söndag, maj 01, 2011

S sviker Libyens folk med skamligt svaga argument

Jag begriper inte Socialdemokraternas vinglande i försvars- och säkerhetspolitiken. Debattartikel på Newsmill.

Peter Hultkvist (S) menar att respekten för riksdagen och statsbudgeten kräver att solidariteten med Libyens civilbefolkning begränsas till vad som en gång har beslutats. Punkt. Att t ex på en ny förfrågan från FN eller Nato överväga att förlänga den svenska insatsen är otänkbart. Punkt. Alldeles oavsett om Libyens civilbefolkning är i behov av fortsatt skydd eller ej. Punkt. Riksdagens en gång fattade beslut gäller för evigt. Punkt. Och kan omöjligen inte ens förlängas.Jag begriper ingenting. Är inte politik just att kunna anpassa sig till förändringar i verkligheten. Om arbetslösheten ökar måste insatserna för sysselsättningen öka. Om lidandet fortsätter i Libyen måste riksdagen och partierna kunna diskutera att förlänga den svenska insatsen.

Centerpartiet och Socialdemokraterna har samarbetat när det gäller försvarsfrågor. Våra båda partier har gemensamt tagit ett stort ansvar när det gäller reformeringen av försvaret och vi står för samma inriktning när det gäller alliansfriheten. Partitaktik har lagts åt sidan till förmån för breda blocköverskridande uppgörelser om avgörande frågor, till gagn för Sverige.

Förra mandatperioden ägnade S till stor del åt att nostalgiskt tala för försvarsindustrin och för någon form av värnplikt parallellt med kraftiga flermiljardsnedskärningar av försvaret. Under våren har jag med stigande förvåning bevittnat märkliga turer från S. Att man plötsligt byter åsikt och stödjer en motion från Miljöpartiet med sin välkänt negativa hållning till svensk försvarsindustri och svenskt flygvapen är anmärkningsvärt. En luftförsvarsutredning just nu skapar oro för Gripens framtid och riskerar att försena en nödvändig uppgradering.

Än mer anmärkningsvärd är socialdemokraternas omsvängning i fråga om att skydda civilbefolkningen i Libyen mot Gaddaffis fruktansvärda terror med tunga vapen och krypskyttar. Först driver man intensivt på regeringen för att FN ska ingripa i Libyen, och sedan ställer man sig bakom den svenska stridsflyginsats som den Nato-ledda operationen förfrågar Sverige om.

Det visar sig att utvecklingen i Libyen inte går lika snabbt mot en stabilisering som vi hade hoppats. Istället utnyttjar Gadaffi sitt stora övertag i tunga vapen och fortsätter att attackera på olika håll i Libyen, där situationen för människorna just nu är förfärlig med fortsatt dödande och stort lidande genom terror mot civilbefolkningen, usel eller ingen sjukvård och brist på mat och vatten.

Det bryr sig dock inte Peter Hultkvist, ny talesperson i försvarsfrågor för socialdemokraterna, om. Lagt kort ligger, säger Peter Hultkvist. S-kartan gäller, alldeles oavsett hur verkligheten förändras. Har riksdagen beslutat om en tremånaders insats med svenska JAS Gripen då är detta sedan ristat i sten, alldeles oavsett hur situationen i Libyen utvecklas.

Peter Hultkvist menar att respekten för riksdagen och statsbudgeten kräver att solidariteten med Libyens civilbefolkning begränsas till vad som en gång har beslutats. Punkt. Att t ex på en ny förfrågan från FN eller Nato överväga att förlänga den svenska insatsen är otänkbart. Punkt. Alldeles oavsett om Libyens civilbefolkning är i behov av fortsatt skydd eller ej. Punkt. Riksdagens en gång fattade beslut gäller för evigt. Punkt. Och kan omöjligen inte ens förlängas.

Jag begriper ingenting. Är inte politik just att kunna anpassa sig till förändringar i verkligheten. Om arbetslösheten ökar måste insatserna för sysselsättningen öka. Om lidandet fortsätter i Libyen måste riksdagen och partierna kunna diskutera att förlänga den svenska insatsen.

Jag tycker att detta är alldeles självklart. Utöver att ha beredskap för att förlänga den svenska flyginsatsen om förfrågan kommer, borde därtill mandatet för insatsen utökas till att omfatta även markmål som har koppling till attacker mot civilbefolkningen.

Socialdemokraterna påstods en gång vara ett statsbärande parti. Tiden i opposition verkar ha frätt bort vad som kunde varit kvar av detta. Det finns ingen ursäkt för att med hänvisning till statsfinanser, och till att riksdagsbeslut omöjligen kan förlängas när verkligheten förändras, svika det ansvar för Libyens folk som FN tagit och där Sverige just nu bidrar med svenska stridsflygplan.

Staffan Danielsson

Riksdagsledamot i försvarsutskottet (C)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,