fredag, november 27, 2009

Långsint liberal versus Reinfeldt!

Jag har debatterat mycket signalspaning här på bloggen med Mikael Elmlund ifrån Kalmar (bloggen "Liberal och långsint", vilket verkar stämma), och har fått utstå många totalsågningar vad gäller min politiska oduglighet och mitt och alliansregeringens - och egentligen hela riksdagens - svek mot "brevhemligheten" vad gäller telekommunikationer.

Mikael kan vara centerpartist men gör verkligen precis allt för att sänka partiet på grund av mitt och andras påstådda svek i frågan om underrättelseinhämtning genom en strängt kontrollerad signalspaning mot allvarliga säkerhetshot mot Sverige.

Min bild är ju den motsatta, Centerpartiet har verkligen i denna svåra fråga drivit integritsaspekterna inom regeringen, vi har lyssnat och tagit intryck av kritiken och debatten och genom detta har den nya lagarna successivt förstärkts från integritetssynpunkt. Till detta har de engagerade kritikerna inom och utom partiet, inklusive Mikael, självfallet bidragit.

Nåväl, jag och Mikael borde kanske undvika våra uthålliga debatter, positionerna förefaller rätt låsta från båda håll.

Jag skriver detta av en orsak, nämligen att jag just för första gången hörde Mikaels småländska röst i Studio ett i P1, där han och statsministern hade en saklig och bra debatt om just detta precis före kvart i fem ekot.

Statsministern var tydlig och balanserad i sina svar, och Mikael lyfte fram sina farhågor.

Mikael fick sista ordet, och det var det jag i all stillhet tänkte replikera här på bloggen. Han påstod som vanligt att "all expertis" underkänner värdet av den information som underrättelseinhämtning genom signaspaning i tråd över landsgränsen kan ge. Detta, Mikael, är inte sant. Självfallet finns det några i debatten som har denna uppfattning, men den helt dominerande verklighetsbilden från både svensk och utländsk försvars- och säkerhetsexpertis är att denna underättelseinhämtning ger viktig information mot - i Sveriges fall - allvarliga säkerhetshot som avser utländska förhållanden.

Ett litet belägg för detta torde ändå vara att länderna i vår omvärld bedriver underättelseinhämtning på detta sätt, dock att många inte har lagreglerat och diskuterat det lika öppet som vi nu verkligen har gjort i Sverige!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Djurrätt och grisar - en motbild

Jag tar risker ibland för att diskutera sådant som jag finner angeläget, även om det kan bryta mot den main stream bild som helt dominerar. Idag om grisar och djuromsorg.

Djur ska ha det bra, och den svenska djurskyddslagen föreskriver bland de strängaste kraven i världen. Självfallet ska den följas och min uppfattning är att lantbrukarna strävar efter detta, med egenkontroll och under kontroll av samhället.

Finns det missförhållanden, och bryter man mot djurskyddslagen, ska detta självfallet kontrolleras och beivras. Detta gäller självfallet även för den "granskning" som djurrättsalliansen gjort.

I Sverige handlar konsumenterna mat på en fri marknad, där alltmer av griskött och nötkött och kyckling osv är importerat långt bortifrån, där djuren med all säkerhet inte har haft utrymmen och halm osv som i Sverige.

Den allätande svenska människan bör därför - tycker jag - prioritera sina matinköp till närproducerad mat från regionen eller landet.

Lantbrukarna i Sverige är hårt trängda av låga priser och konkurrens från billig importmat. Sedan flera decennier minskar den svenska animalieproduktionen och importmaten breder ut sig. Detta är en trist utveckling, men så väljer konsumenterna i butikerna. Priset betyder mycket.

Djurrättsalliansen har kopplingar till andra djurrättsorganisationer, och till att använda metoder utanför lagen. De vill att människan ska sluta med äta kött och bli vegetarian eller vegan.

De har i två år olovligen gått omkring i 100-talet grisstallar vid många hundra besök. De tar bilder och filmer som sägs vara och förmodligen är autentiska, men självfallet klippta och sammanställda i ett syfte, att visa på att svensk grisproduktion bedrivs felaktigt och borde upphöra.

Någon kritisk granskning av detta sker inte.

Sveriges Radio följer med på deras olovliga intrång och slår okritiskt upp den bild som denna allians ger och vill ge av grisproduktionen.

Alla följer efter, och tar det presenterade som en sanning. En del gårdar stängs av från att få sälja sina grisar, en del polisanmäls, handeln vägrar att ta emot kött från en del gårdar. Utan att någon är fälld för någonting.

En mardröm för en grisproducent, givetvis, som snabbt kan drivas i konkurs genom detta. Är detta rättssäkerhet?

Nu är det viktigt, självfallet, att djurrättsalliansens bild av svensk grisproduktion på de gårdar och stallar som man olovligen gjort intrång i,och även generellt, noga granskas av statens djurskyddsinspektörer, av djurhälsovården och genom en ökad egenkontroll osv.

Vi får se vad detta leder till för bedömning, men jag tror och hoppas att det kommer att visa att helhetsbilden av svensk grisproduktion är att den bedrivs inom djurskyddslagens ramar och med en internationellt sett god djuromsorg. Det är möjligt och det verkar sannolikt att enstaka gårdar har brister, som då ju måste rättas till.

Vi får se hur konsumenterna kommer att köpa sina julskinkor eller ej i december.
Skulle de övergå till vegetariska alternativ kommer ju grisköttsmarknaden att minska, och grisgårdarna med det, det är var och ens enskilda val.

Skulle de köpa importerade julskinkor istället för svenskproducerade vore det rent tragiskt, eftersom min entydiga uppfattning är att man då väljer alternativ där grisarna har en sämre djuromsorg än i Sverige.

Idag kontrollerar stat och kommuner djuromsorgen på svenska gårdar, men väljer oftast vid upphandlingen av mat att köpa billigare importerade produkter. Jag är övertygad om att svenska bönder gärna diskuterar djurskyddslagens regelverk och kontrollsystem med politiker och myndigheter. Vill man höja ribban ytterligare så är det möjligt, givet att kommuner (och medborgare) inte bara kontrollerar den produktion som finns kvar utan också ställer upp samma krav vid sina matinköp.

Höjden av hyckleri skulle det vara om stat och medborgare ställer långtgående krav på den svenska produktionen men sedan köper billigare importmat från länder med sämre djuromsorg. Så är tyvärr utvecklingen sedan flera decennier, detta måste brytas men självfallet underlättas det inte av den debatt som nu sker.

Svenska djur ska ha det bra, och djurskyddskontrollen ska fungera i alla led, det goda har mediabevakningen med sig att detta nu åter måste verifieras och kvalitetssäkras.

Här länk till en tänkvärd artikel i SvD av Johan Wennström.

En annan motbild ger Carina Boberg (FP) från sin verklighet på ett naturbruksgymnasium.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,