söndag, oktober 11, 2009

Thomas Bodström contra Staffan Danielsson

Den inflytelserika s-bloggaren Peter L Andersson redovisar olika bloggkommentarer till Bodströms svårförsvarade agerande.

Han nämnder även min blogg och contrar med att jag har varit borta över centersnittet, på 23 respektiove 20 procent av voteringarna under höst och vår, snittet ca 18 procent. Och det stämmer.

Peter L försöker blanda bort korten.

Det är helt OK att kunna vara utkvittad i rimlig omfattning för andra politiska engagemang och förtroendeuppdrag av rimlig vikt, tycker jag. Men förre Justitieministern kvittar ju själv regelbundet ut sig för att istället för att fatta beslut i Sveriges Riksdag tjäna pengar som advokat.

Vad tycker du själv om det, Peter L Andersson?? Och jag ställer givetvis samma fråga till den socialdemokratiska riksdagsgruppen.

Thomas Bodström själv lägger upp ett långt försvar på sin egen blogg; han behöver ju de här erfarenheterna som advokat för att kunna fullgöra sitt riksdagsarbete...Ännu ett angrepp på justitieminister Beatrice Ask, kanske, som ju inte ens är jurist, vilket Thomas brukar påpeka.

Min kollega Johan Linander har ytterligare information på sin blogg, om Mona Sahlins fribrev till Thomas Bodström...

Jag tycker nog att kvittningssystemet fungerar bra, liksom att det verkar rimligt att den genomsnittliga riksdagsledamoten närvarar vid 4 av 5 voteringar. Det blir intressant att följa denna fortsatta debatten i denna fråga efter Kalla Faktas genomlysning av den.

Ska jag slänga med en brasklapp också, förresten. Möjligen kan det vara så att framtidens riksdagsledamöter, eller en del av dem, kommer att mer än idag kombinera riksdagsarbetet med annat. Jag vet inte om jag är så positiv till det, men det kan finnas argument också för det. I så fall är stjärnadvokaten före sin tid. Och det kan kosta på, ibland.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
Läs även andra bloggares åsikter om
expressenartikel

Socialdemokrater,kvittningsmoral, Bodström

Jag har svårt för Thomas Bodströms jargong som "oppositionsadvokat" i riksdagen..Samtidigt gillar jag honom i några andra avseenden.

Han är dock ute på djupa vatten vad gäller respekten för riksdagen. Och inte bara han, utan även socialdemokraterna i riksdagen.

Nycketfrågan i kvällens Kalla fakta till Bodström var: Vad angav du för skäl till att du önskade kvittning? (Bodström arbetar ju ofta som Advokat istället för att tjänstgöra i riksdagen).

Reportern frågade tre gånger, innan hanen gol... Bodström svarade ordagrannt: "När jag säger att jag inte kan vara med, så säger jag att jag inte kan vara med. ..."

Reportern frågade: "Vilket skäl angav du"? Och Bodström upprepade: "Jag säger att jag inte kan närvara vid voteringen."

Och därmed fick uppenbarligen förre justitieministern kvittning, han bestämde själv att han hade förhinder. Han behövde inte uppge något skäl och kvittningsmannen hade uppenbarligen inget att säga till om.

Kvittningsmannen är utsedd av socialdemokraternas riksdagsgrupp, som jag trodde hade bestämda regelverk fastställda, så som vi har i centerpartiet. Sven Bergström är vår kvittningsman, han kollar alltid att vi har starka skäl för kvittning och ibland får vi det, ibland inte.

Det är alltså mycket anmärkningsvärt att Thomas Bodström uppger att hans ställning i riksdagsgruppen är så stark att han själv väljer när han vill vara borta från voteringar.

Det är lika anmärkningsvärt att riksdagsgruppen (S) låter detta passera.

Och det allra mest anmärkningsvärda är att Justitieutskottets ordförande själv kvittar ut sig för att arbeta som advokat istället för att sköta sitt riksdagsuppdrag.

"Så brukar vi göra i riksdagen", sa han ungefär. Jaså?

Och att han tjänar pengar på annat samtidigt som riksdagen omröstar, det kommenterar han så här, ordagrant: "– Jag får betalt för att jag gör det. Och det är ju väldigt vanligt att man har ett arbete när man sitter i riksdagen. Det är ju många som har gjort det. Och det är ju hela tanken med att sitta i riksdagen, det är att man kan ha ett arbete."

Och Thomas Bodström sa till slut apropå att han kvittar ut sig själv: "Alla vet ju att jag arbetar som advokat". Dvs även kvittningsmannen. Dvs det är OK och accepterat av socialdemokkraterna i riksdagen att göra som jag gör.

(Ordagrant: Thomas Bodström har inte preciserat för kvittningsmannen varför han är borta, de gånger då han var borta från voteringarna för att vara på rättegångar:
– När jag säger att jag inte kan vara med, så säger jag att jag inte kan vara med. Det är internt i partiet.
Men vad sa du till kvittningsmannen?
– Jag säger att jag inte kan närvara vid kvittningen.
Säger du att du ska vara på rättegångar?
– Jag säger att jag inte kan närvara vid rättegång… eh… vid voteringen. Och det är det budskap som jag ger. Och det har inte varit några problem alls. Alla vet ju att jag är advokat.")

Mot denna bakgrund måste följande fråga ställas till den socialdemokratiska riksdagsgruppen:

Menar Ni alltså att det är OK och i enlighet med era kvittningsregler att en riksdagsledamot (i Ert parti) kan (själv) kvitta ut sig från riksdagens beslutande omröstningar för att istället tjäna pengar på annat arbete (som advokat)?

(Thomas Bodström verkade mest se riksdagsomröstningarna som ett mycket kort arbetspass utan större betydelse, jag var ju bara borta från ynka tre timmars beslutsfattande i riksdagen under våren, vad är det att bråka om...)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

FRA,signalspaning,trafikdata,sociogram

Som sagt, jag fortsätter att föra dialog kring viktiga men svåra tekniska frågor kring den underrättelseverksamhet som bedrivs för att skydda och förebygga allvarliga yttre hot mot landets säkerhet genom signalspaning i tråd över landsgränsen som avser utländska förhållanden. Och där alliansen successivt - mycket beroende på den intensiva diskussionen och den starka kritiken - byggt in allt fler åtgärder - tillstånd,kontroll,uppföljning mm - för att begränsa risken för intrång i integriteten så långt möjligt. Kritikerna har påverkat i väsentlig grad - inte tu tal om annat - men en del kritiker känner sig ändå som förlorare eftersom man inte har lyckats att förhindra all signalspaning i kabel över landsgränsen.

Jag för dialog, ja, med risk för att få kritik för att jag inte är specialist i frågorna, vilket jag ju inte är. Och med risk för att någongång gång ha fel i denna komplicerade materia. Någon brukar påpeka att jag är agronom i botten, vilket faktiskt stämmer. Alla riksdagsledamöter har ju en bakgrund och ett jobb/yrke där man mest har levt och verkat tidigare.

Men jag fortsätter dialogen, detta är svåra frågor med koppling till både landets säkerhet och till intrång i den personliga integriteten, därför tar jag dem på så stort allvar, och därför respekterar jag fullt ut dem som gör detsamma, känner oro och kan vara mycket kritiska.

Ämnesområdet nu är också komplicerat och jag har läst och lyft frågan på olika sätt, och ska försöka att ge min bild av den.

Vad handlar då frågorna kring trafikdatalagring och FRAs verksamhet för att följa förändringar i signalmiljön mm om. En startpunkt var säkert Mark Klambergs m fleras debattartikel i DN för ca ett år sedan. Och på Olofs (Bjarnason) blogg ges också en god bild över den oro som kritikerna känner.

Jag citerar DN-artikeln:
"Tillsammans med tidigare regelverk ger den nya lagen FRA rätt och möjlighet att registrera alla medborgares sociala nätverk. Det sker med hjälp av vad som är känt i olika register om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, medlemskap i fackförening eller sexualliv. På så sätt kan FRA ofta ha bättre kunskap om en människas liv än vad denna själv har."

Det är inte lätt att komma in i DN, och då krävs ofta flera författare och tillspetsning, vilket torde vara fallet även här. Sista meningen i citatet är ju rätt långtgående.., liksom att FRA kan registrera alla medborgares sociala nätverk.

Jag försöker bena upp vad det handlar om.

Först vill jag ändå återigen slå fast att Sveriges underrättelseinhämtning genom signalspaning i helt dominerande grad - typ 98 procent - handlar om internationell teletrafik som passerar genom Sverige. Signalspaningen får därtill endast ske efter tillstånd av försvarsunderrättelsedomstolen och måste innefatta de ändamål för att skydda landet som nu inskrivits i lagen.

Regeringens proposition med de förstärkningar för integriteten som allianspartiernas riksdagsgrupper står bakom är rätt kort och lättläst (hoppa fram till avsnitt 3. Ärendet och dess beredning).

Här är de hot som signalspaning endast får bedrivas mot:

"Regeringens förslag: I lagen ska anges de närmare ändamål för vilka signalspaning får bedrivas. Signalspaning i försvarsunderrättelse-verksamhet får ske endast i syfte att kartlägga
1. yttre militära hot mot landet,
2. förutsättningar för svenskt deltagande i fredsfrämjande och huma-nitära internationella insatser eller hot mot säkerheten för svenska in-tressen vid genomförandet av sådana insatser,
3. strategiska förhållanden avseende internationell terrorism och an-nan grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga na-tionella intressen,
4. utveckling och spridning av massförstörelsevapen, krigsmateriel och produkter som avses i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd,
5. allvarliga yttre hot mot samhällets infrastrukturer,
6. konflikter utomlands med konsekvenser för internationell säker-het,
7. främmande underrättelseverksamhet mot svenska intressen, eller
8. främmande makts agerande eller avsikter av väsentlig betydelse för svensk utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitik."

För att få bedriva underrättelseinhämtning genom signalspaning mot dessa hot måste de som kan ansöka om signalspaning - regeringen,regeringskansliet och försvarsmakten - göra detta till FRA, som i sin tur ansöker hos Försvarsunderrättelsedomstolen. Signalspaning får inte ske mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige, utan en svensk avsändare/mottagare ska endast bli föremål för signalspaning om den kommunicerar med utlandet om allvarliga hot enligt ovan som avser utländska förhållanden.

Nu till det som frågorna om trafikdata gäller.

Signalspaning får nämligen utöver vad som ovan sagts även enligt lagen ske enligt följande:

"Om det är nödvändigt för försvarsunderrättelseverksamheten får signaler i elektronisk form inhämtas vid signalspaning även för att
1. följa förändringar i signalmiljön i omvärlden, den tekniska utvecklingen och signalskyddet, samt
2. fortlöpande utveckla den teknik och metodik som behövs för att bedriva verksamhet enligt denna lag."

Idag erfordras inte tillstånd för detta, men efter den 1 december måste även denna utvecklingsverksamhet erhålla tillstånd av domstolen.

Utan den här verksamheten blir själva signalspaningen mot konkreta säkerhetshot mycket ineffektiv, så den är viktig.

Med tanke på vad som sagts ovan så torde även denna utvecklingsspaning i allt väsentligt handla om internationell teletrafik, men kan i liten omfattning även beröra avsändare/mottager i Sverige.

Det sägs också i lagen att skulle vid teknisk utvecklingsspaning enligt ovan information framkomma som har koppling till pågående tillståndsgiven spaning mot allvarliga säkerhetshot, så får denna information användas där. Annan säkerhetshotande information utan koppling till pågående tillståndsgiven spaning som kan tänkas framkomma vid teknisk utvecklingsspaning får däremot inte användas.

Den information som FRA erhåller vid signalspaning mot allvarliga säkerhetshot repektive vid teknisk utvecklingsspaning lagras i en källdatabas. Lagring begränsas enligt den nya lagen till max 12 månader. I denna kan FRA söka efter information som har koppling till tillståndsgivna inriktningar som rör allvarliga hot mot landets säkerhet.

Oron hos kritikerna rör nu om FRA vid teknisk utvecklingsspaning inhämtar och kartlägger vanliga svenskars kommunikation i stor omfattning som inte har koppling till allvarliga säkerhetshot över landsgränsen. Jag ser inte att lagparagrafen på något sätt ger detta utrymme. Denna signalspaning får ju endast ske om det är nödvändigt för försvarsunderrättelseverksamheten och enligt signalspaningslagen, som beskrivits ovan. Och deras inriktning är ju entydig.

Min bedömning, som jag inte haft anledning att korrigera, är att källdatabasen förvisso kan vara betydande, men att den främst handlar om internationell teletrafik och om trafikdata kopplade till inriktnings- och utvecklingsspaning.

Centerpartiet föreslog ju i ett tidigt skede att den nya lagstiftningen skulle innefatta en kontrollstation, som redan år 2011 skulle utvärdera den nya lagstiftningen, inte minst från integritetssynpunkt. Därtill ska Datainspektionen löpande följa FRAs verksamhet ur ett integritetsskyddsperspektiv. Därtill ska en särskild referensgrupp knutas till Datainspektionen med personer som nomineras ur riksdagspartierna. En kommitté bestående av parlamentariker ska också tillsättas som utifrån ska följa FRAs verksamhet generellt ur ett integritetsperspektiv fram till kontrollstationen. Kommittén ska tillsätta ett integritetsombud som som har till uppgift att vid tillståndsprövningen bevaka integriteten för personer bosatta i Sverige. Utöver detta sk Kntrollmyndigheten (Försvarets inspektion av försvarsunderrättelseverksamheten)ha löpande kontroll av FRAs verksamhet.

En viktig uppgift för dessa kontrollorgan blir givetvis att liksom Försvarsunderrättelsedomstolen säkerställa att även den tekniska utvecklingsspaningen sker på ett från integritetssynpunkt godtagbart sätt. Och det här blir en av flera viktiga analysområden att utvärdera vid kontrollstationen år 2011. Även i dessa viktiga avseenden har säkerligen kritikernas granskning och frågor betydelse och relevans för det arbete som enligt ovan kommer att ske för att granska FRAs verksamhet ur ett integritetsperspektiv.

liberalisera skogsvårdslagen!

Liberalisera skogsvårdslagen!

Förslag till beslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att liberalisera skogsvårdslagen

Motivering

Sverige är en demokrati som sätter äganderätten högt och som tror på ett liberalt samhälle där de enskilda individerna ges en stor frihet att inom ramen för samhällets lagar själva ta ansvar för att förvalta sin egendom. Detta säkerställer engagemang, ansvar och mångfald och leder till att olika sätt att t ex bedriva företagande som jordbruk och skogsbruk prövas mot varandra vilket garanterar utveckling och ständig förbättring.

Ändå agerar staten motsägelsefullt inom de gröna näringarna. Staten gynnar extensivare ”ekologiskt jordbruk”, men förbjuder extensivare ”ekologiskt skogsbruk”. Märkligt, men sant.

Det är mycket intressant att analysera skillnaden mellan hur staten behandlar den enskildes äganderätt till sin jord respektive skog. Grundregeln borde ju vara att den som äger sin mark själv avgör hur den ska användas och brukas.

Detta gäller i hygglig utsträckning inom jordbruket så länge man inte vill omföra åkermarken till skogsmark, detta torde kräva tillstånd. Men vill man bruka jorden extensivare utan insatser av t ex handelsgödsel och med mycket arealkrävande gröngödslingsgrödor är det grönt ljus. Staten t o m uppmuntrar markägare och brukare till mer lågavkastande produktion genom frikostig statlig rådgivning utan kostnad och genom betydande statliga bidrag. Den enskilde markägaren avgör dock själv hur han eller hon vill bedriva sitt jordbruk, staten nöjer sig med att rekommendera och stödja odlingssystem som ger lägre avkastning enligt mer ekologiska metoder och som inriktar sig på animalieproduktion.

Inom skogsbruket är den enskildes äganderätt mycket mera begränsad och kringränd. Många är de skogsägare som under decennier och sekel kämpat för att få bedriva skogsbruk på sin egen ägandes mark så som man själv vill. Harald Holmberg i Lycksele vill t ex nu avverka sin skog genom plockhuggning och inte genom kalavverkning. Han vill bevara en olikåldrig skog och fågellivet. Skogsstyrelsen hänvisar till skogsvårdslagen och både länsrätt och kammarrätt förbjuder Harald att avverka och föryngra sin egen ägandes skog så som han själv vill, utan han ska istället tvingas följa skogsstyrelsens detaljerade anvisningar.

Han måste kalavverka, och gör han inte det väntar mycket dryga efterräkningar genom stora bötesbelopp och kanske fängelse.

Sammalunda behandlas den skogsägare som t ex vill bedriva ett "ekologiskt skogsbruk" med "naturliga" brukningsmetoder utan t ex röjning eller gallring och med självföryngring istället för plantering. Staten har genom sin skogsvårdslag alltså kriminaliserat den som så vill använda sin egen skog, och dömer ut kännbara straff till den som tycker annorlunda än staten om hur den ägda skogsmarken ska brukas.

Staffan Danielssons egen far ville på 1960-talet behålla en del ek- och lövinslag i sitt skogsbruk, men ålades av staten att plantera granskog. Idag är förhållandet det motsatta, nu ställs istället krav på lövskogsinblandning! Enbart detta exempel – att staten tycker diametralt olika med bara några decenniers mellanrum - visar solklart på det principiellt tvivelaktiga i att staten ska besluta för alla skogsägares räkning precis hur de ska förvalta sin skog. Detta ger snarare enfald än mångfald.

Äganderätten till marken finns på papperet hos skogsägaren, men det är staten som i detalj bestämmer hur skogsskötseln ska bedrivas, vilket alltså i hög grad inskränker skogsägarens äganderätt och näringsfrihet.

Är detta rimligt? Om samhället i övrigt tror på marknadsekonomi och frihet under ansvar och på äganderätten och på en mångfald i företagandet så borde väl detta gälla även för brukandet av jord och skog?

Vad är då orsaken till att staten i så hög grad tar över äganderätten i skogsbruket, och i så hög grad genom stimulanser vill påverka hur jordbruket ska bedrivas?

Och vad är orsaken till att staten pekar med hela handen i en riktning vad gäller skogsbruket - effektiv och uthållig produktion - och i en helt annan riktning i jordbruket – mer extensiv och ekologisk produktion.

I korthet ligger nog mycket av förklaringen i att staten velat säkerställa en hög och uthållig produktion av virkesråvara till skogsindustrin, där efterfrågan alltid varit hög. Och staten har inte litat till marknadskrafterna utan har i lag detaljreglerat hur ett intensivt skogsbruk måste bedrivas. Omloppstiden för skog är ju också ett antal decennier.

Inom jordbruket däremot har det under något sekel funnits ett överskott på mat på marknaden, den köpkraftiga efterfrågan har understigit tillgången. Därför har staten istället ägnat sig åt att begränsa jordbruksproduktionen med olika stimulanser; allt ifrån trädesbidrag och åläggande att inte odla mark till bidrag för att odla med mer ekologiska metoder.

Inom skogsbruket är efterfrågan fortsatt hög på virkesråvara till trä- och pappersändamål samt i växande grad till energi i olika former. Detta torde enligt vår uppfattning leda till att skogsmarken i allt väsentligt används till en hög och uthållig produktion av timmer och massa- och energived alldeles oavsett skogsvårdslagens utformning. Vi har svårt att se varför inte lagen borde ses över och ge en större frihet åt markägarna så att det fåtal som vill bedriva ett mer "ekologiskt eller naturligt" skogsbruk också skulle få göra det på sin egen ägandes skog.

Inom jordbruket närmar sig nu en situation liknande den som skogsbruket varit i i alla tider, dvs en hög och uthållig efterfrågan på mat och energi. Vi menar inte att en "jordvårdslag" likt i skogen nu skulle införas som i detalj skulle säkerställa att åkermarken används för en hög och uthållig produktion av mat och energi. Nej, vi är övertygad om att grundfundamenten i marknadsekonomin, äganderätten och en fri handel, kommer att leda till ett ökat utbud av mat och energi när efterfrågan och därmed priset stiger.

Vi föreslår mot denna bakgrund att riksdagen ger regeringen tillkänna att den bör utreda och återkomma med förslag om en liberalare skogsvårdslag i enlighet med vår motion.

Staffan Danielsson (C)

Annie Johansson (C)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,