tisdag, januari 29, 2013

Debatt om böneutrop i Aktuellt

Frågan om böneutrop med högtalare ska kunna spridas över bostadsområden likt kyrkklockors klang har aktualiserats i Botkyrka kommun, vid moskén i Fittja.

Jag brottas lite med frågan, och har skrivit om den i några blogginlägg, debattartiklar och debatterat den i P1-programmet "Människor och tro" med prästen och politikern Helle Klein.

I gårdagens Aktuellt diskuterade jag den med Aftonbladets Anders Lindberg. Bakgrunden är att Botkyrkas politiker skrev i DN att polisen får avgöra frågan om tillstånd till böneutrop med högtalare där. Miljö- och bullernämnden, som skulle beslutat, kastar den heta potatisen i polisens knä. Just nu diskuterades frågan i SvTs morgonsoffa i ett länge inslag med två ledande Botkyrkabor, länk kommer.

Mina funderingar framgår väl av länkarna ovan. Jag vet att rätt svar på frågan är att självklart ska böneutrop med högtalare kunna ske vid varje moské som så önskar, efter sedvanlig lokal prövning. Absolut inget att diskutera. Punkt.

Och gör man det ändå så är man ute på väldigt farliga vägar, där extrema krafter tidigare åkt. Så jag har fått och får nu igen stark kritik från många progressiva krafter, från partistrateger och andra.

Måste du rota i den här lilla frågan som bara berör några få människor här och där. Låt medborgarna lokalt fastställa regler för detta, och bry dig inte. Lägg dig inte i.

Ändå gör jag det. Och trots att frågan är så pytteliten så väljer Aktuellt att spegla den på bästa sändningstid. Uppenbarligen engagerar den, fastän den är så liten.

Varför tycker jag då inte att det är självklart att religiös reklam, eller "propaganda", ska få spridas via högtalare över stora områden, där ingen kan undkomma den? Tja, kanske just därför..

Den skarpe Anders Lindberg menar att det handlar om religionsfrihet. Punkt. Andra religioner ska få sprida sina budskap exakt på samma vis som kyrkan med sina kyrkklockor. Når klangen långt ska högtalarutropen nå lika långt. Punkt. Och jag tror att han menar att just religiösa budskap ska ha en exklusiv förtur till "det offentliga luftrummet", reklamen/budskapen/propagandan från politiska, ideella och kommersiella intressen behöver inte likabehandlas med de religiösa.

Jag menar att det inte alls handlar om religonsfrihet. Jag har en väldig respekt för de 3 stora världsreligionerna med rötterna i Mellersta Östern, och självfallet har de och andra religioner rätt till en full och ohämmad religionsfrihet, mötesfrihet, yttrandefrihet osv.

Men, och det är min poäng, det innebär inte per automatik en rätt att frekvent marknadsföra sina budskap över stora bostads- och luftområden med högtalare. Det sättet att kalla alla till gudstjänst eller bön har sin tradition från de tider då kristendomen respektive islam var statsreligioner och då alla skulle gå i kyrkan eller moskén. Det fanns heller inte brev, tidningar eller internet som kunde kalla till möten.

Idag är Sverige ett i betydande grad sekulariserat land, har ingen statsreligion och behovet av att kalla till gudstjänst eller bön genom "det offentliga luftrummet" så alla nås av budskapet och ingen kommer undan är inte längre relevant.

Skulle fler religioner ta efter kyrkklockorna och få tillstånd att marknadsföra sina budskap lika långt menar jag att man inte kan diskriminera budskap av politisk, ideell eller kommersiell art från att också använda samma luftrum. Eller kan man det, jag tar gärna emot era synpunkter.

Mitt resonemang landar alltså i att de som beslutar bör vara restriktiva med att låta det offentliga luftrummet fyllas på med olika budskap av olika slag. Och skulle "religiös likabehandling" gälla bör i så fall snarare klockringningen begränsas än att fler budskap ska spridas över nejden. Men min grundtanke är att klockklangen kunde fortsätta som en historisk och kulturell tradition som etablerat sig under många hundra år.

Till slut, varför lägga så mycket energi på denna debatt? Tja, jag brottas ju lite med frågan och tycker att den inte är så enkel. Och det vet jag av erfarenhet, funderar jag över olika frågor så är det  väldigt många andra som också gör det.

Då stör det mig lite att våra funderingar inte får föras fram eftersom de inte stämmer med facit. Jag är övertygad om att det är bättre att bryta olika åsikter i en öppen och sansad debatt, innan frågan kanske landar i lokala beslut med stor restriktivitet. Då hinner frågan mogna fram, och de allra flesta är med på vagnen. Tillåts inte debatten riskerar många att ha kvar sina frågor oförlöst, och det tror jag inte är bra.

Men om Centerpartiets partilinje är att detta är en liten odramatisk fråga där tillstånd lämnas efter lokal prövning, borde inte du som enskild riksdagsledamot hålla tyst och inte delta i debatten utifrån en annan ingång?

Kanske det? Men min grundsyn på demokrati, i landet och inom ett parti, är just att det är högt i tak för en sansad och saklig dialog i olika frågor i respekt för varandra.

Jag är en stolt centerpartist, och jag håller Centerpartiet för att vara ett öppet, modigt och (social)liberalt parti där det är just högt i tak.

Jag är övertygad om att det stärker Centerpartiet om inte alla går exakt i takt. Visst ska partiets uppfattning vara klar och tydlig, men att enskilda medlemmar, eller t o m riksdagsledamöter, kan ha en annan uppfattning och diskutera kring denna är i grunden en styrka mer än en svaghet, det anser jag bestämt.

Min uppfattning är att i liberalismens idé ligger bla just detta, högt i tak för en fri och öppen debatt. Många medlemmar och sympatisörer som inte instämmer i partilinjen i en viss fråga kan känna tröst och styrka i att enstaka ledande partimedlemmar faktiskt resonerar som dem.

Fotnot: Jag diskuterar inte politiska budskap, eller religiösa, vid torgmöten och demonstrationer eller kanske nära en moské där polisen ger tillstånd efter sedvanlig prövning. Det jag ifrågasätter är om religiösa, och andra, budskap ska spridas över stora områden likt klockors klang och som ingen kan komma undan, där jag är för stor restriktivitet.

Nima Dervish, känd debattör, är också tveksam till böneutrop med högtalare över stora områden.