onsdag, mars 07, 2012

Datadirektivdebatt med CUF!

CUFs ordförande, den respektabla Hanna Wagenius (jag inser att jag kan riskera nya härskartekniksattacker..), replikerar på sin blogg på mitt förra blogginlägg.

Jag tycker hennes argumentation är lite lam och inte bemöter min analys av partistämmans beslut (ny härskartekniksvarning..).

Hanna menar att det är härskarteknik att skriva att CUF "tar i så man spricker" och "spelar över". Tja, vad var det CUF själva skrev då i Sveriges nästan största kvällstidning?:

"Varje centerpartistisk riksdagsledamot som väljer att gå emot partistämman och rösta för direktivet har i våra ögon tappat all trovärdighet och förtjänar inte förtroendet medlemmarna och väljarna har givit dem. Att ha ledande personer som trotsar sitt partis högsta beslutande organ och vill införa ett direktiv som står i strid med grundläggande mänskliga rättigheter är inte värdigt ett parti som Centerpartiet. CUF och Centerstudenter kommer inte att stödja sådana kandidater i nästkommande val."

Där kan man tala om härskarteknik, tycker jag. Eftersom grunden för det CUF påstår - att jag och riksdagsgruppen går emot partistämman - när man tar all ära och heder av oss som avser att rösta lika som i fjol är sakligt inkorrekt, enligt min bestämda mening.

Jag tar alltså illa vid mig av CUFs lednings påståenden i Expressenartikeln, jag belägger varför jag anser dem felaktiga och jag summerar artikelförfattarnas rallarsvingar enligt ovan. Jag hoppas att det inte är härskarteknik att reagera mot detta på det sätt jag gjorde.

Jag är inte säker på att det är ett framgångskoncept från CUF att måla ut kanske hela riksdagsgruppen (och våra företrädare i regeringen) som utan trovärdighet och förtroende efter riksdagens kommande votering. Jag är heller inte säker på om det långsiktigt stärker CUFs trovärdighet att utifrån inkorrekta påståenden - "gå emot partistämman" - utfärda fördömanden enligt ovan.

Nåväl, även jag har som sagt varit yngre och må den fria debatten fortsätta.

Jag kan slutligen komplicera själva sakfrågan, som självfallet är mycket viktig. Jag instämmer alltså i att datalagringsdirektivet är alltför långtgående och att det borde vara nationella beslut.

Men hur ser vi på det faktum att polisen i Sverige faktiskt löser många grövre brott genom tillgång till teletrafik där man kan se hur misstänkta kommunicerat med varandra och var de befunnit sig. Jag accepterar att detta kan ske under god kontroll och efter regelverk som skyddar integriteten så långt möjligt. Min bedömning är att en bred majoritet av medborgarna står bakom detta.
Förhoppningsvis också CUF?!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,