst är feltänkt och rödtänkt. Välskötta privata och kommunala företag som vinner upphandlingar ska självfallet gå med vinst. Vinst behövs för att ränta nedlagt kapital och för att investera för framtiden. Skulle vinsterna mot förmodan bli för höga är konkurrensen för dålig eller upphandlingen för oprofessionell. Uteblir vinsterna och det blir växande förluster kommer företaget att upphöra eller åtminstone att förlora nästa upphandling.

Jag tror inte att centerpartiet idag skulle lägga ett sådant här förslag. Till skillnad från fp kanske vi är för liberala för det...

(varudeklaration: Detta inlägg har tillkommit bl a för att stimulera bredd och mångfald i den interna liberala debatten)

Etiketter: , , , , ,

torsdag, januari 01, 2009

tänkvärt inlägg om Hamas

På den snabba och spännande debattsidan newsmill finns nu detta tänkvärda inlägg om Israel-Palestina konflikten, skrivet av Sten-Gunnar Hedin.

Irans ledarskap, Talibaner, Hamas, Hizbollah är alla religiöst fundamentalistiska rörelser med totalitära kopplingar. De vill införa religiösa sharialagar från före medeltiden som omfattar alla medborgare, som förtrycker och diskriminerar kvinnor och alla som står för mänskliga rättigheter som t ex yttrandefrihet och religionsfrihet.

De tänker gärna i termer av "troende" och "otroende" där de senares liv och värde betyder mindre eller hos de extrema yttringarna inget.

Det är självfallet också starkt bekymmersamt att även andra muslimska länder påtvingar en hel befolkning en "statsreligion" där den som vill tänka och välja livsinställning själv anses begå ett brott som kan straffas med döden.

Den millenielånga striden mellan judar och muslimer, och även synen på judar i många andra länder genom historien, har givit fruktansvärda avtryck i världshistorien med omätbara lidanden. Efter Hitlertysklands utrotning av många miljoner judar tillskapades efter andra världskriget staten Israel. Den har aldrig accepterats av många palestinska företrädare och muslimska länder i omvärlden.

Israel har fått utkämpa flera krig, flyktingsituationen är sedan många decennier oförändrad eller bara värre. Man var nära ett historiskt fredsavtal för något decennium sedan, men PLO och Arafat orkade eller ville inte fullfölja.

Nu har palestinierna splittrats i de två sins emellan oförsonliga riktningarna Fatah och Hamas.

Hamas har makten i Gaza, vill införa sharialagar, har använt stridsmetoden massmordsterrorism (självmordsbombningar) och ligger bakom det ständiga terrorbombsregnet in över Israel från Gaza. Nu reagerar Israel på detta med flygbombningar för att få Hamas att upphöra med terrorbombningarna. Även detta ger civila dödsoffer i betydande grad.

Krig, inbördeskrig och blind terror är alla fruktansvärda företeelser som tyvärr följt mänskligheten genom hela dess historia, men som vi tillsammans nu - år 2009 - måste göra allt för att utrota. Som så många årskiften förr, tyvärr...

Ett första delsteg är att få till stånd en vapenvila mellan Israel och Hamas, med stopp för både terrorbombningar och flyganfall. Det är bra att EU och Sverige med utrikesminister Carl Bildt arbetar för detta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,