måndag, maj 30, 2011

Centerpartiets framtid, länk SvD

PJ Anders Linder skriver tänkvärt i SvD om moderaternas lyskraft och om fp-c-kds icke lyskraft..

Sedan den totalt sett framgångsrika Alliansen bildades och vunnit två val har moderaterna fördubblats till över 30 procent medan "småpartierna" minskat lite vart och ett.

Jag gillar ju inte beteckningen "Småpartier" något vidare som beteckning på flera hundratusen väljare, men det ligger ju ändå något i den.

Jag minns ändå en rätt parallell situation för ca 25 år sedan. Då var Centerpartiet borgerlighetens dominerande parti med 25 procent av rösterna medan M och FP väl låg mellan 10 och 15 procent.

Då var centerpartiet där vi ville vara, med en samlad politik för hela Sverige med fokus på tillväxt, företagande, social rättvisa och grundtrygghet.

Sedan fastnade vi i en enda fråga - kärnkraften - och rasade snabbt och uthålligt ner till 5, 1 procent 1998. (Och sedan frågar många hur vi kunde "överge" denna "valvinnande" årtalsexercis..).

PJ lyfter väl fram obalansen i alliansen.

Jag har tidigare här på bloggen givit mitt förslag till strategi för Centerpartiet, som jag är övertygad om skulle fungera. Jag tror nog att vi rör oss i den riktningen också.

Jag ser främst möjligheter i nuläget! Samarbetet inom alliansen fungerar bra och vi regerar Sverige. Moderaterna har fått allt ljus på sig och agerar skickligt, men torde ha nått en toppnivå på 30-35 %. Centerpartiet har de senaste valen fått 5,1 %, 6,1 %, 7,9 % samt 6,6 procent av rösterna vilket för mig indikerar vår golvnivå.

Jag ser goda möjligheter att ifrån denna växa kraftigt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag, maj 25, 2011

Saudiarabiens hårda kvinnoförtryck

Religiös fundamentalism kan vara förfärlig. Iran piskar och mördar för olika kärleksförbindelser. I annat asiatiskt Sharialand ska ett brott sonas genom att syra hälls i förövarens ögon....

Saudiarabiens kvinnoförtryck är förfärligt, se nedan. Inte köra bil, inte gå ensam på gator, inte ärva, inte rösträtt, inte resa....

PRESSNOTISER FRÅN AMNESTY


ONSDAGEN DEN 25 MAJ 2011

SAUDUIARABIEN


Kvinna fängslad för att hon körde bil

Amnesty kräver att Saudiarabien friger den kvinna som varit med och drivit en kampanj mot förbudet för kvinnor att köra bil i landet.

Den 32-åriga Manal al-Sharif, konsult inom datorsäkerhet, greps den 22 maj - dagen efter att hon stoppats av polis i staden al-Khobar för att ha kört bil. Bara dagarna innan hade hon - för att stödja en kampanj för kvinnors rätt att köra bil i Saudiarabien - lagt upp en video på sig själv, körandes bil, på Youtube. 

- Kvinnor diskrimineras grovt i Saudiarabien och förbudet mot att köra bil är enbart ett sätt att fortsätta begränsa deras möjligheter att röra sig fritt, säger Malcolm Smart, chef för Amnestys Mellanöstern- och Nordafrikaavdelning. 
- Regeringen har inte, trots vädjanden från kvinnliga aktivister, gjort något för att ta bort förbudet. Därför har aktivisterna tvingats att utmana restriktionerna, med fredliga medel. Manal al-Sharif har följt den långa tradition av kvinnor världen över som modigt avslöjat och utmanat diskriminerande lagar och bestämmelser. Hon är en samvetsfånge och vi kräver att hon omedelbart och ovillkorligen friges.

När Manal al-Sharif stoppades av polis den 21 maj hade hon sällskap av sin bror, Muhammad al-Sharif. De satt anhållna i sex timmar, men släpptes efter att ha skrivit under löften om att Manal al-Sharif aldrig mer ska köra bil i Saudiarabien. De båda syskonen greps dock återigen dagen efter. Efter förhör på polisstationen skickades Manal al-Sharif till ett kvinnofängelse i Dammam, där hon fortfarande sitter fängslad. Brodern frigavs däremot den 22 maj. 

En talesperson för Saudiarabiens fångvårdssystem ska den 23 maj ha uppgett för tidningen Okaz att Manal al-Shari står anklagad för att ha kört bil, uppviglat andra kvinnor att köra bil, låtit en journalist intervjua henne medan hon körde, planerat att publicera en video som visar när hon kör, samt andra förseelser. Enligt talespersonen kommer Manal al-Sharif sitta anhållen i fem dagar medan utredningen pågår. 

Internetkampanjen "Women 2 Drive" har genom Facebook och Twitter uppmanat saudiska kvinnor, med internationella körkort, att börja köra bil den 17 juni. Tanken är bilkörandet ska ske som en del av kvinnornas vardag snarare än som en samlad manifestation på bara en plats. 

1990 organiserade en grupp saudiska kvinnor en karavan av bilar, körda av kvinnor, genom huvudstaden Riyadh. Detta i en fredlig protest mot traditionen att kvinnor inte tillåts att köra bil. Inrikesministeriet, uppbackat av landets högste religiöse ledare, stormuftin, svarade med ett formellt förbud för kvinnor att köra bil. 

Saudiska kvinnor diskrimineras grovt både i lagstiftning och i praktiken. De nekas rösträtt och måste få tillåtelse av en manlig släkting eller förmyndare för att resa, ta anställning, utbilda sig på högre nivå eller gifta sig. Våld mot kvinnor i hemmet tros vara väldigt vanligt. 

- De saudiska myndigheterna måste ta tag i diskrimineringen av kvinnor och säkerställa att de behandlas som fullvärdiga medborgare, med lika rättigheter som män, och att de erkänns den värdighet och respekt som de förtjänar, säger Malcolm Smart.

Kaj Ranén, Amnesty Press och media
--
Elisabeth Löfgren
pressekreterare

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

onsdag, maj 18, 2011

S vindflöjel om Libyen

Det är trist att se hur Juholt och S bara trasslar in sig mer och mer om hur FN och Sverige ska skydda Libyens civilbefolkning. Först kräver man ett snabbt agerande, och är med på att Sverige deltar med stridsflyg (låt vara bara till hälften).

Sedan ska freden tydligen komma på beställning, inom tre månader. Längre ska Sverige omöjligen bli kvar militärt. Och absolut inte med stridsflyg.

Nu har trycket ökat och S öppnar nu för förlängs militär insats från Sverige. Vi ska lyssna på FN, säger Urban Ahlin. Fast inte om de vill ha fortsatt flyginsats, då säger vi nej. Men vill de ha stridsfartyg och ubåtar, då ställer vi upp. (Få tror att detta är aktuellt).

Vi är konsekventa, säger S. Det är alla andra som är inkonsekventa; FN, Nato, regeringen och säkert också Miljöpartiet.

Har vi beslutat om en tremånadersinsats så står vi för det. Punkt, säger Peter Hultkvist, ordf i Försvarsutskottet sedan en månad. (Trots att Sveriges FN-insatser ständigt brukar förlängas i tremånaders eller ettårsintervall (Afghanistan) så länge som skyddet för civilbefolkningen kräver detta). Kartan gäller, menar S. Inte verkligheten. Obegripligt!

Det är sorgligt att se ett f.d "statsbärande parti" vingla fram på detta sättet, samtidigt som Miljöpartiets Peter Erikssson likt en äldre statsman öppnar för att lyssna på FN och är öppen för även fortsatt flyginsats.

Det är inte roligt att behöva kommentera en sådan här soppa, men förhoppningsvis kan S baxas åt rätt håll just genom fortsatt granskning av deras vinglande.

Jag har skrivit en debattartikl på SvD Brännpunkt idag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdag, maj 17, 2011

Kommunismens förbrytelser i Litauen

Tungt ämne, jag vet. Men vi frår aldrig glömma.

Nazismens ondska var delvis annorlunda, men sovjetkommunismens sanslösa förtryck gav lika mycket omätligt lidande och kanske fler mördade, avrättade,deporterade och döda av hunger.

Estland, Lettland och Litauen är länder där folkgrupperna har olika bakgrund, kulturellt och språkligt. Trots att vi i Sverige tror att de är rätt lika.

Länderna har genom årrundradena drabbtas fruktansvärt hårt av "förtryckare" och "befriare". Befriaren blir förtryckare osv..

Första världskrigets hemskheter drabbade i hög grad soldaterna, andra världskriget lika mycket civilbefolkningen.

Sovjetkommunismen invaderade och tvångsanslöt länderna till Sovjetunionen, efter Stalin-Hitlers pakt. Anslutningen var "frivillig" hävdar en del ryssar än idag..., trots att alla partier utom det kommunistiska förbjöds, och sedan alla måste rösta - det stämplades in i passet - där kommunistpartiet vann en jordskredsseger med ca 99 procetn av alla röster, samtidigt som stridsvagnarna rullade på gatorna.

De politiskt aktiva, journalister, lärare, kulturpersoner, bönder, företagare klassades i hög grad som "Folkets fiender" och deporterades till Sibirien efter att ha väckts mitt i natten och fått en halv timme på sig för att packa. Männen föstes in i boskapsvagnar med ofta ingen mat eller vatten, kvinnor och barn föstes in i andra vagnar till andra delar av Ryssland, en tredjedel kanske dog under transporten och massor under fruktansvärda umbäranden i 30-40 gradig kyla i hålor.

Sedan invaderade Hitler de tre länderna och utrotade snabbt många hundratusen judar, även de en stor del av landets välutbildade. Och så kom ryssarna tillbaka och deporterade och mördade kvarvarande av landets utbildade grupper...

Omätbara lidande, en otänkbar terror.

Vi besökte KGDs fängelsehålor, vattentortyrcell, madrasserade torturceller, avrättningskammaren där fångarna efter outsagda lidanden sköts...I en byggnad mitt i Vilnius med gatan utanför...

Den siste partisanen avrättadades där 1956. Efter andra världskriget stred "Skogsbröderna" för Litauens självständighet, ett gerillakrig i våldsamt underläge där det fåfänga hoppet var hjälp från USA.

Vi besökte en by på landsbygden där en gömd källare under en loge hade återställts, och där 12 partisaner 1948 i hemlighet utropade ett självständigt Litauen. Bönder vars mark hade stuligts och andra. Snart sagt alla dog i strid eller avrättade.

Vi träffade Juliana, ca 75 år, som berättade om när henner far - som var sympatisör - medgav att källaren byggdes, och om hur de 6 som gömde sig där fick mat från gården, vilket noga fick döljas för övriga i byn.

Bussfärden genom en betydande del av Litauens landsbygd gladde mig, rika jordbruksbygder där fälten i hög grad var uppodlade och välskötta, husen var under upprustning och lantbruksmaskinerna likaså. Litauen är mycket fattigt, men marknadsekonomins krafter är starka, och landet är på gång!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

torsdag, maj 12, 2011

en vanlig vecka

Riksdagsarbetet och annat trummar på inför slutspurten mot midsommar. Jag träffade ett gäng lantbrukare i måndags och resonerade om läget och framtiden för nötköttsproduktion och lantbruk, mycket givande. Stora utmaningar som jag hoppas vi gemensamt kan vända till möjligheter. Men utvecklingen har varit negativ och det krävs krafttag!

I tisdags Försvarsutskott och riksdagsgrupp och kvällsmöte.

På onsdagmorgonen hade riksdagens kristna grupp inbjudit riksdagen till morgonandakt i Slottskyrkan, där jag inte varit tidigare, mitt emot rikssalen där riksmötet tidigare öppnades. Vi var ca 20 stycken i en pampig ej så liten kyrka, där hovförsamlingen har öppna gudstjänster och många turister som besökare. En grupp inför stämman diskuterade utrikes- och försvarsfrågor.

Idag torsdag har M haft ett intressant seminarium om den nya frivilligrekryteringen till försvaret. En skolklass från Himmelstadlundsskolan i Norrköping träffade jag och berättade om vardagen i riksdagen.

Ikväll reser en grupp ur Försvarsutskottet på besök till Riga och senare Vilnius med ett mycket intressant program med överläggningar bl a med våra kollegor där.

fredag, maj 06, 2011

Moderatkrav – en björntjänst för jordbruket?

Jag är en varm vän av allianssamarbetet men visst, ibland drar partierna åt olika håll och diskussion behövs.

Jag publicerar i dagens lantbrukstidning ATL en replik på ett inlägg från en ledande moderat talesperson. Jag skrev det på stört och hade kanske tagit bort "fullständigt" och "käpprätt" om jag väntat, fast inte säkert.

Min syn på 1990 års jordbrukspolitiska beslut är ristat i sten.., det gick för långt och EU-medlemskapet räddade svenskt lantbruk.

Har ni synpunkter på mina synpunkter enligt nedan, så kommentera gärna. (Fast jag vet att bloggdebatten är rätt svag i dessa frågor.

Här min replik:

Jag har all respekt för Bengt-Anders Johansson, moderat talesperson i lantbruksfrågor, men ibland har han och moderaterna fel.

Jag har tidigare replikerat på inlägg från honom i ATL om ursprungsmärkning av mat – där han förespråkat frivillighet – och vad gäller de kommande stora höjningarna av dieselskatten för jordbruket – som M drev igenom.

Nu hävdar Bengt-Anders att 1990 års radikala avreglering av jordbruket var framgångsrik och lyckades, samt att Sverige bör ställa sig vid sidan av hur jordbrukspolitiken ska utformas i Bryssel om vi inte får som vi vill. Samt att Sverige bör ”slopa EUs största björntjänst – jordbruksbudgeten”.

Man tar sig för pannan.

För det första. Hade inte Sverige gått med i EU hade det svenska jordbruket delvis gått under genom 1990 års ensidiga avreglering. Just som tullar och stöd skulle dras bort efter en femårig ”omställningsperiod” – vilket hade knäckt stora delar av det svenska jordbruket – gick Sverige som väl var med i EU och fick åter del av de nödvändiga stabilisatorerna gentemot en dumpad världsmarknad.
Att karakterisera 1990 års beslut som framgångsrikt är fullständigt aningslöst och käpprätt fel, eftersom dess dramatiska effekter aldrig hann slå igenom.

För det andra. Under socialdemokraternas regering satt Sverige ofta vid väggen och reserverade sig och hade ingen påverkan på beslutens utformning. Därför är alliansens mål att Sverige ska aktivt vara med och förhandla, och alltså inte inta extrema positioner som ställer oss utanför. Jordbruksministerns framgångsrika diplomati inom fiskeområdet är ett positivt exempel.

Nu kräver moderaterna att Sverige tvärtemot sin egen målsättning inte ska delta i jordbrukspolitiska diskussioner, och samtidigt ska genomdriva att EUs jordbruksbudget slopas. Detta kommer att ge oppositionen vatten på sin kvarn, sedan man i DN påstått att Sverige lämnar sin plats vid förhandlingsbordet.

Moderaternas krav är alltså direkt emot alliansens uttalade målsättning och leder också till att Sveriges inflytande även i andra EU-frågor drastiskt minskar. Vem vill lyssna på Sverige ifråga om hur EUs budgetmedel ska fördelas, sedan Sverige tjurigt suttit vid väggen och ensamma krävt en radikalt minskad budget och en avskaffad jordbruksbudget.

Slutligen, en snabbt slopad EU-budget för jordbruket skulle ge fullständigt katastrofala följder för jordbruket inom EU och det är en gåta hur det största regeringspartiet i Sverige kan driva en sådan linje.

Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

torsdag, maj 05, 2011

Analysera Sveriges militära samarbeten i Norden, med EU och Nato

Centerpartiet har idag arrangerat ett viktigt seminarium tillsammans med Folk och Försvar, med rubriken "Dags att se över Sveriges militära samarbeten". Här länk till Centerpartiets hemsida och till Folk och Försvar där en videoinspelning kan ses.

Min och Centerpartiets utgångspunkt för diskussionen är följande deklaration från 6 av sju partier i försvarsberedningens senaste rapport "Försvar i användning" från juni 2008:

"Genom olika former av internationella samarbeten, bland annat militärt samarbete, ökar svensk förmåga att värna våra intressen och värderingar. Samarbete i bilaterala och multilaterala konstellationer inom EU och med Nato är av stor vikt, vilket tidigare understrukits i denna och Försvarsberedningens förra rapport. Det är viktigt att ständigt utvärdera hur Sveriges samarbete inom EU, med Nato och andra berörda fora kan utvecklas. Hur dessa samarbeten ska kunna förbättras ytterligare, bör analyseras och utvecklas i särskild ordning. Det bör lämpligen genomföras i anslutning till att Lissabonfördraget, vilket påverkar förutsättningarna för svenskt agerande inom EU, träder i kraft".

Centerpartiets stämma 2009 ställde sig bakom att det är dags att analysera Sveriges militära samarbeten, givet att det finns en bred samsyn om detta i riksdagen.

Jag har drivit på detta i både försvarsberedning och Centerparti. När försvarsberedningen nu snart ska åter göra en omvärldsanalys inför nästa inriktningsbeslut för försvaret 2014 menar jag att det är naturligt att man analyserar alla omvärldsfaktorer, även Sveriges militära samarbeten, hur de har utvecklats och hur de kan förbättras och utvecklas framåt. Det vore faktiskt rätt märkligt om direktiven fortsatt skulle utformas så att en viktig tårtbit i omvärldsanalysen - Sveriges militära samarbeten - inte skulle diskuteras.

Så otroligt mycket har förändrats de senaste decennierna , berlinmurens och sovjetunionens fall , de allra flesta länder öster om oss nu med i EU och Nato, Sverige med i EU och omfattas av dess två solidaritetsklausuler, Sveriges ensidiga solidaritetsförklaring med Norge och Island, Natos utveckling till att leda allt fler fredsinsatser och inriktning även mot andra kriser, utvecklingen mot ett alltmer tekniskt avancerat insatsförsvar, behovet av att använda begränsade försvarsanslag så effektivt som möjligt genom samverkan i Norden, inom EU och med Nato, osv.

Finland har utan dramatik analyserat dessa frågor utifrån finsk synvinkel flera gånger. Det är dags att Sverige också börjar göra det. Skillnaden mellan att vara det mest aktiva samarbetslandet i Partnerskap För Fred eller att överväga ett medlemskap är inte längre så dramatisk som det en gång var. Det är sannolikt så att Sveriges medlemskap i EU och nära samarbete med Nato i PFF kombinerad med fortsatt militär alliansfrihet är den fortsatt bästa framtidsavvägningen. Men låt omvärldsanalysen inför nästa försvarsbeslut analysera Sveriges olika militära samarbeten och hur de bör utvecklas; inom Norden, med EU och med Nato.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

onsdag, maj 04, 2011

Fördömda Nordkorearegim - Omänskligt slavarbete

Lars Ohly kallar Arbetsförmedlingens Fas 3 för slavarbete.... Var varsam med orden, Lars.

Det kommunistiska förtrycket i Nordkorea är fasansfullt och förfärligt, omänskligt och brutalt. Är folkrätt verkligen att en regim kan hantera sin befolkning så här omänskligt utan att omvärlden ingriper???

Jag lägger ut Amnestys fasansfulla beskrivningar om hur 100.000-tals människor plågas ihjäl med bestialiska metoder, säkert godtyckligt internerade, ibland hela familjer för ingenting. Jag ber om ursäkt för den omänskliga terrorn, så naket beskriven. Och verkligheten är säkert ännu förfärligare därborta.

PRESSNOTISER FRÅN AMNESTY


TISDAGEN DEN 3 MAJ 2011

NORDKOREA

Fångar torteras och svälts till döds

Unika satellitbilder och vittnesmål från tidigare fängelsevakter och
politiska fångar, som släppts eller lyckats fly från Nordkoreas
fångläger, avslöjar de vidriga förhållanden som de cirka 200 000
fångarna utsätts för. I en rapport från Amnesty berättar vittnen om
svältkost, slavarbete, tortyr och offentliga avrättningar.

- Nordkorea kan inte längre förneka ett obestridligt faktum. I
decennier har myndigheterna vägrat erkänna förekomsten av dessa enorma
läger för politiska fångar. Dessa läger existerar utom synhåll för
resten av världen, och där pågår fruktansvärda övergrepp som strider
mot de flesta av de människorättsnormer som världssamfundet har
upprättat de senaste 60 åren, säger Sam Zarifi, chef för Amnestys
Asienavdelning.
- Samtidigt som Nordkorea, under en tid av politisk instabilitet,
verkar förbereda sig för ett ledarbyte, där Kim Jong-un ska ta över
efter sin far, är det mycket oroande att fånglägren verkar växa i
omfång.

Fånglägren har sannolikt varit i bruk sedan 1950-talet. Det finns två
typer av läger. Total Kontrol Zon; där hamnar de fångar som enligt
regimen gjort sig skyldiga till de allvarligaste brotten. I dessa
läger sitter merparten av fångarna. Dessa fångar sitter på livstid och
enligt uppgift har endast tre fångar lyckats fly och sedan ta sig ut
ur Nordkorea. Den andra lägertypen kallas Revolutionära Zonen. Där
hamnar personer som gjort sig skyldiga till mindre allvarliga "brott".
Fångarna där har oftast dömts till straff på några månader och upp
till tio år. Ett trettiotal fångar som släppts från den "Revolutionära
zonen" i fånglägret Yodok har lyckats lämna Nordkorea. Enligt
vittnesmål från en tidigare fånge dog uppskattningsvis 40 procent av
fångarna på grund av undernäring under åren 1999-2001.

Satellitbilder som Amnesty fått tillgång till visar fyra av de sex
lägren. De ligger i ödsliga trakter i provinserna södra Pyongan och
södra Hamkyung och norra Hamkyung. En jämförelse med den nytagna
satellitbilderna och bilder tagna 2001 visar en stor utbredning av
lägren.

En tidigare fånge från Kwanliso 15, Kim, berättade för Amnesty: " Alla
i Kwanliso har tvingats bevittna offentliga avrättningar. När jag satt
i fången i lägret, tillfångatogs alla som försökte fly. De förhördes i
två-tre månader och sedan blev de avrättade.

Jeong Kyoungil greps 1999 och satt i Yodok mellan 2000-2003. Efter
frigivningen lyckades han fly till Sydkorea. Amnesty intervjuade honom
i Seoul i april 2011.

- Vi var 30-40 politiska fångar i en cell på 50 kvadratmeter. Vi fick
sova direkt på en träbrits med en filt. Dagen startade klockan 04.00
med morgonskiftet, eller "före-matenskiftet" som det också kallades
fram till klockan 07.00. Till frukost fick vi 200 gram majsvälling.
Morgonskiftet varade mellan 8.00-12.00 och eftermiddagspasset mellan
13.00-20.00. Efter middagspasset hade vi "ideologisk undervisning
mellan 21.00-23.00. Om vi inte kunde rabbla de tio etiska koderna
utantill fick vi inte sova.

- Vårt arbete var att rensa ogräs. Varje fånge hade ansvar för 1 157
kvadratmeter och det var bara de fångar som hann klart med sin uppgift
som fick någon mat. Klarade man bara hälften fick man bara en halv
matranson. Varje dag dog det fångar. Till skillnad från ett normalt
samhälle blev vi inte ledsna när någon dog utan snarare tvärtom. Om
man tog hand om en död kropp och begravde den kunde man få en extra
skål med mat. Jag tog ofta på mig uppgiften att ta hand om och begrava
de döda.

En tortyrmetod som de nordkoreanska myndigheterna använde var
"tortyrkuben", en cell som var så liten att man varken kunde stå eller
ligga ned. "Stökiga fångar" placerades i dessa bestraffningsceller
under minst en vecka men ibland flera månader i sträck. En ung pojke
placerades i en sådan cell i åtta månader.

-Vi var 200 fångar som skulle dela på en toalett, vi fick aldrig
duscha, kropparna stank och var täckta med löss. På somrarna kunde
vakterna ibland låta oss skvätta på oss lite vatten om vi var nere vid
floden, för de stod inte ut med vår stank. Men det var inte många
fångar som vågade bada eftersom de inte visste om de skulle straffas.
När jag släpptes tog det månader att tvätta av mig all smuts, berättar
den tidigare fången, Kim.

På grund av bristen på mat äter fångarna vad de kan komma åt, råttor,
ormar eller till och med osmälta majskorn som plockades från kornas
avföring - allt för att kunna överleva. Trots risken för att bli
upptäckta och hamna i isoleringscell eller utsättas för tortyr.

- Hundratusentals människor lever i princip helt utan rättigheter, de
behandlas som slavar, i vissa fall under de värsta förhållanden som
Amnesty någonsin har dokumenterat. Lägerförhållanden är inhumana och
Kim Jong-il måste omedelbart stänga dem, säger Sam Zarifi.

Delta i Amnestys protestaktion mot fånglägren

http://www.amnesty.se/2011/05/03/stang_fanglagren_i_nordkorea/

Elisabeth Löfgren
pressekreterare

Press Officer

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

måndag, maj 02, 2011

Vart är S på väg i försvarspolitiken? Och med vilka?

jag undrar på SvD Brännpunkt Vart Socialdemokraterna är på väg i försvars- och säkerhetspolitiken?

Inom Försvars- och säkerhetspolitiken strävar Centerpartiet alltid efter en bred samsyn i Sverige riksdag. Vi noterar att Socialdemokraterna nu i väsentliga frågor närmar sig Miljöpartiet och Vänsterpartiet med stöd även från Sverigedemokraterna.
Två aktuella exempel inger särskild oro.

Socialdemokraterna har under Håkan Juholts tid i försvarsutskottet hållit sig ifrån Miljöpartiets krav på en nedskärning av Sveriges flygvapen med en luftförsvarsutredning som redskap. Under nye ordföranden Peter Hultkvist kovänder S och väljer att stöda en enskild MP-motion med mycket negativa skrivningar om JAS Gripen. Man får också stöd av V och SD.

Samtidigt vill nu Håkan Juholt att Sverige ska säga nej till en sannolik begäran om att förlänga sin flyginsats under FN-mandat i Libyen.

Även här får Juholt genast stöd av MP, V och SD.

Socialdemokraternas företrädare drev intensivt på regeringen för att få FN att ingripa i Libyen för att skydda civilbefokningen mot Gadaffis fruktansvärda angrepp mot bostadsområden och civila med tunga vapen och krypskyttar. Man ställde sig också bakom ett aktivt svenskt deltagande. Nu kovänder man och öppnar istället för att svika Libyens civilbefolkning.

Jag menar att det är naturligt att Sverige istället bejakar en framställan om att förlänga insatsen med JAS Gripen i Libyen, och att mandatet då utvidgas till att gälla även attacker från t ex stridsvagnar och stalinorglar som attackerar civilbefolkningen.
Generalmajor Anders Silwer har informerat om att svensk flygspaning har identifierat sådana attacker men inte kunna förhindra att de stoppas annat än genom att andra stridsflygplan så småningom kan tillkallas.

Socialdemokraternas plötsliga omsvängning i först luftförsvarsfrågan och sedan i Sveriges deltagande i insatsen i Libyen – där situationen verkligen inte har stabiliserats – väcker allvarliga frågor om vart S är på väg i försvars- och säkerhetspolitiken. Och med vilka?

Staffan Danielsson
Riksdagsledamot i försvarsutskottet (C)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Nära Usama Bin Laden

Det kändes ju lite pirrigt att resa mellan Islamabad och Pesawar omgivna av militärpolispickuper med maskingevärskjutklara svartklädda personer. Besöket i flyktinglägret dit 20.000 familjer flytt/beordrats fly från striderna mellan talibaner och armén. Omgivna av samma poliser.

Nu visar det sig att Usama Bin Laden fanns i området. Idag har USA med stöd av Pakistan försökt gripa honom, han dog i en eldstrid.

Det som vi insåg när vi reste i området är hur nära kontakterna är mellan arabländerna och Pakistan, Afghanistan och Iran m fl länder. Det har vällt in terrorister till t ex Afghanistan och det väller in oljepengar från de sand- och oljerika länderna, pengar som göder terrorismen.

Att Usama Bin Laden nu är död förändrar inte det allvarliga läget i regionen, men det är ändå någon form av slutpunkt för de fruktansvärda terrordåden den 11 september 2001. När massmordsterrorister kapade flygpan och styrde dem att krascha in i skyskrapor i New York med många tusen oskyldiga döda och skadade.

Det kan och får aldrig bli ett legitimt sätt att strida genom att mörda civilbefolkning genom sprängdåd eller skjutningar, att så nu ständigt är fallet är djupt upprörande och stämplar dem som gör dessa brott mot mänskligheten. En 12-åring indoktrinerades nyligen till att sprängs sig och många andra till döds i Afghanistan. Ansvaret för detta är i grunden dem som lär och uppmanar andra att göra detta under devisen "ändamålet helgar medlen".

Kampen mot terrorismen, var den än dyker upp, måste föras vidare. En civiliserad värld kan aldrig bygga på fanatism och på att fanatiker tar makten över hela länder med fruktansvärd repression.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

söndag, maj 01, 2011

S sviker Libyens folk med skamligt svaga argument

Jag begriper inte Socialdemokraternas vinglande i försvars- och säkerhetspolitiken. Debattartikel på Newsmill.

Peter Hultkvist (S) menar att respekten för riksdagen och statsbudgeten kräver att solidariteten med Libyens civilbefolkning begränsas till vad som en gång har beslutats. Punkt. Att t ex på en ny förfrågan från FN eller Nato överväga att förlänga den svenska insatsen är otänkbart. Punkt. Alldeles oavsett om Libyens civilbefolkning är i behov av fortsatt skydd eller ej. Punkt. Riksdagens en gång fattade beslut gäller för evigt. Punkt. Och kan omöjligen inte ens förlängas.Jag begriper ingenting. Är inte politik just att kunna anpassa sig till förändringar i verkligheten. Om arbetslösheten ökar måste insatserna för sysselsättningen öka. Om lidandet fortsätter i Libyen måste riksdagen och partierna kunna diskutera att förlänga den svenska insatsen.

Centerpartiet och Socialdemokraterna har samarbetat när det gäller försvarsfrågor. Våra båda partier har gemensamt tagit ett stort ansvar när det gäller reformeringen av försvaret och vi står för samma inriktning när det gäller alliansfriheten. Partitaktik har lagts åt sidan till förmån för breda blocköverskridande uppgörelser om avgörande frågor, till gagn för Sverige.

Förra mandatperioden ägnade S till stor del åt att nostalgiskt tala för försvarsindustrin och för någon form av värnplikt parallellt med kraftiga flermiljardsnedskärningar av försvaret. Under våren har jag med stigande förvåning bevittnat märkliga turer från S. Att man plötsligt byter åsikt och stödjer en motion från Miljöpartiet med sin välkänt negativa hållning till svensk försvarsindustri och svenskt flygvapen är anmärkningsvärt. En luftförsvarsutredning just nu skapar oro för Gripens framtid och riskerar att försena en nödvändig uppgradering.

Än mer anmärkningsvärd är socialdemokraternas omsvängning i fråga om att skydda civilbefolkningen i Libyen mot Gaddaffis fruktansvärda terror med tunga vapen och krypskyttar. Först driver man intensivt på regeringen för att FN ska ingripa i Libyen, och sedan ställer man sig bakom den svenska stridsflyginsats som den Nato-ledda operationen förfrågar Sverige om.

Det visar sig att utvecklingen i Libyen inte går lika snabbt mot en stabilisering som vi hade hoppats. Istället utnyttjar Gadaffi sitt stora övertag i tunga vapen och fortsätter att attackera på olika håll i Libyen, där situationen för människorna just nu är förfärlig med fortsatt dödande och stort lidande genom terror mot civilbefolkningen, usel eller ingen sjukvård och brist på mat och vatten.

Det bryr sig dock inte Peter Hultkvist, ny talesperson i försvarsfrågor för socialdemokraterna, om. Lagt kort ligger, säger Peter Hultkvist. S-kartan gäller, alldeles oavsett hur verkligheten förändras. Har riksdagen beslutat om en tremånaders insats med svenska JAS Gripen då är detta sedan ristat i sten, alldeles oavsett hur situationen i Libyen utvecklas.

Peter Hultkvist menar att respekten för riksdagen och statsbudgeten kräver att solidariteten med Libyens civilbefolkning begränsas till vad som en gång har beslutats. Punkt. Att t ex på en ny förfrågan från FN eller Nato överväga att förlänga den svenska insatsen är otänkbart. Punkt. Alldeles oavsett om Libyens civilbefolkning är i behov av fortsatt skydd eller ej. Punkt. Riksdagens en gång fattade beslut gäller för evigt. Punkt. Och kan omöjligen inte ens förlängas.

Jag begriper ingenting. Är inte politik just att kunna anpassa sig till förändringar i verkligheten. Om arbetslösheten ökar måste insatserna för sysselsättningen öka. Om lidandet fortsätter i Libyen måste riksdagen och partierna kunna diskutera att förlänga den svenska insatsen.

Jag tycker att detta är alldeles självklart. Utöver att ha beredskap för att förlänga den svenska flyginsatsen om förfrågan kommer, borde därtill mandatet för insatsen utökas till att omfatta även markmål som har koppling till attacker mot civilbefolkningen.

Socialdemokraterna påstods en gång vara ett statsbärande parti. Tiden i opposition verkar ha frätt bort vad som kunde varit kvar av detta. Det finns ingen ursäkt för att med hänvisning till statsfinanser, och till att riksdagsbeslut omöjligen kan förlängas när verkligheten förändras, svika det ansvar för Libyens folk som FN tagit och där Sverige just nu bidrar med svenska stridsflygplan.

Staffan Danielsson

Riksdagsledamot i försvarsutskottet (C)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,