söndag, mars 24, 2013

Bra Centerstämma och nytt idéprogram!

Centerpartiets framtidsstämma pågår. Partistyrelsen har lagt fram ett välskrivet och bra förslag till idéprogram, och detta får genomgående ett starkt stöd av stämman. Samtidigt är det naturligtvis också viktiga frågor där åsikterna skiftar och marginalerna är mindre, t ex i frågan om regional skattebaser. Jag tycker det är orealistiskt att låta regioner börja beskatta gruvor och vattenskraft och skog, men många i Norrland (och annorstädes) menar att det är en principiell fråga som bör prövas. Stämman beslutade med knappa majoritet att inte öppna för detta. Däremot ska naturligtvis resurser omfördelas över landet genom t ex den kommunala skatteutjämningen där fler variabler kan tas in.

Centerpartiets liberalism är "social, grön och decentraliserad", en formulering som fick brett stöd.

Jag slutför nu min blogglänksida med "hela" mediadebatten om idéprogrammet sedan 18 december 2012 och till efter denna stämma. En imponerande bredd och volym, kolla gärna in och ta del!

Jag är övertygad om att framtidsstämman och idéprogrammet blir ett kraftfull avstamp för Centerpartiet som nu börjar en långsiktig uppgång fram till valet! (och därefter!). Jag tror också att det blir en "nystart" för både parti och partiledare.

Jag skriver detta söndag förmiddag när migrationsdebatten snart ska börja, där jag ska göra mitt enda korta inlägg under stämman. Partistyrelsens och kommitténs förslag kommer att samla en bred majoritet, principen om fri rörlighet är en vision vi strävar efter tillsammana med andra länder, Sverige ska ligga i täten med en öppen arbetskraftsinvandring och en asylpolitik fortsatt  i världstät. Däremot kan Sverige inte ensidigt öppna sina gränser, med de enorma klyftor som finns i dagens värld.

Anna Dahlberg skriver tänkvärt om detta i dagens Expressen.

torsdag, mars 21, 2013

Alliansrekord i Interpellationer!

På bloggen Politologerna skriver 11 statsvetarforskare.

Jag har noterat ett intressant inlägg där om hur antalet interpellationer från olika partier har utvecklats under tiden 1999-2012.

Rätten som varje riksdagsledamot har för att syna regeringen är bl  a att kunna "interpellera" genom en kortare eller längre text avslutad med frågor till berörd minister. Då måste ministern svara inom några veckor och infinna sig i kammaren för en noga reglerad debatt där minister och interpellant har vardera 3 debattomgångar på 4, 4 respektive två minuter. Alla riksdagsledamöter i övrigt kan ansluta till debatten och har då rätt till 2 inlägg på 4  resp. 2 minuter.

Det är i särklass främst oppositionen som interpellerar, men det förekommer också att både socialdemokrater och alliansledamöter interpellerar de "egna" statsråden.

De rödgröna ställde 1999 till 2006 ca 100 interpellationer per år till s-regeringen, varav socialdemokrater svarade för ca 30 årligen. Efter valet 2006 exploderade antalet rödgröna interpellationer till över 800, men har sedan sjunkit ner till runt 400-500 (Varav s-interpellationer upp till 600 och ner till runt 300).

För allianspartierna låg interpellationsfrekvensen i opposition 1999-2006 på ca 400 per år, med först M och sedan FP flest och C lägst. Kan C-nivån ha koppling till vårt ekonomiska saneringsarbete med S under senare 1990-talet och om försvar fram till ca 2003?
Mellan 2006 och 2012 sjunker antalet alliansinterpellationer snabbt till ca 100, till 50, till 25 och från 2010 nästan till noll.

De "flitigaste" alliansinterpellanterna under perioden 2006 till 2010 är Staffan Danielsson, C (10), Eva Johnsson, KD (9), Sven Bergström, C (8), Anne-Marie Pålsson, M (8), Gunnar Andrén, FP (7), Desiré Pethrus Engström, KD (7), Carl B Hamilton, FP (6), Lars-Ivar Ericsson, C (5), med flera.

Jag toppar alltså listan under förra mandatperioden. Är det något jag ska skämmas över eller inte? Jag är nog rätt stolt ändå, snarare än skamsen.

Jag har diskuterat frågan om svåra lidanden vid livets slut ("dödshjälp") med socialminister Göran Hägglund, försvarets omsvängning om stopp för vindkraft med försvarsminister Sten Tolgfors, en allmän och solidarisk a-kassa med arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, en fristående och oberoende Alfakassa med arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin,  en strategi för Sveriges livsmedelsproduktion med jordbruksminister Eskil Erlandsson, nyanserade synfältskrav för körkort med infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd, offentlig upphandling av mat i Sverige med jordbruksminister Eskil Erlandsson, omskärelse av små pojkar (först när de är myndiga efter eget beslut)  med socialminister Göran Hägglund, framtiden för hemvärnet med försvarsminister Sten Tolgfors och tillväxt i Afrikas jordbruk med biståndsminister Gunilla Carlsson.

De frågor jag lyft med ansvarigt statsråd är alla frågor där jag har ett stort engagemang och där jag vill åstadkomma förändringar, och där en dialog med ansvarigt statsråd är ett sätt att driva på och skapa opinion.

Jag inser poängen med att som riksdagsledamot begränsa antalet interpellationer till den egna regeringen, vi har ju direkta kanaler in i regeringen att i första hand utnyttja och ministrarnas arbetsbörda är mycket stor alliansinterpellationer förutan. Men jag blir faktiskt lite oroad över att riksdagsledamöter i alliansen nästan aldrig längre ställer några interpellationer.

Därför publicerar jag detta blogginlägg till eftertanke och dialog! Det kan vara så att vi ligger på rätt nivå nu med nästan noll interpellationer per år, men det kan också vara så att en del alliansledamöter kanske kunde ställa åtminstone några interpellationer eller så under en mandatperiod i angelägna politiska frågor?

Det överrraskade mig ärligt att röda S-ledamöter interpellerade sin regering betydligt mer än en hel borgerligt liberal allians i riksdagen. Kanske var de röda motionerna resultatet av en centralstyrd taktisk planering i kommunikativt syfte, vad vet jag. Och sannolikt är väl avsaknaden av alliansinterpellationer nu också resultatet av någon central alliansstrategi. Här kan statsvetarna rota vidare!
 

onsdag, mars 20, 2013

Säkerheten för lokalanställda i svenska ISAF-styrkan

Jag har flera gånger kommenterat frågan om lokalanställda medarbetares säkerhet i Afghanistan, särskilt tolkars.

ÖB besöker nu den svenska ISAF-insatsen i Afghanistan och gör i en DN-intervju bedömningen att det utöver de insatser som försvarsmakten ständigt gör för sina medarbetares säkerhet behövs ytterligare insatser. Även i SvD, Sydsvenskan, Aftonbladet och Expressen.

Min kommentar är denna:

1. Afghanistan är att land plågat av inbördeskrig sedan länge, där terror mot civila är vanligt förekommande och måste fördömas starkast möjligt. Hotbilder finns mot många afghaner, mot poliser och soldater, och även mot lokalanställda i den svenska ISAF-insatsen.

2. Även om ISAF-insatsen nu ska avslutas är avsikten att Afghanistans regering och försvarsmakt och polis med fortsatt stöd i olika former ska kunna upprätthålla ordning i landet och bekämpa terrorism.

3. Försvarsmakten har naturligtvis ett ansvar för de medarbetare man har eller har haft vid insatsen i Afghanistan, och det åligger försvarsmakten att vid eventuella hotbilder mot dessa finna lösningar för att minska dem. I grunden bör detta hanteras individuellt och lösningarna kan variera.

4. De lokalt anställda som arbetat närmast den svenska ISAF-styrkan kan ha en allvarligare hotbild, t ex tolkar.

5. Om försvarsmakten gör bedömningen att det för enskilda medarbetare inte går att lösa säkerheten för dem utan någon form av ytterligare insatser bör regeringen pröva frågan i positiv anda.

SvD skriver om detta. Rubriken är tillspetsad eftersom mina poänger är 1. att ÖBs bedömning om säkerheten för de lokalanställda  medarbetarna måste tas på stort allvar, och 2. att regeringen bör pröva frågan om ytterligare insatser för dessa. Gällande migrationslagstiftning ger ju människor med asyl- och skyddsskäl rätt att få sin sak prövad i Sverige.

tisdag, mars 12, 2013

Ansvar för tolkar och andra vid fredsinsatser

Sverige - och ISAF - trappar successivt ner sin fredsinsats i Afghanistan. Avsikten är att Afghanistans myndigheter, polis och armé ska kunna upprätthålla lag och ordning med egna resurser och olika slags fortsatta stöd.

Frågan om Sveriges - och Försvarsmaktens - ansvar för de medarbetare som anställts under insatsen har diskuterats en tid, främst vad gäller de som tolkat.

Jag har skrivit några blogginlägg tidigare om detta, och medverkade i en radiodebatt nyligen.

Vår utrikespolitiska talesperson Kerstin Lundgren uttalar sig nu i frågan, och min uppfattning är densamma.

Försvarsmakten ska givetvis ta sitt arbetsgivaransvar för medarbetarna både under pågående anställning men även när man avslutar en insats, och bidra till att finna lösningar när det finns problem av olika slag, t ex vad gäller säkerheten. Lösningarna kan säkert variera beroende på situationen och bör i grunden vara individuellt avpassade. Skulle behov finnas av mer generella åtgärder och ev regeljusteringar får detta naturligtvis övervägas.

 

söndag, mars 10, 2013

Slutreplik till Ankersjö/Bengtsson om amnesti

Per Ankersjö och Stina Bengtsson krävde på SvD Brännpunkt amnesti för alla "papperslösa" som illegalt vistas i landet. Jag replikerade och försvarade att Sverige behöver regelverk som bör tillämpas lika för alla.

Per och Stina slutreplikerar med stark kritik mot mig som till skillnad från dem inte står upp för medmänsklighet och humanism. Det är hårda ord som jag tar illa vid mig av eftersom jag verkligen anser mig göra bådadera.

Det fanns inte utrymme för mig att på Brännpunkt bemöta anklagelserna så jag lägger ut mitt svar på bloggen här nedan så att det når några läsare i alla fall.

Svar på Per Ankersjös och Stina Bengtssons slutreplik på Brännpunkt:





Takhöjden i svensk migrationsdebatt är inte hög, vilket Per Ankersjös och Stina Bengtssons sågning av mig övertydligt visar. Jag respekterar dem och deras frihet att t ex förespråka fri invandring och att gällande regelverk på migrationsområdet ska upphävas eller sättas ur spel. Tyvärr respekterar de inte mig, och många andra partivänner, när jag försvarar att vi behöver ha regelverk och att medmänsklighet faktiskt också kan innebära att dessa tillämpas lika för alla. Per och Stina uttalar sig om Centerpartiets politik och sitter naturligtvis på facit, t ex vad gäller att partistyrelsen tydligen gått längre än ideprogramgruppen vad gäller synen på fri invandring.

Situationen 2005 var speciell när migrationsdomstolen tog över prövning från utlänningsnämnden och när skyddsskälen utvidgades och många fick asyl även om det inte blev en generell amnesti. Jag vet inte att jag bryter mot någon partilinje när jag menar att regelbundna amnestier för de som efter prövning fått avslag skulle urholka regelverken och egentligen motivera att de togs bort.


Vår solidaritet med de oerhört många människor i dagens värld som är extremt fattiga eller befinner sig på flykt måste alltid vara stark. Den får dock inte begränsas till de som haft resurser och kraft att komma till Sverige utan måste naturligtvis omfatta även dem som är kvar i fruktansvärda förhållanden på många håll i världen.




Det kan uppkomma situationer då verkligheten kan föranleda att omprövning kan behöva ske av negativa asylbeslut. Detta bör i så fall vara undantag som sker sällan, annars undergrävs ju hela regelverket. Att som Per Ankersjö och Stina Bengtsson mena att ”medmänsklighet” kräver att fattade avslagsbeslut regelbundet ska omprövas till bifall genom ”amnestier” skulle i praktiken innebära att Sverige ensidigt börjar att öppna sina gränser.

Jag är stolt över att Sverige ligger i täten vad gäller arbetskraftsinvandring och en generös asylpolitik, men det måste kombineras med ordning och reda på arbetsmarknaden och ett upprätthållande av vårt sociala trygghetssystem.

Per och Stina redovisar korrekt att

många ”papperslösa” arbetar idag i en svart sektor med obefintlig trygghet där risken att utnyttjas är stor. De skriver också att ”de utför arbetsuppgifter som efterfrågas och ibland till och med är nödvändiga för att vårt samhälle ska fungera”. Javisst, men vi kan aldrig acceptera att det sker genom att ansvarslösa arbetsgivare i strid med lagar och regler utnyttjar människor genom usla villkor. Här måste myndigheter och fackförbund se till att dessa arbeten transformeras till vita och kan ges till de arbetslösa som inget hellre vill än att få jobba.





Staffan Danielsson

riksdagsledamot (C)

måndag, mars 04, 2013

Innebär amnesti steg mot friare invandring?

Sedan Nybyggarlandetstämman hösten 2011 har jag skrivit en hel del blogginlägg om migration.

Debatten är alltjämt viktig och aktuell, och behandlar just nu frågan om "papperslösa"/illegala invandrare ska eftersökas av polis eller ej, eller kanske alla ska få en generell "amnesti".

I Sverige ömmar många för de som tagit sig till Sverige och menar att de trots utvisningsbeslut enligt våra regelverk nog borde få uppehållstillstånd i Sverige. Det är lätt att förstå. Samtidigt måste vår solidaritet gälla även alla de utsatta som inte har resurser att ta sig till Sverige, vilket bl a är en grund för att vi behöver regelverk kring migrationen.  Många av debattörerna vill nog att Sverige borde ändra sina migrationsregelverk och öppna sina gränser.

Centerpartiets Per Ankersjö och Stina Bengtsson skriver på Brännpunkt och kräver en allmän amnesti för kanske alla "papperslösa" som illegalt vistas här i landet. Fria Moderata Studentförbundet resonerar i Aftonbladet i liknande riktning, liksom prästen (S) Helle Klein som vill se ett nytt "Påskupprop". Aftonbladet kräver på ledarplats att "jakten på papperslösa måste upphöra", dvs att våra migrationsregler i praktiken ska sättas ur spel. Miljöpartiet och många andra är inne på samma linje.

Är frågan så enkel? Ska man låta alla som har resurser och drivkraft att ta sig till Sverige stanna, även om man inte har asylskäl eller ordnat arbete?

Jag tvekar. Jag står bakom att Sverige likt "alla andra" länder behöver regelverk kring migrationen. Sverige har redan de mest öppna och generösa regelverken för arbetskraftsinvandring och asylprövning, vilket är bra. Men jag menar att får man efter prövning inte tillstånd att stanna i Sverige så ska man enligt lagen utvisas. Om man trotsar det beslutet och gömmer sig och söker svarta jobb med usla villkor av ansvarslösa arbetsgivare så får man acceptera att polisen - inom givna ramar - har till uppgift att avvisa. Liksom att skatteverk och fack ska komma åt de arbetsgivare (och arbetstagare?) som inte följer lagarna.

Det finns också några som jag tycker insiktsfulla röster som skriver om detta. Statsvetaren och timbromedarbetaren Peter Santesson är alltid intressant att läsa, t ex i detta privata blogginlägg utifrån bl a boken "migrationens kraft", som även jag skrivit om. Den frihetlige liberalen Erik Svansbo ger också tänkvärda perspektiv. Smålandspostens Marcus Svensson skriver om de "papperslösa" och polisen.

Centerpartiet har haft en betydande debatt om fri invandring i anslutning till idéprogramgruppens förslag, och vi är nu överens om - min tolkning - att vår vision på mycket lång sikt är en värld med fri rörlighet och öppna gränser, men att Sverige inte ensidigt kan gå före.

Per Ankersjö, som tydligt i media talade för ett ensidigt svensk agerande, vill nu att Sverige regelbundet, antar jag, ska "ge amnesti" åt dem som inte fått uppehållstillstånd men som trotsar detta och istället gömmer sig och tar svarta jobb hos ansvarslösa arbetsgivare. Vad jag kan förstå skulle detta i praktiken innebära att vår migrationslagstiftning sätts ur spel, och signalen ut i världen blir att Sverige i praktiken har öppnat sina gränser om man har resurser att ta sig hit och kan acceptera att gömma sig några år. Vad det skulle innebära för Sveriges deltagande i Schengensamarbetet med dess regelverk kan jag inte överblicka. Det vore naturligtvis också logiskt att förändra eller ta bort de migrationsregler som ändå inte ska tillämpas för dem som inte accepterar dem, vilket i praktiken innebär steg mot en friare invandring.

Jag bejakar fullt ut att dessa svåra frågor är relevanta att diskutera och att avvägningarna är svåra. Men jag tror inte att lösningen är lika enkel som många vill göra den. Det är faktiskt inte så att det inte finns arbetskraft till de jobb inom främst restaurant-, städ- och byggbranschen där en del ansvarslösa arbetsgivare ibland anställer människor svart. Utan de anställs i strid med lagar och regler för att deras villkor är usla.

Självklart ska polisen verka inom de ramar som staten uppställt för dem. Gör polisen fel ska den granskas och korrigeras. Däremot ska polisen inte kritiseras när den fullgör sitt uppdrag inom givna ramar. Har man kritik mot detta ska den riktas mot regering och riksdag.

Tillagt 10 mars: Jag replikerar Ankersjö/Bengtsson på Brännpunkt.







 

söndag, mars 03, 2013

Till Cairo och Arvidsjaur

En händelserik och givande vecka.

Först till Cairo med försvarsberedningen, en mycket intressant dag med möten med bl a utrikesministern, en biträdande försvarsminister (general) och en tung säkerhetsrådgivare hos President Mursi.

I presidentpalatset var det full aktivitet, presidenten hade kallat partier och personligheter till nation försoningssamtal inför kommunalvalen. Liberala och socialdemokratiska partiet avser dock att bojkotta dem.

Min kollega (S) i försvarsberedningen Åsa Lindestam redogör för vårt besök här.

Det finns olika maktcentra i försvars- och säkerhetspolitiken i Egypten. Presidentmakten är stark, liksom även försvarsmakten. Utrikesdepartementet finns, liksom försvarsdepartementet samt även olika säkerhetstjänster.

De vi mötte framförde i hög grad samma budskap, t ex om Israel (fredsavtalet gäller), om Israel-Palestinakonflikten ( vi vill bidra till lösning, beredd medla, ockupationen roten), om kärnvapen (inga ska finnas i regionen), om Assadregimen( förlorat sin legitimitet), om Iran (sämre relationer sedan Syrienkonflikten).

Egypten har allvarliga ekonomiska bekymmer, landets likviditet/valutareserv är liten. Skulle pengarna inte räcka hotas snabbt livsmedelsförsörjningen eftersom landet importerar mycket vete. Jag missade att fråga om landets självförsörjningsgrad, men jag vet att Sveriges är bland de lägsta i Europa med en matimport som närmar sig 50 procent av konsumtionen..

Så en reseonsdag från Afrika till Arvidsjaur, dit jag och vår lilla delegation anlände onsdag kväll. Sedan mycket givande förbandsbesök på I19 (både jägarbataljonen i Arvidsjaur och moderregementet i Boden), A9 i Boden och F21 i Luleå.
Regementena bedriver sin verksamhet med hög kvalitet och bidrar högst väsentligt till våra insatser både inom landet och internationellt. De har också ett mycket gott samarbete med varandra och även med försvaret i Norge och Finland, t ex vad gäller stridsflyget (cross border training), artilleriet (Archer-samarbetet med Norge) samt även i den återkommande internationella storövningen Cold Responce. Övningarna koordineras naturligtvis från Högkvarteret.

Med vid besöket var också min kollega Kerstin Lundgren, utrikespolitisk talesperson för oss, och våra utmärkta sakkunniga medarbetare i utrikes- och försvarsfrågor på riksdagskansliet (Anna Kläppe) och Statsrådsberedningen (Karin Carlesten) samt våra lokala kommunföreträdare.

Utrikes- och försvarsfrågor har ju många nära beröringspunkter så jag uppskattar mycket det nära samarbete som vi har.

Arvidsjaur kommun skriver om vårt besök på sin hemsida.

Under veckan lämnade försvarsmakten sitt budgetunderlag till regeringen, vilket visade på nya stora "svarta hål", dvs stora besparingar om inte budgeten ökas rejält. SvDs Mikael Holmström kunde först informera om detta genom en - som det visade sig - pålitlig läcka. Försvarsmakten informerar på detta sätt. och TTs artikel publiceras bl a i DN. SvD redovisar kommentarer från försvarspolitiker.

Flera lokala media mötte upp vid vår pressträff fredag em, bl a Norrländska Socialdemokraten.