måndag, november 29, 2010

En uppsagd chefsingenjör

Chefsingenjören Björn och Wiseman upprörs över sättet för hans uppsägning, när han kräver fackets medverkan kring villkoren för medverkan i internationella fredsinsatser för att svara jakande på frågan om han accepterar att tjänstgöra även i utlandet.

jag har ikväll endast hört ena sidan i denna fråga, och borde kanske hålla tyst men OK, jag resonerar lite efter lite tidigare bollning:

Det finns ju flera bottnar i detta, och helheten känns rätt märklig. Men det är också en speciell situation, för både försvarsmakten och dess personal.

Jag tycker att det är rimligt att försvarsmaktens personal åtager sig att tjänstgöra även utanför Sveriges gränser, det är en sak.

Säger man blankt nej till detta kan man arbetsrättsligt sett uppenbarligen bli avskedad, vilket arbetsgivaren - försvarsmakten - i så fall utfäst sig att kanske göra. Och man gör det.

Det är trist att arbetsgivare och fack inte har kunnat träffa överenskommelse om detta krav och för villkoren vid tjänstgöring utanför landet. Jag vet för lite för att kunna bedöma "skuldbördans" fördelning.

Väljer arbetsgivaren att kräva besked av sina anställda ska information och så småningom avsked ske korrekt och i god ordning.

Björn valde att svara lite kryptiskt, både ja och nej genom villkorandet till officersförbundsavtal, vilket inte har träffats.

Om arbetsgivaren väljer att tolka det som ett nej - vilket verkar korrekt - blir det skarpt läge, att stå fast vid det eller att acceptera arbetsgivarens krav. Björn står fast och blir uppsagd.

Påminner lite om de riksråd som avrättades vid Linköpings blodbad år 1600, deras stolthet förbjöd dem att be om nåd och uppfylla kungens krav. De hade rätt i sak, men Kungen hade gripit makten. (parallellen gäller inte sista meningen).

Brådskan att tvinga fram ett besked under pågående kurs väcker frågor.. Varför fanns inte tid till att kalla till möte efter kursens slut någon vecka? Ville Björn förhala och vinna tid? Eller krävde likabehandlingen att arbetsgivaren måste ha besked? Vem ville inte ringa vem?

Dock, skulle Björn även en vecka senare stått fast vid sitt krav är ju hans svar på frågan nej. Och då blir han uppsagd.  

Är loppet kört nu?

Eller kan Björn om han nu tänker om och under protest accepterar utlandsskyldigheten, kvarstå i försvaret och i utlandsstyrkan. Uppenbart torde vara att försvaret skulle vinna på detta.

Kanske även Björn, som säkert behövs i både Afghanistan och i försvarsmakten.

Men hans stolthet sätter nog käppar i detta hjul, liksom det gjorde för riksråden år 1600. Eller?

En väsentlig skillnad är att för statsråden slutade det med döden - låt vara genom halshuggning -, medan Björn går vidare i en civil karriär.

lördag, november 27, 2010

Interpellationsdebatt med ministern om försvar och vindkraft

igår i riksdagen debatterade jag försvar och vindkraft med försvarsminíster Sten Tolgfors. Några kollegor från östgötabänken anslöt också. (Kan ses också i webTV fast länken fungerar inte för mig vid koll).

Poängen var att lyfta försvarsmaktens helomvändning och märkligt fyrkantiga agerande i riksdagen, och det gjordes nog med all önskvärd tydlighet.

Förhoppningen är att försvarsmakten själv på högsta nivå inser att det tvära kast och de krav som man plötsligt ställer - trots att man accepterat alla (tror jag) de vindkraftverk som uppförts - inte är rimliga att hävda.

Att en statlig myndighet överhuvud taget aktualiserar rivning - med i så fall sannolika skadestånd för skattebetalarna på miljardbelopp - torde väl vara att gå över gränsen för hur en myndighet kan agera. (Och man verkar efter olika besked nu retirera på den punkten, vilket är bra)

Jag vädjade till försvarsmakten att besinna sig och använda sin väldiga vetorätt enlig miljöbalken med förnuft och omdöme. Och jag uppmanade regeringen och försvarsministern att ta upp en dialog med berörda myndigheter och intressen för att hitta en rimlig avägning mellan både flygsäkerhet och försvar, och förnybar energi och vind.

Försvarsministern svarade inte på det, och han och regeringen måste ju väga sina ord på guldvåg eftersom de ju inte får utöva ministerstyre, därtill är regeringen i denna fråga också högsta domstolsinstans vid överklaganden.

Han betonade att försvarsmakten visat konstruktivitet genom att något minska den den 1 april plötsligt uppfunna 40-kmgränsen med några procent till "bara" tio procent av Sveriges yta, ett område större än Danmark....

Medan jag lyfte fram att idag finns inga "stoppområden" och vindkraft och flyg samexisterar utan några bekymmer. Och att den stora förändringen är Försvarets plötsliga 4 milskrav med allmänna resonemang som inte alls funnits tidigare som motiv.

Jag hör ibland teorier att försvarets omsvängning beror på att de som på allt sätt vill motarbeta vindkraften har fått försvarets öra. Jag dementerar detta med kraft, och säger som det är att försvarsmaktens och dess anställda givetvis endast beaktar och ska hävda försvarets intressen.

Att sedan någon hög officer också är en brinnande och hängiven vindkraftsmotståndare med debattartiklar i riks- och lokalpress, det är en annan sak och den rätten har vi i vår demokrati. Och var och en får avgöra var gränserna går för när det privata engagemanget kan störa det professionella.

Min kollega Annika Qarlsson kommenterar ockdå debatten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

fredag, november 26, 2010

Ska försvaret eller politiker bestämma flygmotor i JAS Gripen?

På Newsmill pågår två intressanta debatter om försvaret; dels om personalförsörjningen och dels om framtidens svenska stridsflygplan.

Jag har idag ett inlägg först betitlat "Försvaret vet bäst" och nu "Politiker bör helst inte lägga sig i Försvarets materelval". Jag gillar nog den andra bättre men båda sätter - hoppas jag - igång tankeverksamhet.

Bakgrunden är t ex vara de senaste årens diskussioner om helikoptersituationen i försvarsmakten, om inköpen av nytt pansarfordon, om inköp av lätta torpeder, U-båtar och nu senast; vilken sorts flygmotor ska sitta i framtidens JAS Gripar.

Visst kan dessa inköp ha politiska kopplingar, riksdagen beslutar ju på regeringen förslag vilka vapensystem som försvaret behöver anskaffa. Och ibland krävs viktiga vägval när affärerna omfattar mångmiljon- eller miljardbelopp och när valet kan stå mellan direktupphandling eller konkurrensupphandling.

Den svenska modellen för att styra landet är ju världsunik, eftersom vi inte har ministerier med politisk ansvar ända ut i myndigheterna utan förment självständiga myndigheter som efter givna ramar själva ska fatta sina egna beslut.

Samtidigt är myndigheten i ett nära beroendeförhållande till sitt departement, eftersom detta föder myndigheten med pengar och styr verksamheten med ramar och förordningar.

Jag har faktiskt lagt flera motioner om att en svensk anpassning till internationell praxis åtminstone borde utredas, vilket nog skulle ge större effektivitet och ett tydligare ansvar. Idag hamnar frågor ibland mellan regering och departement och båda kan hänvisa till varandra.

Nåväl, visst har jag haft synpunkter på både det ena vad gäller materielinköpen vilket har har kommunicerat på olika sätt. Jag har tyckt att det var trist att Hägglunds inte fick eller fick vara med på den stora pansarfordonsordern trots många år av samutveckling tillsammans med staten, och jag har gjort analysen att Saab Underwater systems likaledes borde fått ordern på lätta torpeder genom direktupphandling istället för de förseningar som nu kan hota företaget genom att det hela dragit ut på tiden, nu senaste genom att en konkurrensupphandling ska göras.

Ändå står jag bakom och bejakar grundupplägget vid inköp av försvarsmateriel som riksdagen beslutat om; att det är försvarets materielverk i dialog med försvarsmakten som genomför denna. Hur kontakterna mellan dessa och regeringen går till vid större avgöranden är jag inte expert på, men det är klart att statsbudgetens rambeslut är grunden, och att finansdepartementet håller ordning på att detta följs.

Alternativet att de politiska partierna regelmässigt ska engagera sig i valet av t ex flygmotor till JAS Gripen eller i valet att hyra begagnade eller köpa in nya helikoptrar, och i så fall vilken typ, det är jag i grunden tveksam till. Ett ställningstagande i sådana frågor kräver en god överblick över alla relevanta fakta, ofta i hög grad tekniska, och lämpar sig inte bra för hårda politiska strider. Men visst, när det handlar om mycket stora pengar och affärer mellan stater så hamnar frågan på regeringsnivå och kanske hos riksdagen, visst.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

söndag, november 21, 2010

Är svenskar alltså turkar?!

Historia är ju alltid fantastiskt intressant, vare sig det gäller folkvandringar eller släktforskning.

Sverige täcktes för 10.000 år sedan av inlandsis, och var alltså förmodligen obebott. Sedan flyttade enstaka jägarstammar hit vartefter isen smälte undan, från söder eller från öster.

Dessas ursprung är i sin tur gemensamt, från Afrika. Och från Afrika befolkades Mellersta Östern, Europa och Asien.

I dagens DN finns denna intressanta artikel om DNA-forskning. Den anser att efter jägarstammarna - som det idag främst finns DNA ifrån i Baltikum - som kom bönder hit med ursprung i dagens Turkiet. Dvs människor som hade husdjur och odlade säd. Och deras DNA är spritt över dagens Sverige.

Är svenskar alltså turkar?! Tja, om vi går flera tusen år tillbaka så finns nog det sambandet.

Men varför är då svenskar ofta ljusa och blåögda medan mellanösterns folk ofta är mörkhåriga och brunögda? Tja, kan det bero på solen och klimatet vill jag minnas? Ju hetare sol, ju mörkare människor, och tvärtom?

Människans gemensamma ursprung är från Afrika, och sedan har hon spritts över hela jorden. Ofta fredligt, men ofta också i uppslitande osämja och krig.

Nu gäller det för oss i 21:a århundradet att försöka klara det som våra föregångare inte har mäktat med, att leva i fred och respekt för varandra! En mäktig utmaning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Är svenskar alltså turkar?!

torsdag, november 18, 2010

Försvaret retirerar i vindkraftsfrågan!

Generalmajor Gunnar Karlsson kommenterar nu på försvarets hemsida försvarets syn på flygfält och vindkraft.

Nog tycker jag att en begynnande realism kan börja skönjas. Här ett citat:

"I de fall som Försvarsmakten har överklagat har processen brustit, vilket har lett till att Försvarsmaktens intressen inte har kunnat beaktas. Försvarsmakten har alltså överklagat för att få till stånd en korrekt process. Försvarsmakten råder inte över resultatet av en sådan process."

En fundering. Vindkraftverken har erhållit bygglov vilka har vunnit laga kraft. De har uppförts. Kan alltså laga kraft vunna tillstånd "överklagas". Förmodligen, eftersom försvaret och dess jurister anser sig kunna göra detta. Vi lever dock i en rättsstat där laga kraft vunna bygglov rimligen ska gälla.

Nåväl, jag klistrar in det än mer intressanta i Generalmajorens kommentar:

"De vindkraftverk som har byggts på grundval av en bristfälligt tillämpad process och som därför är föremål för överklagande kan på grund av sin placering leda till begränsningar för Försvarsmaktens verksamhet. Begränsningarna i dessa specifika fall kan emellertid accepteras utan avgörande nackdelar för Försvarsmakten. Detta beror på att det rör sig om ett i sammanhanget begränsat antal anläggningar på ett avgränsat antal platser. Försvarsmaktens intresse ligger alltså inte i att dessa vindkraftverk rivs, utan i att den föreskrivna processen respekteras.

Det är angeläget att processen för bygglov och/eller miljötillstånd bedrivs på ett sådant sätt att det inte ska uppstå situationer då Försvarsmakten anser sig föranledd att överklaga. Försvarsmakten är beredd att medverka till att utveckla processen i den riktningen."

Jag vill nog tolka det som nu sägs som att Försvaret främst vill få till stånd en bättre bygglovsprocess inför framtiden med sina märkliga krav och turer, man vill inte längre riva några verk!?!

I så fall, bra. Vi vill ju alla ha en korrekt och transparent bygglovsprocess, självklart.

Om detta är vad Försvaret vill uppnå, hade det inte gått att göra på annat sätt än att lägga in alla dessa överklaganden? Hade inte t ex en skrivelse till landets kommuner och länsstyrelser fungerat lika bra?

Om jag har tolkat försvaret rätt kan debatten nu återgå till ruta ett, ska ytterligare vindkraftverk kunna byggas t ex på västra östgötaslätten. 75 vindkraftverk står där i en "tårtbit", ytterligare ca 50 placeras i nära anslutning till befintliga, varav många erhållit bygglov och/eller har kommit långt i planerings- och tillståndsprocessen.

Jag hoppas, som jag har skrivit, att försvaret kan öppna för detta och ta upp en dialog om förutsättningarna för verk i övriga områden runt Linköping, där "stoppzonen" omfattar halva Östergötland.

Jag har också erfarit att Försvarets samlade "stoppområden" motsvarar en yta större än hela Danmark....Och motivet verkar vara att det ska Sverige verkligen kunna unna sig, eftersom det är så mycket större till ytan än Danmark.

Jag välkomnar, slutligen, Generalmajor Karlssons uttalande, och hoppas att jag lyckats att tolka det korrekt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdag, november 16, 2010

ÖB: Ta befälet över försvaret! (flyg och vind)

Jag och Centerpartiet vill ha en effektiv och fungerande försvarsmakt, väl förankrad i folkdjupet. Det ska förvalta sina skattepengar väl, och det är sannolikt att dessa behöver bli större än idag.

Jag vill se ett försvar som försvarar det Sverige som vi har och vill bygga inklusive höga hus och vindkraftverk, inte ett som vill förhindra att de byggs.

Nu slåss försvaret istället, anförda av sina chefsjurister, för att de flera hundra vindkraftverk som med försvarets gillande har uppförts långt från militära flygplatser men inom en med militär precision nu upprättad 4-milsradie, ska rivas. Orsaken är att försvaret uppenbarligen nu inkompetensförklarar alla sina tidigare OK till vindkraftverken, och plötsligt har sett ljuset, kraftverken hotar Sveriges försvar.

En rivning av 5 vindkraftverk kostar kanske 1 miljard i skadestånd, en rivning av 100 kostar ca 20 miljarder kr. Det ska inte försvarsbudgeten betala, argumenterar försvarsjuristerna, det är länstyrelse och kommuner som har gjort fel. Sak samma, det är skattebetalarna som ska betala för försvarets lekstuga och rivningshysteri.

Ja, vad ska man annars kalla det, att först OK:a flera 100 verk och de byggs medan flygverksamheten pågår som tidigare, för att sedan plötsligt slå full fart back, kosta vad det kosta vill. I pengar och i raserat förtroende för försvarsmakten.

Jag riktar här en direkt vädjan till ÖB. Ta befälet, anpassa försvarets verksamhet till det Sverige som vi väljer att bygga, kräv inte någon rivning av vindkraftverk och öppna för en dialog med den förnybara energin och med företrädare för de folkvalda om hur restriktionerna för vindkraftverken ska utformas med beaktande av både försvarets och vindkraftens intressen!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

måndag, november 15, 2010

försvaret: Riv vindkraftverk för flera miljarder kr..

Försvaret har fram till 1 april i år godkänt 75 vindkraftverk inom 4 mils radie från Linköping, och massor av verk långt utanför andra militära flygfält. Nu inkompetensförklarar man sitt tidigare agerande, har självsvåldigt fastställt en "vetenskaplig" 4-milsgräns uppritad med passare där inga nya vindkraftverk får byggas och där tydligen alla som finns ska rivas, kosta vad det kosta vill. Säg att rivning av 5 lagligen uppförda vindkraftverk kostar 200 mkr per styck i skadestånd för staten och att 100 st ska rivas,så skulle notan bli ca 20 miljarder...
Nog kan försvaret, eller staten, göra bättre nytta för de pengarna.

Därför interpellerar jag idag försvarsministern om hans syn på frågan, väl i medvetande om att den svenska oberoende myndighetsmodellen begränsar hans möjligheter att överpröva en myndighets agerande. Men frågan behöver lyftas till debatt, försvaret behöver tänka om (igen!) och en regering kan behöva stöd i en offentlig debatt för att ta upp en dialog och söka lösa upp de låsningar som nu finns.

Interpellation till försvarsminister Sten Tolgfors om försvarets omsvängning i synen på vindkraft upp till 4 mil från militära flygplatser

Centerpartiet och jag är varma vänner av en kvalificerad svensk försvarsmakt, med goda förutsättningar att hävda våra intressen.

Försvarets intressen måste givetvis väga tungt i samhällsplanering av olika slag, vilket också är inskrivet i Miljöbalken. Om olika riksintressen står mot varandra har försvarsintresset förtur av närmast vetokaraktär.

Detta mycket starka mandat ger också försvarsmakten som myndighet ett särskilt ansvar för att ha väl på fötterna och att utnyttja denna särställning på ett omdömesgillt och ansvarsfullt sätt utan tvära kast..

Jag vill ifrågasätta och diskutera om så är fallet i den nu aktuella konflikten mellan två riksintressen, där Östergötland torde vara det län som berörs allra mest. Framförallt västra Östergötland har goda förutsättningar för att ta vara på den väldiga naturresurs som den förnybara vindkraften utgör, och på något decennium har ett hundratal vindkraftverk uppförts. Jämfört med t ex kolkraft, oljekraft och kärnkraft är vindkraftens miljöpåverkan mycket liten och det råder en bred politisk enighet om att den ska byggas ut mycket kraftigt.

Försvarsmakten har varit remissinstans vid uppförandet av kraftverken, och har accepterat dem. Skolflygplan, helikoptrar, stridsflygplan och civila flygplan har i många år startat och landat på Malmen och vid Saab i vetskap om att det finns både mobiltelemaster, vindkraftverk och höga byggnader i länet. Uppenbarligen har flygets säkerhetskrav gått att kombinera med att vindkraftens byggs ut.

Plötsligt och utan förvarning hörs den 1 april i år ett oväntat muller från försvarsmaktens inre boningar. Man har upptäckt att 75 vindkraftverk finns inom 4 mils radie från Linköping, och beklagar starkt detta faktum. En del bör möjligen rivas och i varje fall ska inga nya få byggas. Inga nya vindkraftverk ska alltså få uppföras från Vadstena och till Norrköping, från Kisa och till Finspång.

Detta kommer naturligtvis som en blixt från en klar himmel för de som kommit långt i planeringen av de ytterligare 40-50-talet vindkraftverk i anslutning till de redan befintliga verken som är på gång. Allt arbete tvingas avstanna medan försvarsmakten tänker.

Detta ger inte något övertygande intryck. Vad som gick väl att förena med flygverksamhet igår och idag är inte längre möjligt imorgon här i länet. Uppenbarligen går också flygverksamhet att kombinera med högre byggnader i andra länder, t ex Danmark och Tyskland, som på mindre ytor har flera gånger fler vindkraftverk än Sverige.

Givetvis ska flygsäkerheten för både militär – och civilflyget vid Linköpings flygplatser gå i första rummet. Givetvis vill vi i Linköping – flygstaden – slå vakt om goda förutsättningar för flyget. Skulle de nya byggnaderna ge upphov till problem för flygplanen vid t ex start och landning är det givetvis rimligt att diskutera ökade säkerhetsavstånd i dessa områden. Större krav kan rimligen också ställas på flygplanens tekniska system och deras långsiktiga utveckling.

Men det visar sig nu att försvarsmakten inte nöjer sig med detta. Man håller även efter att ha funderat fast vid den plötsligt tillyxade 4-milsgränsen. . En död zon ska inrättas mot vindkraftverk och höga byggnader som omfattar mer än halva Östergötland. Därtill uppges försvaret också vilja riva upp laga kraft vunna bygglov i många fall där planeringen kommit långt eller verken redan är byggda, vilket kanske kommer att kunna kosta miljardbelopp i skadestånd och ersättningar.

Tillsammans med liknande begränsningar vid andra militära flygfält i landet får försvarsmaktens omsvängning effekter på den svenska energipolitiken. Riksintresse står mot riksintresse.

Även om regeringen är sista instans när frågan om vindkraftverks tillåtlighet ska avgöras är det uppenbart att försvarsmaktens intressen och bedömningar väger mycket tungt i t ex Miljöbalken. Regeringen kan och ska självklart inte heller gripa in i en myndighets ställningstaganden.

Är försvarsministern beredd att ta initiativ för att analysera och diskutera konflikten mellan olika intressen kring Sveriges flygplatser för att jämna vägen till en samsyn, där både försvarets och flygets säkerhet tillgodoses men där också den förnybara energin kan utvecklas.

Staffan Danielsson
Rikdsagsledamot (C)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

torsdag, november 11, 2010

vindkraftfråga till statsministern

Vid statsministerns frågestund idag i riksdagen ställde jag en fråga om försvarsmaktens agerande när man plötsligt byter åsikt totalt om utifall vindkraftverk kan få byggas inom 4 mil från militära flygplatser eller ej...

Under tio år har vindkraften äntligen börjat byggas ut och genom alliansens energiöverenskommelse ska en storsatsning nu inledas. På västra Östgötaslätten har 100 vindkraftverk byggts, varav 75 inom 40 km från Linköping. Försvarsmakten har accepterat allihopa. Ytterligare 40-50 till är på gång.

Då ger försvaret plötsligt helt nya besked. Inga nya verk ska längre få byggas inom den vetenskapligt uträknade radien 40 km från Linköping. Och befintliga verk ifrågasätts - med början i Skaraborg - och ska tydligen till en del monteras ner till stora kostnader. (Lite osäkert hur långt försvaret går här, men man vill dra tillbaka givna bygglov där verk har byggts i t ex Vara m fl kommuner).

Som motiv anges att flygsäkerheten för JAS Gripen och för helikoptrar och andra flygplan kräver jättestora "döda" vindkraftszoner runt tio militära flygfält i Sverige.

Hur detta går att förena med det faktum att försvaret accepterat 100-tals verk runt flygplatserna och att flygverksamheten pågår för fullt är oklart.

Självfallet ska både den civila och den militära flygsäkerheten sättas i främsta rummet, och visst har försvarets intressen en mycket stark ställning i t ex miljöbalken.

Men, och det var min fråga till statsministern, borde inte en viktig remissinstans med makt att närmast inlägga veto mot vindkraftverk ha ett ansvar för att agera utan tvära kast och med ansvarsfullhet och hänsynstagande även till andra riksintressen?

Statsministern svarade vänligt ungefär att vindkraftens utbyggnad är mycket viktig och att detta bör myndigheter och andra respektera (jag lägger in riksdagsprotokollet här imorgon).

Och som jag skrev i en debattartikel i Corren förra veckan, jag hoppas att försvarsmakten ska acceptera vindkraften inom den tårtbit från Linköping mot Vättern där vinden blåser som bäst. Jag hoppas också att regeringen initierar en dialog mellan berörda myndigheter och intressen för att hitta en rimlig samsyn där både försvarets och vindkraftens intressen kan tillgodoses.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

lördag, november 06, 2010

fredag, november 05, 2010

Djurrättsalliansen och Dagens Eko i samarbete - nu polisanmält

Grisbonden Lars Hultström polisanmäler nu Dagens Ekos reporter Daniel Öhman. Det tycker jag att han gör alldeles rätt i.

Djurrättsalliansen - som vill att vi ska vara vegetarianer och inte äta griskött - gjorde ju olaga intrång nattetid i grisstallar över hela Sverige. Ibland upprepade gånger. Man oroade djuren som skräms av störningar.

Eftersom djurrättsalliansen uppenbarligen är en "partisk" organisation råder naturligen ett "jävsförhållandena" kring de av dem smygtagna filmerna under det olaga intrånget. De är därtill regelmässigt tagna av anonyma filmare.

En reporter från Dagens Eko valde trots detta att följa med personer från djurrättsalliansen på natten ut till en grisgård och viskande - eftersom ett brott ju faktiskt begicks - spela in intrånget, vilket sedan sändes i Dagens Eko.

Djurrättsalliansens filmer togs som en sanning och ett stort mediadrev utbröt, där de hemsökta stallarna och grisbönder generellt hängdes ut som djurplågare.

Detta ledde till intensiva kontrollbesök från djurskyddsmyndigheterna, utöver de som regelmässigt görs. Myndigheternas uppfattning var att djurhållningen bedrevs inom lagens ramar - vilken är de bästa i världen - och även kontrollbesöken ledde endast till mindre anmärkningar.

Djurrättsalliansen polisanmälde en grisbonde, tillika ordförande i Swedish Meats, Lars Hultström. Detta förutsatte att två av filmarna trädde fram med namn.

Hultström tvingades avgå från sina förtroendeuppdrag och har löpt gatlopp i media, säkert mycket påfrestande för honom och hans familj.

Åklagaren valde att använda de olagligt tillkomna filmerna från jäviga producenter som grund för ett åtal mot Lars Hultström. Detta känns tveksamt i sig, måste jag säga.

Åtalet lades dock efter flera månaders utredning ner, eftersom brott inte kunde styrkas. Målet hade i så fall fått ske mot ansvariga djurskyddsmyndigheter som endast funnit mindre anmärkningar mot djurskyddet.

Lars Hulström har nu polisanmält djurrättsalliansens två personer för de olagliga intrången.

Och nu polisanmäler han också Public Service i Sverige, genom reportern Daniel Öhman på Dagens Eko. Denne hade full kännedom om det olaga intrånget och han uppmuntrade det genom att följa med när det gjordes och sedan sände t o m Sveriges Radio ett reportage kring detta.

Istället för att ta avstånd från intrånget och varsko Hultström om att det var på gång så agerande alltså Sveriges Radiomedarbetare aktivt för att det skulle göras genom att delta och sedan rapportera från det.

Jag tycker det är bra att Polisen nu får pröva både djurrättsalliansens och Dagens Ekos förmodade lagöverträdelser.

Uppdrag Granskning lär först ha erbjudits att följa med vid det olaga intrånget men tackade nej. I denna fråga tycker jag att Uppdrag Granskning omdöme slår Dagens Ekos med hästlängder.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag, november 04, 2010

Klarspråk mot Iran idag i riksdagen

Sverige har diplomatiska förbindelser med Iran, liksom med Kina och andra länder utan demokrati och med bristande respekt för mänskliga rättigheter.

Utrikesutskottet har tidigare accepterat att möta en delegation från Iran på besök i Sverige. Representanter från 3 partier (S, M och C) valde att möta dem och framföra en mycket stark kritik enligt nedan.

Mötet varade länge och budskapet till iranierna var samstämmigt och starkt, inte minst togs den aktuella dödsdomen mot Sakineh Mohammadi upp upprepade gånger.

Jag framförde för min och Centerpartiets räkning följande klarspråk i koncentrat:

"We meet here today, human beings and also parlamentarians from Iran and Sweden. It is important to meet and to give opinions.

We in Sweden, and my Center Party, beleive in human rights, in justice and in freedom to think, speak and believe.

In Iran, sadly, you do not respect these essential things as we demand you should. For you it is a crime to think, say or believe certain things, and if not you can be sentenced to die or be punished in terrible ways from the past.

I fully support what my collegues have said here, also about our deep worry about the death sentence for Sakineh Mohammadi. And she is far from alone.

I strongly encourage you to respect human rights and democracy in your country, and also to establish modern laws with modern punishments."

Den iranska delegationen lyssnade uppmärksamt på våra upprepade krav. Vad gäller dödsdomen mot Sakineh framförde de att någon sådan inte var verkställd, och att hotet om en sådan berodde på att de anhöriga inte förlåtit henne...

Mötet kändes meningsfullt, att stark och tydligt i full samstämdhet tala för för demokrati och mänskliga rättigheter i Iran och mot dödsstraff och andra fruktansvärda straff, samt mot den aktuella dödsdomen mot Sakineh Mohammadi.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

tisdag, november 02, 2010

Bra med samsyn om försvar och fredsinsatser!

Jag har haft ett högt och tydligt tonläge här på bloggen om vikten av att Sverige inte brådstörtat lämnar sitt uppdrag i Afghanistan.

Det gör vi inte heller genom uppgörelsen mellan regeringen och socialdemokraterna och miljöpartiet. Bra!

Men uppgörelsen är en kompromiss, man har mötts på vägen.

Jag gladde mig igår i P1s Studio Ett åt ett samtal mellan statsmän och -kvinnor kring denna fråga, vill minnas att de hette Carl, Mona och Peter..!

Som bekant - hoppas jag - har alltid Centerpartiet och jag själv gillat en bred samsyn i förvars- och säkerhetspolitiken, självfallet innefattande våra internationella fredsinsatser. Det är en styrka för Sverige när riksdagen kan fatta beslut i dessa frågor med en majoritet bredare än några få röster.

Tonläget och turerna har varit rätt höga från flera håll under den gångna mandatperioden. Så kan det bli även om det inte är bra. Kan uppgörelsen om Afghanistan förebåda ett mer sansat debattklimat även inför t ex nästa förvarsbeslut i riksdagen?

Vi får se.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,